Vet du vad delirium är?

Vanföreställningar är en grupp av tillstånd som kännetecknas av att patienten får en förvrängd bild av verkligheten.

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Francisco Pérez

Senaste uppdateringen: 13 februari, 2024

Under 1800-talet grundades konceptet om galenskap mer än någonting annat på vanföreställningar. Att vara “galen” var synonymt med att ha vanföreställningar och vice versa. Nuförtiden när vi ber någon att beskriva någon som är galen kommer personen att säga: någon som tror att han är Napoleon eller någon som säger sig vara förföljd av marsianer. De lider av delirium eller sinnesförvirring.

Även om vi nu har ett bredare begrepp om mentala problem fortsätter med andra ord delirium att utgöra en del av stereotypen. Det är också diagnoskriteriet som får mest uppmärksamhet. Etymologiskt härleds ordet delirium från det latinska “delirare”, vilket betyder att lämna fåran som redan plöjts. Innebörden av detta är att man “tänker utanför det normala”.

I lekmannatermer betyder delirium “att yra, att vara översvallande”. I praktiskt taget varje språk är delirium synonymt med galenskap, ologiskhet eller verklighetsförlust.

Definition av delirium

Den bästa definitionen av delirium är den beskriven av Jaspers i hans General Psychopathology (1975). Enligt Jaspers är vanföreställningar falska bedömningar. De karaktäriseras av att de som har dem håller fast vid dem med stark övertygelse. De influeras inte av erfarenheter eller bevis som skulle vara obestridliga för oss. Dessutom är deras trossatser ofta omöjliga.

För att identifiera en vanföreställning bör vi ta hänsyn till i vilken grad upplevelsen möter följande kriterier:

• Den drabbade bibehåller sin tro med absolut övertygelse.
• Patienten upplever dem som en självklar sanning, med stor personlig transcendens.
• Denne låter inte sin tro ändras av förnuft eller erfarenhet.
• Tron är fantastisk eller åtminstone väldigt osannolik.
• Tron delas inte av andra medlemmar av samma sociala eller kulturella grupp.
• Personen är fullt upptagen av sin tro och finner det svårt att undvika att tänka på eller tala om den.
• Tron är en konstant källa till obehag eller stör personens sociala funktioner.

Kort sagt karaktäriseras vanföreställningar av att vara väldigt konceptuellt komplexa. Kanske är det därför som det är svårt att definiera dem.

Vad finns det för typer av delirium?

En av aspekterna som forskarna arbetat mest på är hur man klassificerar vanföreställningar. På så vis har de klassificerat dem efter vilken form de tar sig och vilket innehåll de har.

Typer av delirium och vanföreställningar efter form

Gällande form gör man distinktionen genom uppdelningen av primära eller “sanna” vanföreställningar och sekundära sådana.

Primära vanföreställningar

Primära eller sanna vanföreställningar har inte sitt ursprung i föregående liknande erfarenheter. Det innebär att deras ursprung inte tydligt kan pekas ut. De är viktiga, för när de väl blommat ut i sinnet kan de förklara en hel del av vad som har hänt med individen sedan deliriet startade.

Personen är oftast oroväckande medveten om att det har skett en förändring i hans eller hennes livs betydelse. Allting verkar annorlunda, förändrat. Detta leder i sin tur till en hemsk känsla som är svår att beskriva och ännu svårare att förklara. Förklaringen är oftast inte förståelig för normalpersonen.

Fyra typer av vanföreställningar har postulerats (Jaspers, 1975):

• Delirisk intuition. Till exempel inser en patient att ett akronym av hans namn, Emilio Albeniz de Darco blir till “du är Guds mördare” (på spanska Eres el Asesino de Dios).
• Delirisk uppfattning. Till exempel “inser” en patient när han eller hon ser sitt namn på postlådan till huset att säkerhetspolisen har identifierat honom eller henne som allmänhetens fiende nummer ett.
• Delirisk atmosfär. Detta består av att tro att världen har förändrats på ett subtilt men grymt och störande sätt som är svårt att förklara.
• Deliriskt minne. Detta består av ett deliriskt återskapande av ett verkligt minne eller när patienten plötsligt “kommer ihåg” något som uppenbarligen är en vanföreställning. Till exempel om han “kommer ihåg” att han är Guds son.

Sekundära vanföreställningar

Sekundära vanföreställningar är psykologiskt förståeliga. De uppstår som ett resultat av patientens försök att förklara en onormal upplevelse.

Till exempel kan en patient precis ha upplevt en hallucination (han säger att han har hört en djup röst som talade till honom som om den vore hans far). Den här upplevelsen är ganska märklig och avvikande. Därför är det troligt att ingen blir förvånad om förklaringen patienten ger också är ganska märklig och avvikande. Han kanske säger att rösten betyder att han har blivit utvald av Gud för att rädda världen, till exempel.

Typer av delirium och vanföreställningar efter innehåll

Innehållet hos vanföreställningarna kan variera kraftigt och det finns en hel del olika kategorier att klassificera dem med. Här kommer vi att sammanställa de vanligaste, som de kategoriseras i DSM (enligt American Psychiatric Association).

