När vi använder tystnad som bestraffning

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Edith Sánchez

Senaste uppdateringen: 17 december, 2022

Ibland använder vi tystnad som bestraffning. Att inte tala med någon är för vissa ett sätt att fly och “uttrycka” ilska, missnöje eller förebråelse. Hur effektiv kan denna metod vara för att övervinna ett problem eller få någon att förändra sig? Vad är meningen med ett beslut att undvika ord när någon har brinnande bitterhet inom sig?

Att starta en dialog med någon är inte lätt, speciellt om det finns en konflikt som verkar omöjlig att lösa. Men om vi istället för att adressera problemet direkt bara slutar prata med personen, kommer vi bara lägga till ännu mer spänning. Utöver den olösta dispyten finns det även ett limbo som kan bli till en sann inkubator för gift.

Många personer har dock ingen sann önskan att lösa konflikten genom dialog. Vad de vill är att den andra personen ska underkasta sig deras synsätt. Så de använder tystnad som bestraffning i hopp om att den andra personen ska ge med sig. I slutänden är det en barnslig attityd, och det värsta är att den inte löser något. Det tillfredsställer bara deras egon.

Anledningarna bakom bruk av tystnad som bestraffning

Det finns massor av argument som försvarar idén om att det är giltigt att inte tala med någon. Vad utövarna egentligen är ute efter är en bestraffning; att den andra personen ska förstå att det finns förebråelse i avsaknaden av ord.

Men varför inte säga det istället för att kommunicera genom tystnad? Dessa är de huvudsakliga anledningarna som läggs fram av personer som förespråkar denna metod:

• Det är bättre att sluta prata med någon än att delta i ett gräl där förolämpningar kastas fram och tillbaka.
• Hon lyssnar inte på mig. Oavsett hur mycket jag ber henne att förändra sig så lyssnar hon inte. Då är det bättre att inte säga något, för vad är poängen?
• Han måste be om ursäkt för vad han gjorde (eller sade, eller inte gjorde, eller inte sade) mot mig. Tills han ber om ursäkt tänker jag inte prata med honom.
• Varför prata när vi bara hamnar på samma plats? Det är bättre att sluta prata och se om hon förstår att jag inte tänker ge mig.

I alla dessa scenarier hävdar de att tystnad är det bästa alternativet för att komma igenom en konflikt. Av en eller annan anledning ser de ord som ineffektiva. Så de tar beslutat att sluta tala till någon så att de kan använda tystnad som bestraffning. Som ett resultat kommer den andra personen överväga sin attityd.

Att använda tystnad som bestraffning är aggressivt

Tystnad kan ha många olika betydelser. Vissa av dem är verkligen våldsamma. Att inte tala med någon är att anamma en passiv-aggressiv attityd. Det innebär att man är våldsam mot den andra personen, men på ett implicit sätt.

Ofta är denna attityd precis lika eller mer giftig än direkt aggression. Detta eftersom tystnad blir till ett hål där alla tolkningar är möjliga.

Personerna som slutar prata med andra har tydliga anledningar. De har även tydliga förväntningar på vad denna situation bör resultera i. Men vi måste fråga personerna som vänder sig till dessa taktiker: är du säker på att den andra personen verkligen förstår vad din tystnad betyder? Tror du att det bästa sättet att få personen att förändra sig eller göra vad du vill är att attackera denne med frånvaron av dialog?

Tystnad skapar bara mer avstånd, och avstånd är vanligtvis inte en bra allierad för att förstå eller återställa brustna eller skadade band. Vad den är bra på är att bredda avgrunden.

Att inte tala med någon kan å andra sidan fungera ett litet tag. De sätter in bestraffningen och den andra personen reagerar. Denne går tillbaka till att be om ursäkt, lova förändring eller göra vad du vill. Men i det långa loppet inkuberar det även små bitterheter som kan växa. Det är sällsynt att tystnad helt löser en konflikt eller bereder väg för en lösning; allt den gör är att täcka över saker.

Tystnadens hälsosammare funktioner

Det är sant att det i bland är bättre att inte tala. När vi är väldigt upprörda till exempel. Ilska får oss att överdriva och vi bryr oss mer om att såra den andra personen än att uttrycka vad vi verkligen känner och tänker. I dessa omständigheter fungerar inget bättre än att sluta prata tills vi återfått lugnet; under dessa omständigheter är det ett smart beslut.

Men som vi sade får man sällan positiva resultat när man använder tystnad som bestraffning eller för att få den andra att “ge upp”. Ibland konfronterar vi utmaningen att uttrycka vår ilska eller vrede, men utan att såra den andra personen.

Vägen ut är inte att sluta prata, utan att söka efter och finna sätt att bygga broar mot förståelse. Frånvaron av ord kanske får den andra personen att ge vika, men det betyder inte att konflikten försvunnit. Det kan dessutom vara så att personen inte ger upp, vilket startar en farlig snöbollseffekt.

Kanske är det nödvändigt att leta efter bättre omständigheter för konversation och ett annorlunda sätt att uttrycka vårt missnöje. Att byta från ett bekant utrymme till ett som är varmare och vänligare kan ibland hjälpa till att återuppliva kommunikationen.

Att tala från hjärtat, att gå efter vad du känner istället för vad du tror att den andra personen känner är ett recept som nästan aldrig misslyckas. Ge det ett försök.