Vad känner du till om narrativ terapi?

Fokuset för narrativ terapi är sättet på vilket människor organiserar minnen från det förflutna. Läs vidare om du vill lära dig mer om detta ämne!

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Francisco Pérez

Senaste uppdateringen: 10 april, 2024

Narrativ terapi använder berättandet i terapeutiskt syfte. Den berättande metoden använder en synvinkel och en berättarröst för presentationen av en litterär eller teatralisk historia. Narrativ terapi är respektfull och har en icke-klandrande inställning. Den bör följa grundsatsen att människor är experter på sina egna liv (Morgan, 2004).

Som sagt söker narrativ terapi att skapa en respektfull, icke-klandrande inställning till terapi och socialt arbete. Dessutom ser den problemet som en enhet separerad från individen. Den anser också att människor har många egenskaper, kompetenser, övertygelser, värderingar, ansvar och förmågor. Dessa kommer att hjälpa individen att reducera den negativa influensen av problem i livet.

Narrativ betyder händelser sammanfogade i en sekvens, genom tid och i enlighet med ett tema. Vi människor tolkar eller ger mening åt våra dagliga upplevelser. Vi söker alltid sätt att förklara händelser eller ge dem betydelse.

Denna betydelse är vad som ger form åt vår historia, vårt berättande. Vi har många historier om våra liv och våra förhållanden. Vi har till exempel berättelser om oss själva, våra förmågor, svårigheter, kompetenser, handlingar, önskningar, arbete, framgångar och misstag. Sättet på vilket vi tolkar dem och ger dem mening och ordning har en effekt på hur vi kan fortsätta att skriva vår berättelse.

Den dominanta historien

Vi talar om en följd av händelser sammanfogade av en tidslinje. Tråden vi väljer är baserad på vad som stämmer in bäst på vår uppfattning av den dominanta historien. De trådar som inte passar in i den dominanta historien förblir gömda eller har mindre betydelse (eller modifierad betydelse) i ljuset av det dominerande temat.

Om den dominerande historien till exempel är att du är en bra bilförare, får historien betydelse och förstärker den här slutsatsen varje gång du följer trafikreglerna. Dagen du får böter passar inte det in i den dominanta historien. Det minnet kommer att glömmas bort eller bagatelliseras eftersom det inte passar in i den vanliga historieramen.

Vilka är de övergripande målen hos narrativ terapi?

Det primära målet för narrativ terapi är att erbjuda personen utrymme att definiera sitt eget liv. Detta enligt en anpassningsbar narrativ modell (vilken är bra för honom eller henne). De sekundära målen är som följer:

• Att inkorporera nya element i människors historier.
• Hjälpa patienten att bygga en bättre framtid.
• Att vara kapabel till att dela med sig av dessa nya meningar med vår omgivning och på så sätt underlätta en ny relationsdimension.

Människor är historieberättare

Det kan verka konstigt, men alla människor är historieberättare. Vi har historier som vi berättar för andra och sådana vi berättar för oss själva. Dessutom finns det vanligtvis mycket sanning i varje berättelse, såväl som påhittighet.

Vi föds med en narrativ impuls. På så sätt socialiserar vi och skapar en utveckling av jaget och upprättar ett autobiografiskt minne som ger oss mening. Personligt berättande är sättet vi förklarar våra liv på. Vi är de som skapar vår värld, och därför de som är ansvariga för tolkningen av densamma.

Detta erbjuder oss möjligheten att markera den första skillnaden mellan problemet och personen. Från den här skillnaden kommer den stora möjligheten att personen kan värdera sina egna tillgångar och analysera problemet ur en annan synvinkel. Berättelsen om en person kommer att presenteras genom sammankopplade handlingar med den motsvarande tolkningen vi gör av dem. Därifrån kommer en berättarröst och handling att etableras med patienten, och terapeuten kan ingripa.

Dessutom beslutar vi vad vi ska ta med och vad vi ska utesluta från vår berättelse, som en del av den narrativa terapin. Vår personliga berättelse kommer att vara influerad av sociokulturella faktorer, likväl som mer individuella faktorer, såsom genetik.

