Hypomaniskt beteende: symtom och samband med bipolär sjukdom

En person med hypomani finner aldrig sann vila. Det finns alltid något att göra och något att tänka på. Deras inre värld är ständigt på språng och deras känslor svänger vilt mellan absolut eufori och irritabilitet. Fortsätt läsa för att lära dig mer om detta tillstånd.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Eufori, hyperaktivitet, gränslös energi, att du inte kan sova eller vila för att ditt sinne ständigt kämpar, du är hyperempatisk, du pratar för mycket et cetera. Hypomaniskt beteende är en framträdande egenskap inom en mycket specifik typ av bipolär sjukdom. Tillståndet är dock inte alltid lätt att diagnostisera. Detta eftersom personer som lider av det ofta är fullt funktionella och inte nödvändigtvis uppmärksammar det inom sig själva.

Ibland passerar årtionden innan människor får en korrekt diagnos och kan sätta ett namn på åkomman som har fått dem att känna sig annorlunda så länge. För människor med hypomani går världen i en mycket snabbare takt. Det finns knappt tid eller plats för fysisk och mental vila. Känslolivet är intensivt, dynamiskt och ofta störande. Många människor som kämpar med denna sjukdom hatar sig själva på grund av sitt sinnelag.

Lyckligtvis är vården idag mycket bättre på att känna igen och diagnostisera hypomani som en del av bipolär sjukdom typ II. Om det inte identifieras ordentligt eller om det förväxlas med hyperaktivitet eller depression kan följderna dock bli allvarliga.

Låt oss lära oss lite mer om detta tillstånd.

Vad är hypomaniskt beteende? Vilka är symtomen?

Alla upplever vi humörförändringar ibland, det råder ingen tvekan om den saken. En dag känner du dig energisk och positiv, nästa dag är din värld trist och hopplös. Men så var går linjen? Hur kan du skilja mellan vad som är normalt och vad som kräver särskild behandling?

Skillnaden ligger i hur ditt emotionella tillstånd och ditt beteende påverkar ditt dagliga liv. Det blir komplicerat eftersom vi ofta ”normaliserar” situationer och beteenden som faktiskt är patologiska. Människor tenderar också att associera visst beteende med olika personlighetstyper och tror därmed att om någon agerar på ett visst sätt så är det på grund av deras karaktär.

Diverse fördomar är vanliga gentemot personer med hypomaniskt beteende. Här är ett exempel. Låt oss säga att ditt syskon, din bästa vän eller din partner aldrig tar en enda paus från jobbet och dessutom vandrar omkring på natten istället för att sova. Det är lätt att säga till dig själv att denna person alltid har varit hyperaktiv och att då lämna det där. Vad detta beteende faktiskt pekar på kan dock vara en psykologisk störning.

Hypomani

Det är ett tillstånd som kännetecknas av kraftiga och energiska humörsvängningar, intensiva känslor, en utåtriktad personlighet och inneboende kreativitet. Hyperempati är också vanligt, samt en förmåga att anknyta till andras känslor och anta dem som sina egna.

Något som du kanske undrar över är prefixet ”hypo”. Denna aspekt är viktig och den finns där för att skilja detta tillstånd från en klassisk ”mani”. Ett hypomaniskt beteende är mindre extremt än vid fall då någon har en manisk episod. Med andra ord leder hypomani inte till psykotiska utbrott och individens beteende tenderar att förbli funktionellt.

Det är även viktigt att markera det faktum att hypomani tenderar att vara en karakteristisk fas av bipolär sjukdom typ II.

Symtom på hypomaniskt beteende

Som vi nämnde ovan är personer med hypomani ofta helt funktionella. Så vad innebär detta exakt? Det innebär att hypomaniska män och kvinnor inte bara kan klara sig bra på jobbet utan de är ofta mycket kreativa och arbetar under långa timmar.

Här följer några av symtomen:

• Tillstånd med mild eufori.
• Pratgladhet. Människor med hypomani tenderar att prata för mycket och hoppa snabbt från en idé till nästa.
• Riklig kreativitet.
• Rusande tankar.
• Impulsivt beteende.
• Hög självkänsla.
• Liten sömn.
• Målinriktad aktivitet samt en målsättning att vara socialt framgångsrik (att få fler vänner, partners, sexuella möten, framgång på jobbet etc.).
• Koncentrationssvårigheter.

Vikten av en korrekt diagnos

Som vi nämnde ovan är hypomani en fas inom bipolär sjukdom typ II. Trots, eller på grund av, detta är det inte lätt att diagnostisera. När en hypomanisk person söker hjälp beror det vanligtvis inte på deras hyperaktivitet eller eufori. Oftare bestämmer de sig för att söka hjälp när de har drabbats av en depression.

Följaktligen får hypomaniska patienter ofta behandling som enbart fokuserar på depression. På grund av detta rekommenderar specialister inom området generellt mentalvårdspersonal att hålla utkik efter möjliga tecken på hypomaniskt beteende hos alla som kommer till dem med depression.

Dessutom rekommenderar studier som denna som utförts vid den psykiatriska enheten vid Puerta de Hierro-sjukhuset i Madrid att man använder lämpliga verktyg för att underlätta tidig upptäckt av hypomani.

DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) specificerar följande diagnostiska kriterier:

• Ett exalterat humör med en betydande ökning av energi som upprätthållits under minst fyra dagar.
• Uppvisande av tre eller flera av följande symtom som varar under en betydande tidsperiod:
  • Hög självkänsla.
  • Minskat sömnbehov (en känsla av att vara utvilad efter bara några timmars sömn).
  • Pratgladhet.
  • Rusande tankar.
  • Koncentrationssvårigheter.
  • Fokuserat och nästan maniskt beteende mot specifika mål.
  • Oansvarigt beteende.
• För att symtomen ska klassificeras som hypomani bör de inte vara resultatet av att man tar vissa ämnen eller läkemedel.

Behandling

Hypomani är inte en störning i sig. Istället är det, som vi nämnde ovan, en manifestation av bipolär sjukdom typ II. Det är också intressant att notera att det är ett av de psykiatriska tillstånden som har mest tillgängliga resurser för behandling.

Vissa receptbelagda läkemedel behandlar hypomani samt medföljande depression med mycket bra resultat. Psykoterapi är också viktigt för att utveckla nya förmågor, lära sig att hantera känslor och tankar och förbättra relationer.

Det viktigaste i samtliga fall är att få en korrekt diagnos.