En partner hade varit bra, men det är inte nödvändigt

Ända sedan Aristoteles sade “kärleken utgörs av en enda själ som finns i två kroppar” verkar det som att behovet för att ha en partner har blivit alltmer nödvändigt. Men vi kommer inte alltid ihåg att han även sade att “den med den största kraften är den som är mästare över sig själv”.

Jag förstår att båda dessa utsagor är tagna ur sina sammanhang. Jag vet inte hur sant det egentligen är att Aristoteles yttrade dem, men de är bra för att introducera denna artikels ämne. Romantisk kärlek kan vara väldigt berikande, men det är bra att veta att det inte är något nödvändigt.

Att ha en partner är inte nödvändigt, men det kan förbättra oss

Tänk på följande situation: du har något viktigt att gå till, där du har blivit ombedd att klä dig på ett visst sätt, och du spenderar mycket tid på att tänka på vad du ska ha på dig.

När du har kommit på vad mer du ska ha till dina kläder så kommer detta att få din outfit att se bättre ut. Med relationer händer det något liknande eftersom det som förbättras är personen under kläderna.

Komplement (som att ha en partner) är inte nödvändiga. Men om du väljer att ha dem så kan de bidra med saker du inte skulle ha utan dem. Det är som en bonus: en partner kan dela med sig av livserfarenheter, stöd och hjälp som kan förbättra dig. För du lär dig från personen även när saker och ting går dåligt.

Relationer med oberoende och frihet

Att ha en partner är en välsignelse så länge båda personerna respekterar varandras oberoende och frihet. Detta är nämligen det enda sättet som man kan växa på. Inom relationen finns det två liv som båda kräver individualiserad uppmärksamhet så att de kan växa tillsammans senare.

När du har förstått att du är nöjd med att vara singel och att du inte behöver någon annan för att vara lycklig, förstår du vikten av dessa idéer.

Kärlek är inte något rationellt, men det behöver vara någotsånär resonligt om du vill att förhållandet ska vara. Att vilja vara med någon innebär att du förstår att personen kan försvinna en dag, och att du kommer att gå vidare, sårad, men hel.

Kärlek är ett val, inte ett beroende

Kärleksrelationer bör inte vara beroende, även om de under de första månaderna ofta är det. I början är allt en dimma där tid och rum inte spelar någon roll. Du fortsätter hitta anledningar till att var nära den andra personen.

Men besatthet är inte nyttigt. Det är något som kan leda till giftiga relationer där du slutar att uppskatta dig själv. Istället lever du i en falsk värld, omedveten om hur saker och ting verkligen är.

Om du väljer att påbörja ett förhållande bör du vara redo att bli kär i den andra personen samtidigt som du även kultiverar din egenkärlek. Du väljer själv om eller när du vill inleda respektive avsluta detta. För du tillhör inte någon och ingen annan tillhör dig, även om du kanske har trott detta vid någon tidpunkt.