Jag är min egen idag, ingen annans
Jag är min egen idag, ingen annans. Men många personer förstår inte mitt val. Jag kallas “asocial”, “konstig”, “självisk” och många ifrågasätter mitt beslut att söka tillflykt inom mig själv.
Jag stänger av min mobiltelefon, spenderar tid med mig själv, stannar inne en hel dag utan att gå ut alls… Att stänga dörren för alla och anamma ensamtid är beteenden som alla inte förstår, det är sant.
Speciellt eftersom vi befinner oss i en tidsålder där konstant uppkoppling och en förväntan att vara tillgänglig 24/7 råder. Jag måste koppla bort för att ta hand om mig själv och andas in doften av frihet. Jag är min egen idag, vare sig du vill förstå eller inte.
Det finns många människor som faktiskt blir arga när man inte är tillgänglig 24 timmar om dygnet. De anser det vara själviskt att koppla bort sig från världen. Själv kallar jag det för “egenkärlek”.
Jag är min egen idag, för jag har nått min gräns och jag behöver mig själv
Oftare än jag skulle gilla kommer frustration fram i mitt liv, tillsammans med irritabilitet och otålighet. Det är som att befinna sig i ett tillstånd av konstant spänning. Jag vet inte varifrån det kommer och därför vet jag inte hur jag kan bli av med det.
Men när jag stannar upp för att analysera situationen så upptäcker jag att det finns alarm som säger åt mig att bromsa. Jag sover inte ens bra längre, även när jag sover åtta timmar om dygnet.
Ibland är de känslor av frustration som skriker åt mig att jag gör för mycket och glömmer att prioritera mig själv. Andra är känslor av irritabilitet som är så starka att de får mig att explodera över de minsta av problem. Men de är inget mer än tecken på hur överväldigad jag är.
Eller kanske är det känslor av apati som försätter mig i autopilot. De reflekterar hur jag drunknar i alla ansvar jag lagt på mina axlar. Saken är den att när alla dessa tecken dyker upp och jag nått min gräns, väcks något inom mig och kämpar för att få mig att ta mig ut ur situationen.
Det kanske skulle vara enklare om jag aldrig nådde den här punkten, men ibland slår jag dövörat till vad som pågår. Endast symptomen ovan kan väcka mig och få mig att se att jag behöver mig själv; att jag är min egen och måste prioritera mig själv.
Jag behöver mig själv, och det gör mig inte självisk
Jag behöver mig själv, och jag vet att det inte gör mig till en självisk person. Även om dagens samhälle – och framförallt jag själv – får mig att tvivla på det; även om det slutar med att jag skjuter mina egna behov åt sidan. Men när jag gör detta så vet jag att jag inte gör vad jag vill, utan vad andra vill.
Att prioritera sig själv är något som många ser ned på, och när du gör det så riskerar du att stämplas som en självisk person. Bara att vilja vara för sig själv kan få andra att tro att du vägrar vara med dem.
De förstår inte att vi alltid är sammankopplade med varandra och deltar i sociala händelser, tar hand om små kriser, lyssnar, hjälper andra med deras problem… De förstår inte att man gör sitt självförtroende, välmående och i det långa loppet ens relationer en björntjänst genom att glömma att ta hand om sig själv.
Att spendera tid ensam är egenkärlek
Alla problem som uppstår när jag glömmer mig själv knuffar mig mot min gräns eftersom de dränerar min energi. Detta är energi som jag måste få tillbaka genom att spendera tid ensam, utan att någon dömer mig för det.
Jag måste ta hand om mig själv, älska mig själv och hjälpa mig själv. Jag behöver utöva egenkärlek för att må bra. Och när jag behöver vara ensam och låter mig själv vara det, inser jag att det inte bara laddar om mina batterier, utan även låter mig återfå självkontrollen och förbättra mina relationer.
Även om det kan verka som en kontraindikation så kan jag genom att ge mig själv tid tänka igenom livets små irritationer och strider som vanligtvis verkar gigantiska, och istället se dem som triviala.
Framförallt kan min hjärna koppla bort, och det är något som mina nervceller säkerligen kommer tacka mig för. Att ge mig själv tid betyder att jag kan rensa sinnet och tänka bättre.
Jag är min egen idag, för jag behöver lära känna mig själv
Men vad jag gillar mer än något annat är att kunna sammankoppla med mig själv. Att bygga ett förhållande med mitt inre jag låter mig lära känna mig själv bättre. Det låter mig veta vad jag vill och hur det går för mig.
“Jag behöver mig själv”, och idag skäms jag inte över att säga det. Jag har beslutat mig för att prioritera mig själv.
Så när jag känner mig utmattad eller slutar njuta av livet, tar jag ett steg tillbaka från det dagliga ruset och ger mig själv tid att vara med mig själv.
Och om det är för svårt kommer jag börja med bara några minuter eller en timme om dagen. Vi måste inte alltid ge all vår tid till andra eller andra ansvar. Jag behöver mig själv. Om jag inte tar hand om mig själv, om jag inte prioriterar mig själv, vem ska då göra det? Och det är därför jag är min egen idag.