Jag har ihärdighet, ansträngning och uppoffring

Jag har inte tur eller flyt. Om jag har kommit dit jag nått och har vad jag har så är det tack vare de värderingar som inte behöver någon publik: ihärdighet, ansträngning och uppoffring. För genuin framgång är att vara lycklig med personerna man älskar och att känna sig stolt över sig själv för allt man uppnått.

Vi lever i ett samhälle där personlig triumf ibland ses på med misstänksamhet och misstro. Om någon lyckats komma dit denne vill vara så tror vi att det är för att tredje parter har manipulerat trådarna så att saker och ting gick dennes väg. Det är sant att detta sker ibland. Trots det så existerar sann talang, och det är inget mer än disciplin tillsammans med ihärdighet, konsekvens och tålamod.

När vi talar om framgång så refererar vi inte bara till personlig triumf. Vi talar även om de personer som uppnår perfekt välmående med sina drömpartners, med sina familjer och sina vänner. Vi tänker på de som har attityden som man behöver för att konfrontera alla svårigheter med mod och optimism. Här har tur inte heller manipulerat trådarna.

För genuin lycka och triumf i livet är resultatet av vis ihärdighet och vetskap om hur man väljer sina strider. Det är att ge allt för någon man älskar, för något man drömmer om och som man vill uppnå. Vi är faktiskt säkra på att det varje dag finns tusentals personer som tyst utför sina personliga uppoffringar och ansträngningar utan något behov av en publik.

Detta är genuin talang, den som inte hör avslag eller ödets nycker…

Ihärdighet förflyttar berg

Konfucius sade en gång att de som förflyttar berg börjar med att flytta små stenar. Framgång i alla aspekter av våra liv kommer i grund och botten från insisterande. Från den ihärdighet vi integrerar i vårt väsen som ytterligare en nödvändighet. Som något vi andas. Som någon som går på promenad varje dag och alltid drömmer om att komma några kilometer längre.

Anders Ericsson, den berömde psykologen från Florida State University, förklarar att personer som uppnår framgång eller triumf inte har speciella celler i sina kroppar som gör att de skiljer sig från alla andra. Det är uppenbart att “vi alla inte är bra på allt”. Men det finns personer som harmoniserar med en serie grundläggande dimensioner, vilket utan tvekan hjälper dem att uppnå vad de sätter sikte på.

Dessa inkluderar god hantering av deras känslor, ihärdighet, envishet, ansträngning och motståndskraft mot frustration. Personer som besitter dessa karaktärsdrag är heller inte beroende av extern motivation. De vet hur de ska motivera sig själva. De vet vilka deras gränser är och de drar nytta av sina förmågor.

Något vi också måste ha i åtanke är att det finns många personer med talang. Alla är vi faktiskt bra på något konkret område. Men trots det faktum att intelligens inte är något speciellt sällsynt i världen så saknar vi ibland konsekvens och tro. Ibland är vi starkt påverkade av kritik – snubbeltrådarna som samhället och våra egna begränsande attityder placerar i vår väg.

Det räcker inte att säga till oss själva “jag kommer kunna göra det här”. Det krävs nämligen komplett, genuin övertygelse som läggs till en stabil attityd av att “inte kasta in handduken”.

När andra personers framgång eller lycka ses med misstro

Paul Bloom, professor i psykologi vid Yale University, berättar för oss att empati är övervärderat. Alla låtsas vi känna det, men i verkligheten finns det väldigt få människor som faktiskt sammankopplar med andra personers personliga och känslomässiga verkligheter. Det finns faktiskt en aspekt som verkar konstig: det är lättare att känna empati för andras smärta än för din grannes lycka.

Det är som om vi utövar idén “jag hoppas du är lycklig, men inte lyckligare än mig”. Detta är något vi ser väldigt ofta. Vi påpekade det i inledningen: om någon uppnår professionell framgång så kommer denne alltid misstänkas för klassisk tråddragning. Om vår ganska oattraktiva vän inleder ett förhållande med en extremt attraktiv person så är detta inte logiskt. Det måste finnas ett dolt egenintresse hos den attraktiva personen.

Varför driver det mänskliga sinnet oss till sådana elakheter?

Det dödliga och tysta viruset: avund

Han som har avund ser bara sitt förminskade universum. Han kommer aldrig kanalisera ihärdigheten hos personen som spenderar sömnlösa nätter med att plugga. Hos personen som offrar sin tid för vila och istället investerar den i sitt arbete. Han kommer heller inte fullt kunna se den uppriktiga kärleken som denna fantastiska flicka känner för denna mindre attraktiva pojke.

För förbannelsen som är avund är förvirrande, för mindervärdeskomplexet kan vara dödligt och väldigt tragiskt. Det kommer alltid vara lättare att demonisera andras framgång än att erkänna våra egna fel. På så sätt är det för avundsjuka personer lättare att bygga murar och kasta stenar än att låta sig beundra eller lära sig av andras egenskaper. På så sätt stillar de “klådan” och kan, med lite tur, även skada “den framgångsrika personen” lite.

Vi får inte låta oss influeras av dessa typer av människor. Om vi verkligen bryr oss om att nå toppen av våra individuella berg, är nyckeln ihärdighet. Genom att slå dövörat till kritik och ignorera alla som säger “du kommer aldrig klara det”.

Och framförallt måste vi veta hur man väljer rätt människor. Leta efter personer som inte bara är kapabla att förstå din sorg. Omge dig med människor som delar din lycka när du triumferar i livet. Sträva inte efter tur; sträva efter ihärdighet och ansträngning.