Familjens inflytande på vår självkänsla
Bildandet av vår självkänsla drivs (delvis) av den familjedynamik som vi växte upp inom. Det är ett arv som lämnar sitt inflytande på vår självkänsla och som ibland är svårt att förändra. I synnerhet om det kommer från en far eller mor som aldrig har älskat sig själv och som inte såg till våra behov eller uppmuntrade oss.
Det råder ingen brist på psykologer som säger att man för att fungera i livet måste ha en stark självkänsla. Oavsett om vi gillar det eller inte, finns det “bränsle” som ger oss självförtroende och en känsla av att vi är duktiga. Men vi vet alla att vi ofta går igenom livet utan något i denna tank. Våra nivåer är så låga att det är nästintill omöjligt att starta om vår maskin och övervinna detta problem.
“De flesta av våra rädslor för att bli bortstötta beror på vår önskan att andra accepterar oss. Basera inte din självkänsla på deras åsikter.”
-Harvey Mackay-
Den berömde kulturantropologen Margaret Mead förklarade något väldigt viktigt för oss. Hon hävdar att familjen är den första sociala gruppen där vårt sätt att interagera avgör vilka vi är (eller i alla fall till stor del). Våra föräldrar är de som har åtagandet att fylla vår “tank” med tillräckligt med näringsämnen. De bör se till att det inte råder någon brist på säkerhet, omtanke och uppmärksamhet. De bör ge oss den där vitala uppfostran och drivkraften som kommer hjälpa oss att gå igenom denna värld och känna att vi är värdefulla personer.
Men när det kommer till bildandet av vår självkänsla har vi inte alltid kvalitetsbränsle. Detta leder oss till att försöka upptäcka vilka vi är, och att försöka kompensera för den där barndomen som lämnade så mycket övrigt att önska.
Banden med våra föräldrar och deras inflytande på vår självkänsla
Bildandet av vår självkänsla börjar i barndomen. Men innebär detta att vår karaktär helt bestäms av allt som vi har upplevt i barndomen och den tidiga ungdomen? Vi bör poängtera att ordet “determinism” är farligt och har djupa undertoner både inom psykologin och många andra vetenskapsområden.
Inom psykologin har allt som har hänt i barndomen ett stort inflytande på vår självkänsla. Men det bestämmer inte helt vilka vi är. En sak som vi vet om människor, och speciellt hjärnan, är att vi har en stor flexibilitet och förmåga för självförbättring. Men trots detta kan vi inte komma bort från den stora vikt som kommer från vår uppfostran. Kvaliteten på vår interaktion med dem som tar hand om oss är väldigt viktig. De förser oss inte bara med mat och näring, utan även med ett emotionellt arv.
Att vara emotionellt ansluten
För att dyka djupare in i dessa ämnen skulle vi vilja rekommendera Dr. Ed Tronick och hans texter. Han är expert inom barnutveckling och professor i pediatrik vid Harvard University. Han hävdar att man för att främja en bra självkänsla hos barn måste vara emotionellt ansluten till dem. Men i mycket av sin forskning lyckades han visa att också bra föräldrar inte förstår sina barn 40% av tiden.
Dess rön kan verka något alarmerande för oss, eller så kan vi anse att de är överdrivna. Men Dr. Tronick påpekar något som bör få oss att reflektera. Anledningen till att många föräldrar inte är 100% anslutna till de emotionella behoven hos sina barn är att de inte heller förstår sina egna.
En förälder som är sönderstressad, med olösta emotionella knutor, kommer omedvetet att sända serier med signaler och information till barnet. Barnet kommer därmed att införliva denna information i sitt eget liv. Om föräldrarna dessutom inte har en hög självkänsla kommer det vara svårt att upprätthålla detta hos barnet. Om barnet inte kan känna av denna grund hos föräldern kommer det inte att känna denna säkerhet.
Du bestämmer trots familjens inflytande på vår självkänsla
Bildandet av vår självkänsla under barndomen är främst influerat av tre faktorer: Fysiskt utseende, vårt beteende och akademisk prestation. Det sätt som våra föräldrar hanterar dessa tre dimensioner på kan få oss att känna oss säkrare och ha en bättre självkänsla. Om de inte gör detta kan vi känna oss hjälplösa, ensamma och rädda.
“Den värsta ensamheten är att inte vara bekväm med sig själv.”
Det mest problematiska med allt detta är att vi ännu ser att många föräldrar är omogna när det gäller denna aspekt. De är inte medvetna om det problem som de orsakar med sitt språk och sin kommunikationsstil. Bara genom att lyssna på konversationerna vid skolgrinden kan vi se hur de utan att ens inse det plockar vingarna på sitt barns självkänsla fjäder för fjäder.
Användandet av jämförelser
Användandet av jämförelser och negativa affirmationer påverkar barns självkänsla på ett fruktansvärt sätt. Att säga till barn att de är jättedåliga på matte eller att de aldrig kommer kunna ta examen, är något som får deras självkänsla att rasa. Föräldrar som gör detta märker inte av de dolda emotionella problemen hos sina barn. De låter dem falla ner i samma avgrund som de själva gjorde gällande självkänslan.
Det stämmer att familjen har ett inflytande på vår självkänsla. Men vi måste även förstå att det som hände i det förgångna inte måste påverka oss för livet. Vi har makten att sluta påverkas genom att ha en så låg självkänsla. Det ligger i våra händer att kompensera för en barndom som har varit full av brister, för att kunna ge oss själva en mognad som andra inte kunde ge oss.
Vi måste lära oss att skapa vårt eget bränsle, ha ett eget inflytande på vår självkänsla och att sluta försöka se vad andra kan erbjuda oss. Vi måste jobba med vår självkänsla varje dag. Det måste finnas en önskan att förändras, att vara modig och att älska sig själv. Oavsett vårt förflutna finns det alltid tid för förändring och investering i vår egen självkänsla.
