Smärtan som känslomässig ensamhet innebär

“Du stal min ensamhet med en falsk vänskap.” Den här känslan, denna tomhet, kanske känns igen. Du kanske upplevt den någon gång i ditt liv. När de som du trodde var dina sanna vänner visade sig bara dela med sig av sin tid för egen vinning. De kanske egentligen inte brydde sig så mycket om dina intressen, sorger och glädjeämnen. Situationer som dessa lägger grunden för vad vi känner som känslomässig ensamhet.

Och vad hände med kärleksförhållandena som bara tynade bort i misslyckande? Sådant händer. Vi öppnar upp våra hjärtan för människor som vi tycker är spännande och intressanta bara för att inse att det inte finns någon värre typ av ensamhet än den vi känner när någon vid vår sida knappt lägger märke till oss och inte har någon aning om hur han eller hon ska göra oss lyckliga.

När någon riktar sina hopp och önskningar mot någon annan skapar det en typ av känslomässig ensamhet. Få känslor kan vara så förödande som ensamhet som når bortom det fysiska planet.

Känslomässig ensamhet är ett av de största hindren vi kan ha i vår vardag. Många av oss är omgivna av människor – familj, vänner, pojk- och flickvänner. Därtill hundratals, kanske tusentals “vänner” på alla möjliga sociala medier. Men trots det känner vi oss ensamma. Det finns inget som gör så ont som att känna de hål, det tomrum som ingen vet hur man fyller igen.

Känslomässig ensamhet: Den som ingen ser

Känslomässig ensamhet är lite bittersöt. Du kanske fått höra “Du har egentligen inget att klaga över; du har en pojk- eller flickvän som älskar dig”. Eller kanske “Du kommer aldrig ha tråkigt med så många vänner som du har”. Och du nickar och klistrar på dig ett leende, medveten om att det bara är en fasad. Att sanningen är att du verkligen känner dig ensam.

Oftast tror vi att ensamhet är en rent fysiskt avsaknad av en eller flera personer runt omkring oss. En situation där vi går genom livet utan nära vänskapsband och utan människor som lyssnar på oss eller tillåter oss att visa vår dagliga uppskattning för alla inblandade. Så, är det verkligen nödvändigt att ha någon fysiskt vid vår sida? Inte alls.

Ibland är ensamhet ett intimt område där vi kan hitta balans. Själviakttagelse och att vara med sig själv är ett sätt att stärka självkänslan.

Så vi skulle kunna säga att nästan alla de människor som tar ett steg in i våra liv och endast erbjuder sin själviskhet och känslomässiga omogenhet även tar bort den dyrbara sidan av ensamheten eller balansen där vi känner oss skyddade.

Hur kan man komma över känslomässig ensamhet?

Känslomässig ensamhet är en av de mest förödande känslorna som en människa kan känna. Känslan av att ha någon, eller kanske flera, vid vår sida och ändå känna sig ensam kan bli början till en depression.

Så hur ska vi hantera det?

Identifiera dina orosmoment, ditt missnöje eller ditt tomrum

Ibland kan vi maskera känslomässig ensamhet med andra känslor. Det kan röra sig om lågt självförtroende och/eller låg motivation till att söka social kontakt, när vi egentligen känner “det är någonting bortom mig själv som saknas”. Och såret härstammar från smärtan från en eller flera personer runt omkring oss som inte ser oss eller berikar våra liv. Personer som egentligen inte har någon aning om hur de ska göra oss glada.

Reflektera kring och lyssna på dina känslor

Vad känner du? Är det sorg, och vem får dig att känna så? Känner du dig frustrerad, och vad får dig att känna så? Är du rädd, och i så fall, vem eller vad är du rädd för?

När du identifierat det grundläggande problemet, kommunicera!

Det är mycket viktigt att dela med sig av sina känslor med andra, oavsett om det är med din partner, en familjemedlem eller en vän. Gör det väldigt tydligt för dem att er relation orsakar mer skada än läkedom, och att du behöver prova någonting nytt.

När du väl fått förändringen i rörelse, oavsett vad den kan bestå av, är det otroligt viktigt att du lär dig njuta av ditt eget sällskap igen. Varför? Du har spenderat så mycket tid med att inte vara dig själv, förväntat dig saker och velat ha vissa specifika känslor. Du behöver balansera dina behov så att du kan hitta ditt inre barn igen och lugna den vuxna som kräver inre frid.

Känslomässig ensamhet upplevs som något oförenligt. Vi har någon, men känner ändå den smärta som ensamhet ger tills det skär i hjärtat. Att reparera detta, frigöra oss själva och finna oss själva igen kan också hjälpa oss i vår personliga utveckling.