Delirier om att vara kontrollerad

De drabbade tror att deras känslor, impulser, tankar eller handlingar inte är deras egna. De är produkter av någon konstig och oemotståndlig kraft. Till exempel kan en person känna att denne tar emot kontrollerande meddelanden genom teven.

Kroppsliga vanföreställningar

Den här kategorin hänvisar till kroppens funktioner. Till exempel kan patienten tro att dennes hjärna är rutten eller en kvinna tro att hon är gravid även om testerna visar på motsatsen.

Vanställd svartsjuka

Patienter med den här typen av vanföreställningar är övertygade om att deras partners är otrogna, oavsett om det finns några verkliga indikationer på sådant beteende eller inte.

Storhetsvansinne

Dessa vanföreställningar innebär en överdriven uppskattning av den personliga betydelsen, kraften, kunskapen eller identiteten. Den kan vara religiös, kroppslig eller av annat slag. Ett exempel på detta är en individ som tror sig vara Napoleon Bonaparte.

Vanföreställning om fattigdom

Subjektet tror att han eller hon förlorat eller kommer att förlora alla sina materiella tillgångar.

Deliriska referenser

Subjektet tror att händelser, objekt eller människor i dennes närhet har en särskild och ovanlig känsla, oftast negativ och nedsättande. Till exempel kan en person vara övertygad om att ett radioprogram är riktat till honom eller henne.

Extravaganta vanföreställningar

Falska föreställningar vars innehåll är uppenbart absurt och utan verklighetsgrund. Till exempel en man som tror att hans halsmandlar avlägsnades när han var barn och att han utrustades med en manick med trådar som gör att han kan höra presidentens röst.

Nihilistiska vanföreställningar eller Cotards syndrom

Detta kretsar kring existensen av jaget, av andra och av världen. Till exempel “detta är världens undergång”, “jag kommer aldrig att ha en hjärna igen” eller “jag behöver inte äta eftersom jag är tom”.

Förföljelsemani

Det centrala temat i dessa vanföreställningar är att subjektet attackeras, trakasseras, bedras, förföljs eller är offer för en konspiration. Till exempel en patient som tror att han eller hon är jagad av FBI eller SÄPO.

Vanföreställning om skuld

Patienten känner sig skyldig till alla sorters olyckor. Till exempel kan personen tro att han eller hon är orsaken till hungersnöden i världen.

Capgras syndrom

Patienten tror att viktiga människor i hans eller hennes liv ersätts med bedragare, även om de ser likadana ut som de alltid gjort.

Erotomani

Patienten tror att någon är upp över öronen kär i honom eller henne. Till exempel en kvinna som på fullaste allvar tror att Prins Carl Philip är kär i henne.

Några intressanta fall av vanföreställningar

Ämnet vanföreställningar är spektakulärt och notoriskt. På grund av deras iögonfallande natur är det sällan de går obemärkt förbi. Det finns fall som har blivit nationella nyheter i vissa länder. Här följer några exempel på detta:

Fallet med “Lilla Nicolas”

Unge Francisco Nicolas Gomez Iglesias är tillfälligt frisläppt efter att ha sagt sig vara rådgivare åt regeringen och det nationella säkerhetsrådet i Spanien (NIC). Detta gjorde han med hjälp av en falsk legitimation. I den rättsliga medicinska rapporten som beordrades av domaren i rättegången i Madrid står det att han har “ett rikt dekorerat storhetsvansinne”.

Mordförsöket på Ronald Reagan

Vissa tror att John Hinckley Jr:s försök att mörda Ronald Reagan var på grund av en erotomanisk illusion. En vanföreställning om kärlek. Hinckley trodde att presidentens död skulle leda till filmstjärnan Jodie Fosters offentliga kärleksförklaring till Hinckley.

Filmvärlden reflekterar också vanföreställningar, som är ett tema i många filmer. Här är två av dem:

Take Shelter (2011)

I den här filmen börjar en normal far ge efter för rädslan av en möjlig apokalyps utan någon rationell förklaring för den rädslan.

The Witch (2015)

Den här filmen handlar om en nordamerikansk familj av nybyggare som flyttar till en isolerad bebyggelse i skogen för att starta ett nytt liv. Konflikten mellan närvaron av en häxa nära bebyggelsen och familjens starka religiösa tro ger gradvis upphov till vanföreställningar.

Som vi har sett i den här artikeln är delirium en komplex mental konstruktion som kan innefatta åtskilliga delade karaktärsdrag. Å andra sidan visar vanföreställningar på den kreativa kraften hos vårt sinne. Det har nämligen behov av att ge den upplevda verkligheten en betydelse. Många vanföreställningar är de mest troliga förklaringarna som en person kan finna för sina hallucinationer.

Bibliografi:

Belloch, A., Sandín, B. y Ramos, F. (Eds.) (2008). Manual de psicopatología (2 vols.), edición revisada. Madrid. McGraw-Hill.

American Psychiatric Association (2014). DSM-5. Manual diagnóstico y estadístico de los trastornos mentales. Editorial Médica Panamericana.