Egots födelse: mognad och inlärning
Vi kan förklara egots födelse som en process av mognad och inlärning. Den sker genom anskaffningen av våra sensoriska och motoriska färdigheter.
Födseln och utvecklingen av vårt ego är noterbar eftersom den är kärnan för vår psykiska apparat. Det är kärnan av våra önskningar, aktiviteter och hämningar.
När egot dyker upp börjar det relatera till sina egna objekt. Först är dessa externa objekt som barnet känner är dess egna. Sakta men säkert börjar internalisering och psykiska strukturer att etableras.
Dessa bidrar i sin tur till sammanhållningen av jag-känslan.
Hur egots födelse fortgår
När ett barn föds så skiljer han inte på sig själv och världen. Istället skiljer han inte mellan bilden av sig själv och bilden av objektet när han absorberar idéer och koncept.
Tack vare vår emotionella sida börjar vi skilja på där vi slutar och världen börjar.
Mellan det första och andra levnadsåret ökar den kognitiva kapaciteten hos barnet. Som en konsekvens börjar han känna igen de olika rollerna i mellanpersonliga interaktioner.
Sakta men säkert påbörjas identifieringen och särskiljningen av subjekt och objekt.
Självidentitet är en produkt av den syntetiska funktionen. Det är där objekt är sammankopplade och integrerade på ett koherent sätt. Detta är den högsta nivån av jagets struktur.
Det sker delvis tack vare interaktionen mellan jaget och objekt.
Spegelstadiet som en formare av egot
En väldigt viktig händelse i egots födelse sker när barnet är mellan 6 och 18 månader gammal. Under detta skede experimenterar det med att försöka känna igen sig självt i spegeln.
Han blir intresserad av bilden och får en viss njutning av att leka med dessa förnimmelser.
Spegeln är en metafor som refererar till relationen en människa har med omgivningen. Att kunna känna igen vår kropp och ett påhittat utrymme är ett tecken på hälsosam mänsklig utveckling, utan fragmentering av jaget.
En far eller mor som inte tar hand om barnet, eller skadar det, bibehåller sin bild. Men samtidigt kan fragmentering inträffa, vilka kan leda till psykotiska problem.
Vid detta skede kommer bebisar inte klänga sig fast vid vem som helst. När de gör det så kan de bli ängsliga eftersom bilden de förväntar sig inte reflekterar vad de förväntar sig.
Till exempel när en sex månader gammal bebis ser sin mor istället för en främling. Barnet känner inte igen modern, utan känner snarare igen sig själv genom modern.
Födseln av det kohesiva egot sker genom stabila relationer till objekt. Det baseras på tillfredsställande upplevelser som barnet har i olika stunder. Med andra ord förenas barnet med bilden det ser av sig självt (inledande främlingskap).
Individuation
Processen med vilken en person blir medveten om sig själv i totalitet kallas för individuation. När denna process är klar kommer det undermedvetna och medvetna integrera egot till en bredare personlighet.
Det är en process av förening, rening och upptäckt av en själv. Denna prestation visar sig när de arketypiska bilderna av jaget dyker upp.
Egots tre funktioner
Kropp och sinne förenas, sammanflätas och relateras till varandra ömsesidigt. Som ett resultat uppfyller egot, eller föreningen av kropp och sinne, tre huvudsakliga funktioner:
- Kontroll: egot har som jobb att kontrollera och reglera instinktiva impulser. Genom att få en känsla för saker och ting, eller inhibition, etablerar egot försvar inför hotfulla stimuli.
- Anpassning: egot relaterar till de externa och interna verkligheterna och försöker anpassas sig till dem.
- Integrering: detta refererar till egots förmåga att integrera de olika aspekterna av våra liv.
För att uppnå bäst anpassning till verkligheten kan jaget försvara sig mot det stora flödet av motiverande energi. Därför verkar ego autonomt, som om det vore en syntes av olika funktioner.
Egots autonomi
Två strukturer utgör egot. Den primära egostrukturen är en sfär av egot som är fri från konflikter med “Detet” (impulsernas säte).
Senare kallades det för “de primära autonoma funktionerna hos egot” som motsvarar minnet, tanken och språket. Dessa funktioner uppstår inte som ett försvar mot impulser (Detet).
Omvandlingen av instinktiva och aggressiva libidinala energier till icke-instinktiv energi neutraliserar energin från Detet (impuls).
Hartmann kallade den autonoma utveckling som inte uppstod ur kampen mellan impuls och önskan för “primär autonomi”.
Å andra sidan uppstår den sekundära egostrukturen, eller sekundära funktionen hos egot, ur en förändring i funktionen.
Denna förändring utgörs av egostrukturen som är i konflikt med motivation, verklighet eller moralitet mot en sfär utan konflikt.
Tillsammans med andra forskare är Freud (psykologin kring Detet), Harmann (psykologin kring egot) och Kohut psykologin kring jaget) de primära tänkare som placerat “ego” i kärnan av det psykologiska universumet.
Ur dessa olika psykoanalytiska synvinklar kan vi bättre förstå hur egots födelse utspelar sig.
