Personer som "måste bli älskade" når sällan sina mål
Få källor för lidande är lika utmattande som att sakna eller behöva kärlek. Ibland blir det till ett besatt hopp om att alltid få något i gengäld, även om det är rester… Personer som “måste bli älskade” över allt annat eller som är villiga att offra allt är personer som nöjer sig med mindre än de förtjänar och som söker tillgivenhet på fel ställen.
Vi vet att det är samma gamla historia. Vi kanske till och med har upplevt den själva, övervunnit den och lämnat den bakom oss. Men vad som står klart är att få fraser hörs så ofta i vår vardag. Antingen vid middagen med vänner, hos psykologen eller i bilen när vi lyssnar på radion: “…men jag ville bara bli älskad!”
“Det bästa vore om alla planterade sin trädgård och dekorerade sin själ istället för att vänta på att någon ska komma med blommor.”
-Jorge Luis borges-
Vi måste påpeka att det är föga tröstande att svara med: “Du har alltid en person som älskar dig; den personen är du.” Detta fungerar inte, för vissa personer vet inte hur de ska älska sig själva. Deras känsla av tomhet är så stor och behovet så akut, blint och förtvivlat.
De saknar mer än bara tålamodet att sitta med personen som reflekteras i spegeln, tala till henne och övertyga henne om att inget faller på plats utan självkärlek.
Kanske är detta en av de största psykologiska och emotionella ansträngningarna vi genomgår: att få personer, speciellt tonåringar, att se att kärlek inte kan existera på grund av behov. “Jag älskar dig för att jag behöver dig” har rötter i rädsla, och det är inte hälsosamt.
Hälsosam kärlek är ett uttryck av frihet, personlig uppfyllelse och välmående.
Alla vill bli älskade, men att behöva det lägger in ett veto för vår frihet
Alla känner vi till teorin, men vi blir distraherade i våra dagliga liv. Att behöva kärlek lägger in ett veto för vår personliga tillväxt, vilket gör oss till fångar hos fel personer – personer vi klänger oss fast vid. Vi hoppas att de ska vara vår frälsning, att de ska ge mening åt alla de tomrum som vanställer våra hjärtan och sinnen.
Vi känner till teorin, vi har läst om den, våra bekanta påminner oss om att vi inte är på rätt spår, att vi måste älska oss själva först. Men där står vi, och gör våra sår till större ärr.
Men varför blir dessa beteenden kroniska? Varför finns det fortfarande personer som måste bli älskade? Här kommer några av anledningarna.
Vissa måste bli älskade, men varför?
- De som besatt måste bli älskade har generellt sett ingen referensmodell att basera sig själva på. Det är vanligt att dynamiken i deras barndomshem var baserad på fel typ av emotionella band. De blev lärda att kärlek orsakar allvarliga tillkortakommanden snarare än att tillhandahålla närande styrka och självkänsla.
- Personer som måste bli älskade nöjer sig med mycket mindre. Detta får dem att acceptera allt som kommer till dem utan att utvärdera eller filtrera det. De kommer justera sig till relationen med våld, likt en fyrkantig kloss i ett runt hål. De måste göra allt för att vara värdiga, för att motta tillgivenhet, uppmärksamhet och hänsyn. Men genom att inte motta det kommer deras klyftor öka och deras behov av att älskas förstärkas.
- De lever i kontinuerlig motsägelse. Detta faktum är utan tvivel väldigt slående såväl som destruktivt för de drabbade. Alla vet vi nog att ett besatt och konstant behov av att vara älskad inte är hälsosamt.
Men det finns personer som inte kan hindra sig. Vissa personer går tillbaka till relationer av samma storlek, form och färg, trots att deras hjärta och värdighet har krossats. För det är det enda de känner till. De känner att de kan få vad de saknar från utsidan snarare än att hitta det inom sig.
Vikten av att inte “behöva”
Alla har vi “behov” och viktiga aspirationer: ett bra jobb, ett större hus och till och med lite mer tur i livet. Men dessa är lätta, tomma och anekdotiska “behov” som sällan genererar beroende eller får något påtagligt djup. Vi är medvetna om att våra dagliga liv skulle kunna vara lite bättre om vi nådde dessa aspirationer, men vi är inte besatta av dem. Vi förstår att de är drömmar snarare än behov.
Det är en god idé att korrigera din terminologi för att leva ärligt i enlighet med dem. Istället för att “behöva” bli älskade så “vill” vi bli älskade. Vi behöver inte “finna” kärlek, utan “låta” kärleken finna oss.
Låt oss låta ödet, slumpen eller livet självt föra oss närmare den där speciella personen samtidigt som vi inte upphör att ta hand om vår inre trädgård. Hitta njutning i denna ensamhet utan att klänga dig fast vid ett omöjligt ideal eller ställa fram en tom skål framför andra i hopp om att de ska fylla den.
Därför tar vi hand om vår egen kärlek genom att ge oss själva vår en egen dos av erkännande och tillgivenhet. Vi låter inte oss själva bli illa behandlade, vilket förebygger att vi måste ge upp vår värdighet för att känna oss älskade.
