Synektik och kreativitet gagnar problemlösning
När det kommer till problemlösning, synektik och kreativitet så är hjärnan som toppen av ett isberg: vi ser bara en liten del av det hela.
När detta organ ställs inför ett problem så måste det lösa det. En betydande del av de mentala processer som leder till denna lösning är undermedvetna, och det är där synektik spelar roll.
Namnet synektik kommer från grekiskans synektikós, vilket betyder “att föra samman olika och till synes irrelevanta element”. Det är en kreativ metodologi för problemlösning.
Vidare är ett av dess mål att dra nytta av egenskaperna hos denna typ av bearbetning. Alltså att brainstorma och komma fram till en metod för problemlösning baserat på erfarenheter.
Den slutgiltiga problemlösningsstrategin som används kommer i slutänden till stor del från beräkningar du inte är medveten om.
Skuttmetoden
Ur ett historiskt perspektiv sägs det att blandningen av synektik och kreativitet kommer från Arthur D. Littles arbete under den andra halvan av 1900-talet.
Baserat på dessa studier färdigställde forskarna George M. Prince och William J. J. Gordon denna teknik, med alla dess kännetecken och strategiska komponenter.
Den första etymologin hos termen motsvarar det grekiska ordet som slår fast konceptet “förening och sammanbindning av till synes olika och irrelevanta element”.
Efter att ha fyllt ett viktigt tomrum i organisations- och arbetsmässiga miljöer är denna term idag en utökad synonym till lösandet av problem ur ett grupperspektiv och genom användning av kreativitet som kärnstrategi.
Därför hedrar den innebörden av sitt namn, eftersom det är genom synektik som kreativa lösningar föds. De förklaras inte av summan av sina beståndsdelar.
Synektik och kreativitet: kännetecken och tekniker
Teorin om synektik involverar den integrerade handlingen från flera personer som, ur ett grupphänseende, adresserar metoden och lösningen av diverse problem.
Som vi nämnde ovan förlitar den sig mycket på mänsklig kreativitet och använder medvetet förmedvetna mentala mekanismer. Det är där dess sanna funktionalitet ligger.
Målet som söks via implementeringen av denna teknik är en ökning av sannolikheten för framgångsrik problemlösning. Men denna sannolikhet varierar beroende på hur lätt innovationen är att skapa.
Den varierar även baserat på den synergistiska effekten hos medlemmarna i gruppen.
Om den överenskomna lösningen har ett relativt restriktivt användningsområde, då kommer fördelarna hos kreativiteten som definierar essensen hos lösningen till problemet minska.
Därför bör eftersökta lösningar vara lika innovativa som de är verkställbara.
Synektik och kreativitet baseras på följande premisser:
- Samma psykiska processer medlar fenomenet hos upptäckandet av lösningar i alla discipliner, oavsett om de är mer artistiska eller vetenskapliga.
- Den innovativa processen är en kreativ process som är konkret definierad och beskriven, och även träningsbar och förståelig.
- Både en individ och en grupp av människor genomgår den kreativa processen på ett liknande sätt. De resulterande hypoteserna hos den förstnämnda kompletterar dock de hos de sistnämnda.
“Du kan göra vad jag inte kan göra. Jag kan göra vad du inte kan göra. Tillsammans kan vi göra stora saker.”
-Mother Teresa-
Synektik försöker skjuta vad vi redan vet åt sidan och ge vika för vad vi finner märkligt. Det är av denna anledning som denna teknik försöker få oss att skapa kreativa och innovativa lösningar, långt från tidigare varianter.
Synektik konfronterar individen med hennes egna mentala processer, som ligger under den rationella tanken. Den sätter henne i kontakt med det mentala innehåll som gömts i hennes undermedvetna.
Analogier
För att använda dessa mekanismer finns det minst fem faser eller tekniker. Dessa är kärnan i vad många känner till som “analogi”.
Målet är att överväga de många sidorna hos samma problem för att komma bort från de mest väntade och vanliga lösningarna. Dessa tekniker är:
- Direkt analogi: genom en direkt jämförelse mellan problemen vill den ta bort problemet från dess sammanhang och sätta det i andra omständigheter. Syftet är att överväga det på ett bredare och friare sätt.
- Personlig analogi: individer tar upp problemet i första person för att identifiera sig med det. Därför kan man få empati för problemet för att lösa det och identifiera de involverade känslorna.
- Motsägande analogi: målet är att komma bort från problemet genom att hitta koncept som motsäger det. På så sätt kan problemet ifråga definieras, och nya perspektiv kan sedan anammas.
- Symbolisk analogi: i denna fas specificeras problemen med en minskad ordmängd av poetisk essens. Man kan nå definierande nyckelord som i sig själva kan leda till vägar i debatten man tidigare aldrig tagit upp.
- Fantastisk analogi: en situation som liknar problemet, men ur ett fantastiskt perspektiv. På sätt och viss bortkopplat från konkret och logiskt tänkande. Detta för att ta vårt tänkande i nya riktningar.
Kort sagt kan användningen av dessa tekniker leda till olika tankar och föra oss närmare det ovanliga.
Därför är det logiskt att använda synektik och kreativitet för att få innovativa och effektiva lösningar, långt bortom vad brainstorming hade kunnat ge oss.