Språket är viktigare än du tror i narrativ terapi

Språket är verktyget vi använder för att skapa (eller återskapa) och framställa oss själva. Det är även användbart när vi hanterar vår inre värld av tankar och känslor, vilket understryker vikten av analysen av språket. Om vi skapar vår verklighet av förklaringarna vi ger av den kommer den här berättelsen att definiera vad som kallas “effekterna av den dominanta historien”.

Dessa effekter är de som kan dras från tonen hos vår mest globala eller generella historia. Om vår historia är en om övergivenhet och förlust (skriven och berättad av oss själva) kommer effekten av den här dominanta historien att vara melankolisk.

Den terapeutiska processen hos narrativ terapi

Terapeutens roll i den här modellen kommer att flyttas från att vara expert till att vara en partner till den som ber om hjälp – att vara medförfattare till den terapeutiska processen (White, 2004).

Idén bakom den narrativa terapin är helt enkelt förmågan att hitta en alternativ historia. En dekonstruktion av den dominanta berättelsen till förmån för en förnyad och annorlunda berättelse.

Reflektion är till fördel för den nya berättelsen, med fokus på vad vi kallar isolerade bedrifter. Det är de som ger oss möjligheten att introducera ny information och/eller fokus. Därmed ger de oss möjligheten att bygga en ny historia och/eller identitet. Detta är en av grundpelarna i narrativ terapi.

Den här tekniken är både väldigt enkel och extremt komplicerad. Den är enkel på så vis att den representerar en lingvistisk separation av problemet och patientens personliga identitet. Den komplicerade och delikata delen är hur detta uppnås. Det är genom försiktigt användande av språket som den terapeutiska konversationen som personens läkande påbörjas och till sist uppnås.

Nyheten med den narrativa metoden är att den erbjuder oss en användbar sekvens av frågor som konsekvent producerar en frigörande effekt på människor. Att följa denna terapeutiska sekvens är som att bygga ett valv sten för sten. Om du försöker ta sista steget utan att tålmodigt ha lagt de första stenarna i grunden kommer valvet inte att hålla.

Teknisk beskrivning av narrativ terapi

Vi antar att vårt liv är som det är, men vi kan alltid se på det på ett annat sätt. I slutändan kan alla skriva om sin historia som de vill (Garcia – Martinez, 2012). Det finns tre dimensioner runt den narrativa matrisen som gör en sammanhängande, komplex berättelse möjlig; eller till och med en serie av berättelser (Goncalves, 2002).

• Narrativ struktur: byggandet av en mening om ens erfarenheter genom en sammankopplingsprocess mellan de olika narrativa perioderna i våra liv. Strukturen består av:
  • En början som är när vår historia börjar. Vi kan ta exemplet med en klient som kommer till den första rådgivningen och inte vet var han eller hon skall börja. Ett av terapeutens svar kan vara “från början” eller “där det är lättast att börja förklara din historia” (detta kommer att bli början).
  • Historieutveckling. Detta inkluderar specifika händelser, intern respons, huvudpersonernas mål, handlingarna dessa karaktärer utför, orsak och verkan samt, slutligen, kontexten.
  • Ett slut, som anses vara när vissa resultat och/eller avslut uppnåtts i berättelsen.
• Narrativ process: detta har att göra med sättet vi förklarar våra liv. Det innebär tonen vi lägger an på våra liv (till exempel dramatiskt engagemang).
• Narrativt innehåll: refererar till mångfalden och multipliciteten av den narrativa produktionen eller teman och intriger som vi har. Ibland kan vi bli som en trasig grammofonskiva och enbart älta gamla olösta problem.

