Le åt det du en gång grät över

Många stunder har märkt ditt liv, inklusive sådana där du kände dig bitter eller plötsligt besviken. Stunder som är kopplade till specifika omständigheter, men även människor; stunder som förändrade en relation på några sekunder, utan tanke på konsekvenserna och trots att vi var försiktiga. Men nu är det dags att le åt det som en gång fick dig att gråta…

Personer som utnyttjat dig när du stannade upp för att reflektera genom att hugga dig i ryggen. Och efteråt var du tvungen att axla all smärta, bara för att du ville minimera den och den andra personen drog nytta av ditt utrymme för reflektion för att avsluta allt.

Så du var tvungen att bära tyngden av ilskan över att känna dig dum, av att bevisa att du genom att försöka skydda er två var den enda som blev sårad.

Du inser att medan du försökte orsaka så lite skada som möjligt, lurade någon dig. Detta gör dig arg och bitter, och kan till och med göra att du känner dig dum. En känsla du inte förväntade dig att känna i livet.

Du har rätt att känna så. Du kan leva alldeles utmärkt med den, men du vet inte när den kommer försvinna helt och hållet. Plötsligt en dag, utan att du ens är medveten om det, kommer stunden när du känner “vilket härligt ögonblick, jag är fri”.

Stanna upp, för detta är en fantastisk stund: farväl vrede, välkommen likgiltighet och humor. Lindringens leende som kommer med insikten att vi har frigjort oss själva är värt mycket. Äntligen kan du le åt det som en gång sårade dig. För att få smaka på detta leende var du först tvungen att agera med ett rent samvete, vara sårad och sedan kanske hålla fast vid förbittring ett tag.

Du har genomgått vad du behövde; detta var lotten du spelade på, precis som alla som vågar spela och även förlora. Det stora priset är detta leende, oavsett om det är ensamt eller i sällskap.

Vår besvikelse i livet är vår framtida avgiftning

Att hantera besvikelse eller svek är inte lätt. Det är heller inte lätt att vara fast i en rondell som alltid leder till samma gräl. Att dra ut på obehagliga situationer på grund av vana eller ömkan är att kliva in i en evig cirkel av stress.

Ingen är giftig per se; det är en falsk övertygelse. Det finns dock giftiga relationer eller förhållanden som blir giftiga. Att identifiera och avsluta dem är inte lätt, framförallt om du ämnar göra det moget.

Må aldrig dåligt om du försöker göra något på ett bra sätt men i slutänden blir sviken. I framtiden kommer du veta hur man känner igen tecknen på att du inte vill vara med någon innan denne åsamkar dig sann skada. Du kommer lära dig att stänga dörrar utan att föra oväsen och utan att någon springer in i dem. Du kommer även att lära dig att acceptera att andra har rätt att göra detta mot dig.

Att vilja göra saker rätt i livet säger mycket om oss. Att avsluta relationer efter 40 år, barndomsvänskaper eller vårt första jobb, som gick från en chans till en bestraffning för länge sedan, är branta backar.

Men vissa personer anstränger sig inte för att göra det försiktigt. De skyndar i förväg och sviker dig med grymhet, klumpighet och feghet. Känn dig aldrig förlöjligad för att du velat göra det bra, på ett rent sätt. Du kommer känna dig arg, men låt det flöda.

Nästa gång du ser tecken på slitage ska du inte ta några fler omvägar. Inga fler utdragna, harmlösa relationer. Gör det på bästa möjliga sätt: total likgiltighet.

Efter ilska kommer likgiltighet, och till slut kan du le åt det

Andras utveckling angår inte dig, för även de mest hjärtlösa personer kan ha tur i livet. Tänk på var du är i jämförelse med var du vill vara, och inse värdet av att fortsätta på denna väg när du ställs inför frestelsen som andra fallit för.

Detta och inget annat är den bästa referenspunkten för att hjälpa dig bibehålla din känslighet under nödvändiga farväl, trots besvikelser.

Vi tänker inte förneka att det är en svår process att bryta sig loss från vissa personer och vanor under livets gång. Du kommer tro att du kommer förlora din identitet, och varje slag känns som ett bottenlöst hål.

I verkligheten vet vi inte huruvida vi förändras till det bättre eller sämre förrän vi en dag börjar komma ihåg något som en gång massakrerade oss emotionellt på ett nytt sätt. Förhoppningen är att du kommer kunna le åt det.

Autenticitet leder till stolthet

Vi känner oss inte konstiga i oss själva. Vi tittar på våra händer, vi känner vikten av våra ben och vi blir medvetna om vår närvaro. Till och med utan att be om hjälp och utan att någon erbjuder den, förblir vi stående. Vi förstår att vi i lättheten av att vara kan finna all vår potential för att verkligen vara närvarande.

Vidare behöver vi inte andras godkännande. Vi bryr oss inte om huruvida vi är förlorare i andras ögon. Vi vann striden som endast kan utkämpas på insidan. Och vi börjar skratta, vare sig det är i ensamhet eller sällskap. Bortom ilska känner vi stolthet över att ha agerat autentiskt och i harmoni med vilka vi är.

Ett leende är bara autentiskt när det får dig att känna dig till freds med dig själv, trots det faktum att omständigheterna var svåra och du löpte risken att svikas, vilket till slut skedde.

Nu kan du le åt det, och detta leende är ekot av det faktum att du inte kommer svika dig själv, trots att någon annan svikit dig.

Nu känner du till hur processen fungerar, och det är till stor hjälp. Han som skrattar sist skrattar bäst, för han skrattar inte åt någon. Istället bevittnar han på håll hur de som åsamkar skada går djupare och djupare ned i mörkret som de själva skapat.