Oviljan att lösa problem: ett mycket vanligt beteende

Att finna en gemensam grund för att lösa konkreta problem är aldrig lätt. Och värre blir det när partiideologi eller personliga intressen får människor att förneka att ett problem överhuvudtaget existerar. Här ska vi utforska vad som kan ligga bakom oviljan att lösa problem.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 03 januari, 2023

Klimatförändringar är en myt, som en grupp människor fabricerat för att tjäna sina egna intressen.” “Människor är fattiga för att de inte vill arbeta.” “Jag har inte några hälsoproblem, så jag kan äta vad jag vill och behöver inte motionera.” Dessa är några exempel på oviljan att lösa problem, som olika experter pekar på.

Du har förmodligen stött på människor som kommer med extrema argument av den typen som vi ger exempel på ovan. Att lyssna på dem kan vara både förvirrande och frustrerande. Hur kan någon förneka något som är så bevisligen uppenbart? Det finns t.ex. fortfarande människor som förnekar farorna med rökning.

Psykologer har alltid varit intresserade av att veta varför en del personer vägrar att tro på klara och övertygande vetenskapliga bevis. Och mot bakgrund av de sociala förhållanden som vi har upplevt under den senaste tiden, så tycks oviljan att lösa problem stärka den politiska polariseringen.

Det var 2014 som psykologerna Troy Campbell och Aaron Kay från University of Oregon utforskade fenomenet, som de kallade “solution aversion”. Låt oss ta en närmare titt på vad det innebär.

Vad ligger bakom oviljan att lösa problem?

Ett mycket relevant exempel på oviljan att lösa problem är människor som förnekar att det förekommer klimatförändringar. Det spelar ingen roll att havsnivåer och temperaturer stiger eller att meteorologiska händelser blir mer extrema for varje år. Ökenutbredningen tycks inte heller övertyga dem.

En del av orsaken till att människor förnekar förekomsten av klimatförändringar är det faktum att de ogillar de lösningar som aktivister föreslår för att sätta stopp på dem. Många tänkbara lösningar går ut på att man avsevärt minskar eller avvecklar förbrukningen av fossila bränslen, vilket helt skulle förändra industrin och produktionen.

Med andra ord kan någon som inte tycker om en lösning välja att totalt förneka hela problemet. Men ofta stannar det inte vid detta. Förutom att förneka problemet kan dessa personer gå på offensiven och också tala nedsättande om människor som försvarar bevisen.

Man kan också se tydliga exempel på detta fenomen hos människor som inte vill ändra sin livsstil eller sluta röka efter att de har drabbats av en hjärtattack. Argument man ofta hör är: “Vi kommer alla att dö av något!” eller “Min pappa rökte i hela sitt liv och han levde tills han blev 95!”

Oviljan att lösa problem är vanlig bland människor som inte vill ändra på sina vanor och som uppfattar lösningar som ett hot mot deras sätt att leva.

När din ideologi gör att du inte kan acceptera lösningar

Troy Campbell och Aaron Kay, psykologerna vi nämnde ovan, myntade begreppet “solution aversion” för ungefär sex år sedan. Enligt deras teori finns det två distinkta typer av personer som uppvisar detta beteende:

• De som inte kan acceptera lösningar för att dessa inte passar in i deras personliga ideologi.
• De som inte kan acceptera dem för att de står i strid med deras behov, preferenser eller intressen.

Den förstnämnda typen är vanligare och märks mer inom politiken. I USA har t.ex. det republikanska partiet traditionellt motsatt sig ansträngningar att ta itu med klimatförändringar och restriktioner för vapeninnehav. Att försöka göra något åt dessa frågor skulle strida mot partiets intressen och därför är det enklare att helt enkelt förneka att problemet existerar. Det demokratiska partiet har å sin sida däremot alltid hävdat att de är den enda sociala och politiska grupp som förespråkar förändringar i dessa frågor.

Oviljan att lösa problem som man vägrar att acceptera

Daniel, 15 år, har blivit diagnostiserad med diabetes. Men han vill dock inte acceptera sin diagnos. Tanken på att behöva injicera insulin och äta mindre socker gör honom helstressad.

Natalia, 68 år, har just blivit diagnostiserad med en ögonsjukdom. Av den anledningen kan hon inte förnya sitt körkort. Hon vägrar att acceptera detta och insisterar på att ett problem i ett öga inte på något vis begränsar hennes förmåga att köra bil. Hon vill inte ge upp bilkörning.

Det är lätt att ta fram exempel på vad människor gör när de inte tycker om tänkbara lösningar till ett problem. Vi är emot dem eftersom de skulle förutsätta en ny livsstil. När vi ställs inför dessa utsikter händer det alltför ofta att vi reagerar med rädsla, ilska och frustration.

Oviljan att lösa problem är mycket vanligare än man kanske tror. Men denna kan stå i vägen för allmänhetens väl. Den undergräver vår förmåga att gå framåt som samhälle, eftersom vi inte kan arbeta tillsammans mot en lösning.