För mycket kärlek kan förgöra dig

För mycket kärlek kan förgöra dig

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

När vi talar om kärlek verkar det som att “mer” alltid är “bättre“. Att tro på denna lögn är samma sak som att svälja ett giftigt piller som förklätts som godis. Om vi analyserar stunder vi har upplevt vid vår älskades sida och lidandet vinner med stor marginal, är det något som inte stämmer. För mycket kärlek har då lett till negativa konsekvenser.

Kärlek kan inte likställas med lidande. Det betyder inte konstant lidande och att alltid tro att något dåligt ska ske. Kärlek innebär inte att man blir blind, den betyder inte att man rättfärdigar det otänkbara eller förlåter alla handlingar på grund av barmhärtighet. Kärlek är inte samma sak som beroende. Den antyder inte att man utvecklar en navelsträng som kedjar fast en vid ens partner.

Kärlek handlar inte bara om kvantitet, utan om kvalitet. Kärlek är inte överbeskydd; den involverar inte att förfölja ens partner och lösa alla problem denne orsakar. Det innebär inte att man måste skydda och linda in världen för ett barn som fångats i en vuxens kropp.

Och givetvis handlar kärlek inte om att lämnas fysisk och mentalt skövlad. Om ditt förhållande sårar din emotionella balans eller till och med din fysiska hälsa och integritet, har vi uppenbarligen för mycket kärlek.

“Idén om att romantisk kärlek inte förväntar sig något i gengäld är ett påhitt av kuvade sinnen. Om du ger vill du alltid motta. Ömsesidighet är normalt.”

-Walter Riso-

Kärlek kräver ömsesidighet

För mycket kärlek och maskerna inom ett förhållande

Det verkar som att det finns en stor avgrund mellan män och kvinnor som separerar deras sätt att förstå och konfrontera förhållanden. Inom denna separation spelar kulturella idéer, utbildning, familjemiljön personen uppfostrades i och till och med biologi en stor roll.

Våra upplevelser i barndomen och framförallt våra föräldrar slår fast hur vi interagerar med andra under våra liv. Smärtsamma och svåra situationer, affektiva brister, frånvaron av viktiga figurer eller brist på gränser är bara några faktorer som definierar vårt sätt att söka och ge tillgivenhet.

Å ena sidan tenderar vissa kvinnor att älska genom att utveckla en hög nivå av beroende eller besatthet av den andra personen. Svallvågorna av känslor upplevs på ett väldigt intensivt sätt. De uttrycks genom behovet av omvårdnad av och förståelse för den andra personen, vilket gör att de axlar rollen som “räddare” vid många tillfällen.

Därför är det väldigt ironiskt att kvinnor kan svara andra människor med så stor medmänsklighet och fortfarande förbli blinda för smärtan i sina egna liv. Detta är en stor risk med att ha för mycket kärlek.

Om en individ är kapabel att älska produktivt så älskar han även sig själv. Om han endast vet hur man älskar andra, vet han inte alls hur man älskar.”

-Erick Fromm-

Överdrivet beskyddande

Män är rädda för sina känslor

Å andra sidan flyr många män från sina känslor genom externalisering. De blir alltså besatta av sina jobb, att konsumera droger eller investera fritid i hobbyer som inte ger dem mycket tid att tänka.

Dessa tenderar att vara strategier för emotionell blockering som används på grund av deras oförmåga att hantera och förstå sina känslor. De tenderar att inte konfrontera sin olustighet eller sina problem eftersom det antyder en överväldigande, ohanterlig, skamlig eller skuldfylld börda. En börda som är bäst att undvika.

Denna typ av beteende kan äga rum hos män såväl som kvinnor, men kvinnor är vanligtvis de som utvecklar mönster av omvårdnad och uppoffring som ett sätt att söka och erbjuda kärlek och omvårdnad. Män försöker å andra sidan att skydda sig själva och undvika smärta genom att etablera externa mål snarare än interna; sådana som är mer opersonliga istället för personliga.

När blir det för mycket kärlek?

Ofta är vi inte nöjda med vår partner, men vi förnekar detta faktum genom att säga att vi helt enkelt “går genom en tuff period”. Vi rättfärdigar upplevelsen genom att tänka att relationer helt enkelt är så här. Att de är passionerade i början och tortyrliknande till det bittra slutet.

Vi förlåter den andra personens handlingar och övertygar oss själva om att de kommer förändras. Eller kanske är vi inte tillräckligt modiga för att bryta förhållandet “på grund av rädsla att såras”. Bakom allt detta ligger faktiskt vår egen rädsla för lidande. Vi är rädda för att vara ensamma eller för att inte finna en annan person som kommer tolerera oss.

Vem har inte någon gång älskat utan att älskas tillbaka? Eller kanske hade du härligt, berusande sex med någon medan resten av förhållandet var en pina. Kanske har du kommit på dig själv med att agera som din mor med din partner eller tro att livet är meningslöst utan någon vid din sida.

Det finns många situationer vi har kunnat uppleva när vi interagerar med andra människor. Därför finns det även många misstag vi begått och många former av självbedrägeri som vi skapar för att lindra smärtan.

“Skuld, skam och rädsla är de omedelbara målen för svek.”

-Daniel Goleman-

Analysera ditt förflutna för att förändra din framtid

Om vi stannar upp för att analysera hur vi beter oss medan vi är med någon och hur våra partners tenderar att bete sig med oss kanske vi kan finna liknande aspekter. Kapitel som upprepar sig om och om igen, trots att det är med en annan person. Partners kommer in och ut ur våra liv, men vi snubblar över samma stenar.

Det går så långt att vi sänks ned i en ond cirkel som inte gör något annat än att upprepa sig. Vi verkar helt inkapabla att fly och vet inte hur det gick så här långt.

Återigen med samma dramatiska melodi, samma bittra ackord. För trots att orkestern är en annan, är du fortfarande dirigenten. Trots att det är en annan person, trots att du är i ett annorlunda skede av livet, trots att du lovade att inte genomgå samma sak igen, är du här igen… du har för mycket kärlek, du älskar fel.

Samma misstag i ny tappning

Spåren av det förflutna

Varför drabbar detta oss? Interaktionsmönstren vi lärt oss under barndomen har väldigt djupa rötter. Vi har således utövat dem hela våra liv, och att förändra eller överge dem verkar som en fasansfull utmaning. Men det är ännu svårare att inse och vara medveten om situationens verklighet. Att vara kapabel att se allt som sker inifrån.

Nyckeln är att börja förstå oss själva, fråga oss själva varför vi oavbrutet söker efter någon att se efter och beskydda. Att förstå varför vår röst brister när vi försöker förklara vad vi känner och det slutar med att vi överger försöket. Varför måste jag veta vad den andra personen gör och kontrollera honom när han inte är vid min sida? Varför förblir vi i ett fördömt förhållanden trots att vi bara lider?

Om vårt sätt att interagera sårar oss och personen vi är med men vi inte gör något för att förstå eller förändra det, kommer livet vi leder inte vara en resa av inlärning, utan en flykt för överlevnad. Om du har för mycket kärlek för någon och det gör ont, är det dags att älska dig själv för att stoppa smärtan.

“Att älska dig själv är starten på en oändlig kärlekshistoria.”

-Oscar Wilde-


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.