9 typer av anxiolytiska medel: ångestmedicin
Vi vet att ett piller inte löser en psykologisk smärta (även om det kan ge tillfällig lindring). Vi vet att anxiolytiska medel inte botar ångest eller får din energisugande chef att försvinna. De hjälper dock; de hjälper mot emotionell stress och förbättrar psykoterapins effektivitet.
Sociologer säger att vi lever i ett dystopiskt samhälle. Vi köper miljontals böcker varje år om hur man kan bli lycklig. Vår värld filtrerar dessutom våra foton för att skapa en bild av perfekta leenden och ideal lycka.
För lycka säljer. Vi försöker alla uppnå lyckan, men sedan tittar vi på våra egna liv, där våra rädslor gnager och ångestens skuggor fångar oss.
“Vi behandlar sorg och rädsla med piller som om de vore sjukdomar. Men det är de inte.”
-Guillermo Rendueles, psykiatriker-
Läkemedelsindustrin försöker skapa alltmer sofistikerade läkemedel med färre biverkningar och snabbare verkan. Faktum är att det nu finns flera typer av läkemedel för varje smärta i livet. Läkare skriver dessutom ut dem för lättvindigt ibland, vilket skapar ett beroende hos personer som hade kunnat lösa sina problem utan läkemedel.
Och det är problemet. Vissa tillstånd kommer inifrån och kräver behandling med läkemedel medan en del depressioner av reaktiv natur orsakade av stress utan tvekan kräver mer än en terapeutisk strategi.
I vilket fall som helst är anxiolytiska medel nödvändiga för många, det råder det ingen tvekan om, men alltid under en begränsad tid. Annars riskerar vi att hamna i en ond medicinsk spiral. Och biverkningarna blir därför många gånger mer skadliga än själva problemet.
Därför ska vi nu utforska de typer av anxiolytiska medel som finns på marknaden idag. De syftar till att behandla processer associerade med ångest, insomni, panikångest etc.
Huvudtyperna av anxiolytiska medel
Människor som har behövt eller för närvarande behöver farmakologisk behandling för att reducera ångest vet att det är normalt att prova mer än en typ, ändra dosen då och då samt följa upp hur man mår, vad man gör och de möjliga biverkningarna som de orsakar.
- Varje individ svarar olika på olika typer av anxiolytiska medel. Det rekommenderas därför att man har en läkare som övervakar processen.
- Anxiolytiska medel lindrar ångest i det centrala nervsystemet och hjälper oss att somna.
Det är även en bra idé att komma ihåg hur dessa medel verkar:
- De har en lugnande verkan, vilket innebär att de saktar ner kroppens funktioner.
- De är psykotropiska mediciner som verkar i det centrala nervsystemet. Med andra ord hjälper de oss inte bara att slappna av utan motverkar även anfall och har en amnestisk verkan.
- Verkningsmekanismen är vanligtvis enkel. De ökar effekten av hjärnkemikalien GABA, som är en typ av hämmare som får neuronerna och dess aktivitet att slappna av.
Låt oss nu titta lite närmare på huvudtyperna:
1. Bensodiazepiner – våra vanligaste anxiolytiska medel
Detta är den vanligaste “familjen” av denna typ av medicin. Utöver att verka på substansen GABA påverkar de även limbiska systemet och motverkar aktiviteten av serotonin i hjärnan.
- De vanligaste medicinerna i denna klass är diazepam, lorazepam, bromazepam, alprazolam och klorazepat, som vi nu kommer att beskriva.
- De flesta av dem har en avslappnande effekt som lindrar kognitiv stress och har olika lugnande effekter beroende på vilken typ vi har att göra med.
