Titta bortom din reflektion i spegeln
Idag satt jag framför spegeln för att tala med min reflektion, för att acceptera att jag inte är perfekt. För att älska mig för den jag är. För att se bortom min reflektion i spegeln för första gången och förstå vem jag verkligen är – en samling av all erfarenhet jag samlat på mig.
Idag lärde jag mig att livet reflekteras på huden. Även om de säger att ögonen är själens spegel, är de även dörren till hopp. Men ibland är det svårt att titta i spegeln och se bortom sitt utseende, för att se att vi inte bara består av kött och blod, utan även erfarenheter, hopp och drömmar.
Vi är inte bara kött och blod – vi är allt vi har varit och allt vi kommer att vara.
Därför är det värt att titta bortom sin reflektion i spegeln
Rynkor reflekterar oro runt ögonen och skratt runt munnen. De reflekterar orden som lämnades osagda såväl som de som vi slängt ur oss och ångrade senare. De är en del av oss, en del som visar världen vilka vi är. Men de definierar oss inte, och därför måste man se bortom sin reflektion i spegeln.
Det kan vara svårt att titta in i din själ när du ser dig i spegeln. Vi tenderar att göra detta när vi ångrar det förflutna istället för att blicka mot framtiden. När vi klänger oss fast vid vad vi förlorat istället för att värdera vad vi fått. När vi försöker göra oss själva perfekta likt porslin, som om vi är livlösa dockor utan livserfarenhet.
Lär dig av det förflutna
Men vi är mer än ögat ser. Vi är vårt förflutna, och det syns på vår hud. Det förflutna visar varifrån vi kom, men slår inte fast vart vi ska. Det är vi som väljer vad vårt nästa steg ska vara.
Men det är viktigt att komma ihåg att man ska lära sig av det förflutna utan att klänga sig fast vid det. Det förflutna är en del av de vi är, men det definierar inte vad vi kan vara. Det är stenarna som utgör vår grund, men inte vad som finns inuti.
Kom ihåg att vi inte bara är en reflektion av det förflutna, utan även vad vi kämpar för att bli imorgon. Vi måste hedra det förflutna och lära oss av våra misstag, men inte låta dem bestämma varje steg vi tar.
Om du väljer att ge upp och låta ditt förflutna vara ditt nu, kommer du bara vara en simpel åskådare i livet, och du kommer sluta att verkligen leva.
Framtiden är en reflektion av vad som kunde vara
Genom att lyssna på min reflektion, att tala utan rädsla inför framtiden jag skulle vilja se, förstod jag att viljan att kämpa för vad jag verkligen ville ha är mer värdefull än misstagen jag begått i det förflutna. Du måste inte alltid se på verkligheten exakt som den är, utan i linje med vad du kan uppnå om du gör vad du bestämmer dig för.
Det tar tid att bygga den framtid man vill ha, men du kommer endast göra det om du är tålmodig och inte ger upp. Oavsett hur avlägsna dina mål verkar nu. Det är en dygd att härda ut inför motgångar, en färdighet att lära sig av sina misstag och ett tecken på intelligens att inte förknippa sig själv med stenen man snubblade på.
Idag satt jag framför spegeln och talade med min reflektion, och jag förstod att jag är allt jag genomlevt, och jag kommer vara allt jag vill vara. Det ligger i mina händer att kämpa för mina drömmar och lära mig av mina misstag. I slutänden finns våra drömmar inom räckhåll om vi lär känna oss själva bortom bilden vi projicerar; om vi tittar bortom vår reflektion i spegeln. Ingen är perfekt, men alla är vi klokt bristfälliga.
