Myten om Platons grotta: Verklighetens dualitet

Myten om Platons grotta: Verklighetens dualitet

Senaste uppdateringen: 26 april, 2023

Myten om Platons grotta låter oss förstå det sätt som denna filosof såg världen på. En relation mellan fysiska ting och idéernas värld, som skapar en verklighet full av ljus och skuggor. Å ena sidan har vi verkligheten precis som den är. Å andra sidan kan vi hitta en påhittad verklighet där våra uppfattningar och illusioner har en huvudroll. Men innan vi dyker in i detta ytterligare, vad är egentligen myten om Platons grotta?

I denna berättelse har vi män som är fastkedjade i en grotta under hela sina liv. Det enda de kan se är grottans vägg. De har aldrig kunnat gå ut ur grottan. De har aldrig kunnat vända sig om för att se var kedjorna kommer från. Men framför sig har de en vägg och bakom dem en eld. Mellan väggen och elden har vi andra män som bär på föremål. Tack vare elden kommer skuggorna från föremålen att visas mot väggen så att de kedjade männen kan se dem.

Jag kunde se bilder som var lögner och falska verkligheter. Men hur kunde jag se detta som en verklighet? Det var det enda jag hade sett sedan jag var liten.

En påhittad verklighet

Männen hade bara sett samma bilder sedan de föddes. De hade därför inte behovet eller nyfikenheten att vända sig om och se vad som var reflekterat. Men detta var inte en riktig verklighet, det var något artificiellt. Dessa skuggor distraherade dem från verkligheten. Det var dock en av dem som vågade vända sig om och se bortom dessa bilder.

Till en början kände han sig förvirrad och han blev störd på allt, speciellt det där ljuset han kunde se bakom honom (elden). Därefter började han fundera. Hade han verkligen trott att skuggorna var det enda som existerade i den här världen då detta inte var sant? Varje gång han rörde sig framåt blev han frestad att återvända till skuggorna.

Med tålamod och ansträngning fortsatte han dock framåt. Sakta men säkert vande han sig vid det okända. Men sedan sprang han tillbaka för att berätta detta för de andra, som hånade honom och ansåg att han inte visste vad han pratade om.

Att tillämpa myten om Platons grotta på verkligheten

Det är intressant hur den visdom vi fått från myter kan överföras till det verkliga livet. Tänk på att vi har accepterat många absoluta sanningar som våra egna utan att någonsin ifrågasätta dem, utan att fråga om världen verkligen är på detta sätt.

Att exempelvis tänka att ett misstag är ett underlag kan påverka huruvida vi överger ett projekt om vi misslyckas. Men om vi inte låter oss bli influerade av denna idé kan vi kultivera vår nyfikenhet och misstaget kommer sluta att vara en demon som är laddad med negativitet. Denna perspektivförändring kommer därför få oss att sluta vara rädda. Det kommer även göra oss mer öppna för att lära oss från misstag då de uppstår.

Det är en svår process att lämna grottan

Mannen i myten som valde att bryta sig fri från sina kedjor tog ett väldigt svårt beslut. Han blev inte uppskattad av sina kamrater och hans beslut sågs av dem som ett uppror. Då han till slut bestämmer sig beger han sig iväg på en ensam resa där han kommer över den där muren, klättrar mot elden som har orsakat honom så mycket huvudbry. Han tvekar och han vet inte längre vad som är sant eller falskt.

Kedjade personer

Han måste bryta sig loss från uppfattningar som han haft med sig hela livet. Idéer som utgör grunden för resten av hans uppfattningar. Men när han rör sig mot utgången av grottan börjar han inse att det han trodde innan inte alls är sant. Vad kan han då göra nu? Han måste övertyga de personer som hånat honom att friheten är en verklighet som de kan nå om de väljer att bryta sig loss från den bekvämlighet som de lever i.

Myten om Platons grotta visar att ignoransen ej längre än en acceptabel verklighet

Myten om Platons grotta visar ignoransen för oss som en verklighet som blir obehaglig när vi blir medvetna om dess närvaro. När vi möts av en minsta möjlighet att det kanske finns en annan möjlig version av världen kommer vi vilja bryta ner den eftersom vi nu anser att den är ett hot mot den etablerade ordningen.

Skuggorna projiceras inte längre, ljuset har slutat vara artificiellt och luften smeker nu mitt ansikte.

Vi kanske på grund av vår uppväxt inte kan sätta åt sidan den där skuggvärlden, men vi kan försöka få de där skuggorna att bli klarare. Kanske är det så att en perfekt idévärld är en utopi för vår mänskliga natur. Det innebär dock inte att man bör ge upp sin nyfikenhet och nöja sig med det man redan vet, eller det man tror man vet.

När vi växer kommer tvivel och frågor hjälpa oss att ta av ögonbindeln som ibland har gjort våra liv mycket svårare än vad de egentligen är.

Man som klättrar ut ur brunn

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.