Beroende på hur länge de finns kvar i kroppen och vilken effekt de har, kan vi även göra följande klassificering:
Kortlivade anxiolytiska medel (deras effekt kan vara upp till 8 timmar):
- Bentazepam
- Klotiazepam
- Kloxazolam
Anxiolytiska medel med en medellång livslängd (deras effekt varar 8 till 24 timmar):
- Alprazolam
- Bromazepam
- Kamazepam
- Klobazam
- Ketazolam
- Lorazepam
- Oxazepam
- Oxazolam
- Pinazepam
Anxiolytiska medel med en lång livslängd (deras effekt varar över 24 timmar):
- Dikaliumklorazepat
- Klordiazepoxid
- Klordiazepoxid + Vitamin B6
- Diazepam
- Halazepam
- Medazepam
- Prazepam
Man bör även notera att de biverkningar som är associerade med bensodiazepiner inte är lika allvarliga som den första typen, vid namn barbiturater. Vi bör även tänka på att administreringen och intaget av dessa mediciner aldrig bör överskrida 4-6 veckor. Annars kan vi utveckla ett beroende.
De vanligaste sekundära symptomen associerade med bensodiazepiner är följande:
- Dåsighet
- Yrsel
- Förvirring
- Sämre balans (speciellt hos äldre)
- Talproblem
- Muskelsvaghet
- Förstoppning
- Torr mun
- Suddig syn
2. Barbiturater – riskfyllda anxiolytiska medel
Som vi precis nämnde: innan bensodiazepinerna fanns på marknaden var barbituraterna de enda anxiolytiska läkemedlen som fanns tillgängliga för behandling av ångest. Efter att nobelpristagaren Emil Fischer upptäckte barbital 1902 blev den till en farlig men effektiv resurs som har en lugnande verkan på det centrala nervsystemet.
1963 gav företaget Roche ut det välkända Valium. I och med dett läkemedel klev vi in i bensodiazepinernas era. Ett år tidigare hade Marilyn Monroe till synes begått självmord med en hög dos av barbiturater.
Men varför slutade man ordinera dem för att behandla ångest?
- Barbiturater och alla de läkemedel som innehåller barbitursyra resulterar i ett högt psykologiskt och fysiskt beroende.
- Gränsen mellan vad som anses vara en normal dos och en giftig dos är väldigt fin.
- Verkningsmekanismen motverkar flödet av natrium till neuronerna. Deras användning är för närvarande endast reserverad för kirurgi och anfall.
Dessa är de vanligaste typerna av barbiturater:
- Amobarbital (Amytal)
- Aprobarbital (Alurate)
- Butobarbital (Butisol)
- Pentobarbital (Nembutal)
- Sekobarbital (Seconal)
3. Buspiron
Buspiron har sina för- och nackdelar. Det är dock en väldigt intressant typ av anxiolytiskt medel. Dess främsta fördelar är att det har få biverkningar, inte interagerar med andra substanser, inte påverkar den kognitiva prestationsnivån och inte orsakar dåsighet.
- Det är därför väletablerat på den farmaceutiska marknaden. Läkarna förespråkar det tack vare dess få biverkningar.
- Men den negativa aspekten av buspiron är att det verkar långsamt. Faktum är att patienten börjar märka av dess effekter först efter 15 dagar. Detta kan såklart bli ett problem eftersom en person med mycket ångest vill må bättre så snart som möjligt och framförallt kunna sova.
Men experterna säger att det är väldigt effektivt mot ångest som inte är alltför intensiv, och rekommenderat för äldre personer.
4. Alprazolam
Alprazolam är ett av de mest utskrivna medlen och används främst mot panikattacker och intensiv stress.
Dess kemiska egenskaper påminner även mycket om tricykliska antidepressiva medel.
- Vi bör notera att detta är ett läkemedel som verkar direkt, till skillnad från buspiron. Det har lugnande, hypnotiska egenskaper och motverkar attacker, men den mest synliga effekten är den anxiolytiska.
- Å andra sidan är det viktigt att veta att Alprazolam kan vara väldigt beroendeframkallande. Det bör därför bara användas under en begränsad tid.
5. Diazepam
Diazepam eller Valium är utan tvekan ett av de mest kända anxiolytiska medlen.
- Det är ett väldigt effektivt läkemedel för att behandla muskelspasmer. Så utöver att behandla ångest behandlar det även psykosomatiska tillstånd, stel nacke och panikattacker. Det används även för att söva patienten innan operation.
- Det bör vidare noteras att detta anxiolytiska medel är starkt beroendeframkallande när höga doser används under långa perioder.
