Fobi för sprutor: trypanofobi och dess behandlingar
Du har en specifik fobi om din rädsla eller avsky för en situation blir paralyserande. En fobi för sprutor stör till exempel det dagliga livet för de drabbade. Deras begränsningar är många eftersom de inte kan genomgå vissa undersökningar.
De kan till och med tvingas lämna yrken inom sjukvården eftersom de inte kan hantera dessa redskap.
Denna fobi dyker generellt upp under barndomen mellan sju och nio års ålder. Det verkar finnas en genetisk komponent eftersom risken för upprepning hos nära släktingar är hög.
Vissa karaktäristiska fysiologiska svar särskiljer även denna fobi från resten. Medicinska experter kallar det för den bifasiska responsen.
Vad är en specifik fobi?
Man kan slå fast att en person lider av en specifik fobi om hon uppvisar en överdriven, irrationell rädsla för vissa saker eller situationer. Personen kan undvika kontakt med dessa eller härda ut dem med stort obehag.
De kommer uppleva förutseende ångest vid blotta tanken på att komma i kontakt med vad de är rädd för.
Personer med fobi för sprutor upplever ångest när de ser sår, blod eller sprutor. Den fobiska personen kommer undvika kontakt med dessa och fly från sjukhus, olyckor och till och med våldsamma filmer.
När de känner att de inte kan undvika sakerna de är rädda för så drabbas de av ångest. Den kan visa sig på flera sätt: illamående, yrsel, svettningar och blekhet. De kan till och med svimma!
Det sker snabbt och kan vara i runt 20 sekunder, så personen återhämtar sig snabbt. Men frågan är varför det sker.
Bifasisk respons
Den mest kännetecknande komponenten hos denna typ av fobi är den bifasiska responsen. Den uppstår efter att man exponerats för den stimulus man fasar och visar sig fysiologiskt. Den har två delar:
- Ökad aktivering av det sympatiska nervsystemet. På grund av det kan blodtrycket, andningen och hjärtrytmen öka.
- Omedelbart efteråt sker en skarp sänkning av dessa parametrar. Detta leder till yrsel och kanske svimning. Detta är vad läkare kallar för vasovagal synkope (svimning). Prevalensen av svimning bland personer med denna fobi är runt 50-80%, vilket är en betydande andel.
Vad leder till fobi för sprutor?
- Känslighet för avsky: vissa säger att personer med denna fobi har högre predisposition för avsky. När de ställs inför stimulus de är rädda för så aktiveras denna avsky, vilket leder till illamående och andra symptom som sedermera orsakar svimning.
- Hyperventilering: hyperventilering uppstår när man är nära den stimulus man är rädd för. Detta eftersom det hjälper till att lindra obehaget, men det producerar även brist på koldioxid i blodet, vilket leder till delvis eller total medvetandeförlust.
- Uppmärksamhetsbias: det verkar som att personer med fobi för nålar har ett snabbare uppmärksamhetsbias. Det är även bättre på att effektivt lokalisera stimuli kopplade till fobin, vilket leder till att de tenderar att tolka det som mer hotfullt. Detta leder i sin tur till att man utvecklar undvikande beteenden.
Behandling av fobi för sprutor
Det finns två huvudsakliga fokus för denna fobi: applicerad spänning och levande exponering.
Det första ämnar att förebygga svimning och består av att spänna en grupp muskler för att öka pulseringar och motverka synkope. Det är en effektiv och enkel behandling eftersom den ökar individens känsla av kontroll.
Levande exponering handlar om att gradvis utsätta personen för sitt stimulus utan att tillåta det undvikande svaret. Personen tittar på blodiga bilder och procedurer, såsom sår och injektioner.
Han måste förbli i situationen tills ångesten minskar. När han inte längre undviker den så kommer han inse hur harmlöst det är, varpå ångesten försvinner.
Detta tillstånd påverkar livet hos de drabbade personerna eftersom de inte kan se på vissa filmer, genomgå vissa undersökningar eller arbeta med vissa yrken. Det hindrar dem till och med från att närma sig skadade personer.
Men de goda nyheterna är att psykologisk terapi kan hjälpa dem att komma över sin fobi och dess många begränsningar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Bados, A. (2005). Fobias específicas. Vallejo Pareja, MA (ed.) Manual de terapia de conducta, 1, 169-218.
Pinel, L., & Redondo, M. M. (2014). Abordaje de la hematofobia y sus distintas líneas de investigación. Clínica y Salud, 25(1), 75-84.