Narrativa terapiövningar

Det första steget till att förändra vår inre dialog:

Inre dialog avbryts på samma sätt som den påbörjas, genom en medveten handling. Du är personen du säger att du är, men du kan ändra på det om du börjar tala annorlunda (Castaneda, 1994). Du kan säga till dig själv att du är annorlunda. Tillåt mig att presentera en serie övningar för att arbeta med den inre dialogen – den röst som fortlöpande talar till oss och översätter verkligheten:

• Känn din inre dialog: var uppmärksam på formen och innehållet i din inre dialog. Tänk över ifall det är en destruktiv eller konstruktiv dialog, orolig eller lugn. Kort sagt, negativ eller positiv. För att förändra den måste vi först känna till dess innehåll, de mest frekventa tankarna vi använder.
• Formulera rätt frågor: analysera situationen som uppstår när du förändrar frågorna du ställer dig själv. Istället för att till exempel fråga “varför hände detta mig?” kan vi fråga oss själva “vad kan jag lära mig av den här situationen?”
• Byt fokus: du kan förändra sättet du talar till dig själv på. Det kan hjälpa dig att börja tala till dig själv som en kärleksfull mor talar till ett barn. Införliva värme och vänliga ord i din inre dialog.

Personliga narrativa verktyg

Det finns många hjälpmedel tillgängliga för att utforska vår berättelses olika aspekter. Dessa inkluderar metaforer, historier och terapeutiska brev med flera. Låt oss ta en titt på dessa resurser nu:

• Livsberättelser: berättelser menade att ge mening åt eller rättfärdiga en viss syn på händelser.
• Liten tur runt sig själv: detta handlar om att skriva ett brev till någon som vi inte har haft kontakt med på länge.
• Tio år senare: en beskrivning av hur du ser på dig själv om 10 år. En beskrivning av hur du kommer att vara fysiskt, internt, på jobbet, i relationer med andra och inom hobbyer.
• Vad du föredrar: tänk över och skriv ned vad du föredrar. Försäkra dig om och ge dig själv nöjet att uttrycka frihet genom dina egna val.
• Utrymmen: dela upp ett rutnät i olika områden och tillskriv vart och ett av dem till en viktig person i ditt liv, en betydande plats, de roligaste händelserna och de mest njutbara känslorna. Inkludera även de största drömmarna och relationerna som har fått dig att mogna och växa.
• Jag kommer ihåg…: en person bjuds in att avsluta den här meningen utan att tänka för mycket på svaret. Du kan använda så många ofärdiga meningar du vill att utforska och arbeta med.
• Älska mysteriet: detta handlar om att blicka inåt för de frågor som inte har några svar.

Metaforer och historier

En metafor är en lingvistisk form som gör en outtalad liknelse mellan två olika entiteter. Ett dramatiskt hjälpmedel som fångar uppmärksamheten och erbjuder ett förändrat ramverk genom vilken patienten kan överväga en ny erfarenhet (Lankton och Lankton, 1983).

Det finns tre typer av metaforer inom terapiprocessen:

• De som refererar till personliga erfarenheter hos terapeuten.
• De som refererar till uppenbara sanningar.
• Historier anpassade till personens omständigheter.

Terapeutiska metaforer kan användas för att formulera en åsikt, föreslå lösningar, få tillgång till och använda hjälpmedel eller personlig kunskap, införliva specifika idéer osv.

Å andra sidan är historier uttryck för essentiella filosofiska sanningar, naturliga förklaringar eller drömda historier. Dessa historier är terapeutiska eftersom personen har möjligheten att finna sin egen lösning genom sättet denne återskapar sin historia och konflikterna som uppstår i den.

Historien refererar inte till den yttre världen även om den kan vara realistisk nog och ha vardagliga inslag invävd i sig. Det orealistiska i de här historierna är en viktig faktor. Detta eftersom det gör det uppenbart att anledningen till dessa historier inte är användbar information om den yttre världen utan interna processer som pågår inom individen. (Gordon, 1978).

Kort sagt, när vi berättar våra personliga berättelser för främlingar blir vi av med dem och de blir dåtid. Detta tillåter oss att börja skapa en framtid som är attraherande genom att vi dokumenterar dessa historier så att de inte faller i glömska och kan fungera som inspiration. Det ultimata målet är att förstå kraften hos sättet vi berättar och vad vi berättar, och hur dessa aspekter influerar sättet på vilket vi beter oss i detta nu.

Kanske är narrativ terapi något för dig?