“Regelbunden användning av anxiolytiska medel skapar ett långtidsberoende istället för att behandla problemet eller sjukdomen.”
6. Lorazepam
De flesta av oss har hört talas om Lorazepam. Det är väldigt kraftfullt och används för olika syften:
- Ångestproblem
- Sömnproblem, insomni
- Spänningar och stress
- Vissa psykosomatiska och organiska sjukdomar
- IBS
- Epilepsi
- Det används även för att behandla illamående och kräkningar som orsakas av kemoterapi eller alkoholabstinens
Intressant nog har lorazepam en direkt verkan och når sin maxverkan efter två timmar. Dess biverkningar är inte heller särskilt allvarliga.
Även om det inte är särskilt beroendeframkallande så rekommenderar man att det används under en begränsad tid.
7. Bromazepam
Bromazepam, även känt som Lexatin, används i små doser för att behandla ångest och fobisk neuros. Om det ges i högre doser kan det ha en avslappnande verkan på musklerna.
Det bör noteras att bromazepam är ett farligt läkemedel: det orsakar snabbt beroende och interagerar med olika substanser. Om det kombineras med alkohol kan det bli dödligt. Patienten bör därför följa läkarens instruktioner noggrant för att vara på den säkra sidan.
8. Klorazepat
Klorazepat är ett psykiatriskt läkemedel. Det har flera användningsområden:
- Ångest
- Neuros
- Psykos
- Insomni
- Det är väldigt effektivt för att behandla alkohol- och drogabstinens
- Det används även för att behandla IBS
Klorazepat kan tas under 3-4 månader. Vid längre tid kommer det uppstå ett beroende och det kommer inte fungera lika bra.
9. Antihistaminer
Det kanske förvånar dig att antihistaminer finns med på denna lista. Används de inte vanligtvis för att behandla allergier?
Det är viktigt att notera att det finns olika typer av antihistaminer. De flesta antihistaminer blockerar histamin.
Det finns dock en typ, Hydroxyzine, som utöver att lindra klåda orsakad av allergiska hudreaktioner även minskar hjärnaktiviteten samt spänningar och ångest.
Men antihistaminer är inte de bäst lämpade alternativen för att behandla ångest. Faktum är att psykiatriker inte rekommenderar dem om patienten lider av panikattacker.
Anxiolytiska medel är hjälpsamma, men var försiktig
Det finns många fler namn och alternativ som skulle kunna läggas till denna lista. En av dem är beta-adrenergiska läkemedel. Det finns även naturliga alternativ med få biverkningar.
Men de som vi har tagit upp här är de vanligaste. Det är de som läkarna oftast ordinerar och som finns på mångas nattduksbord.
Kom ihåg att anxiolytiska medel inte botar ångest. De får inte panikattacker och neuroser att försvinna.
Dessa läkemedel behandlar, lindrar och ger oss bra vila, men de löser inte grundproblemet. Ett undantag är om det är en sjukdom med inre ursprung, som vissa depressioner.
Vi bör därför använda dem under en begränsad tid, men alltid tillsammans med psykoterapi. Vi kanske är “vad vi äter”, men vi är även “det vi tänker”.
Låt oss förändra vårt tillvägagångssätt och inte medicinera för mycket.
Referenser:
Andrés-Trelles, F. (1993) Fármacos utilizados en la ansiedad: benzodiacepinas y otros ansiolíticos. Madrid: MacGraw Hill Interamericana.
Hardman J. G., Goodman L. S., Gilman A. (1996) Las bases farmacológicas de la terapéutica. Vol. I. Págs. 385-398. Madrid: MacGraw-Hill Interamericana.
Robert Whitaker, (2015) Anatomía de una epidemia, Madrid: Capitán Swing
Sophie Billioti, Yola Moride , Thierry Ducruet (9-09-2014) Benzodiazepine use and risk of Alzheimer’s disease: case-control study. British Medical Journal, 349, págs 205-206
Eugene Rubin, Charles Zorumski, (2015) How Many People Take Benzodiazepines? Psichology Today https://www.psychologytoday.com/blog/demystifying-psychiatry/201505/how-many-people-take-benzodiazepines
