Otto Frank och hans åsikter om födelsetraumat
Otto Rank, en österrikisk psykoanalytiker, var först med att tala om födelsetraumat. Hans centrala teori är att födseln är det första trauma människan upplever. Den abrupta separationen från vår mamma och den plötsliga utdrivningen från en skyddad miljö till en fientlig värld har en oförglömlig effekt på oss.
Otto Rank hävdade att födelsetraumat är fröet till neuros, och att det förankrar oss i den mänskliga sfären. I sfären av det omöjliga, med andra ord. Denna erfarenhet genomsyrar oss med en ångest som vi tvingas leva med resten av livet.
“Na’vi-folket säger att alla föds två gånger. Andra gången är när man förtjänar sin plats bland folket för alltid.”
-Sam Worthington, Avatar-
Det är ett faktum att bebisar lider vid förlossningen. Begreppet födelsetrauma existerar inte bara inom psykologin. Det förekommer även på det medicinska området. Skillnaden är att inom medicinen ser läkarna det ur en anatomisk och fysiologisk synvinkel.
Otto Ranks teori handlar om så mycket mer än detta. Han hävdar att detta ursprungliga trauma är en av huvudfaktorerna som definierar vårt psyke och lägger grunden för vår framtida ångest. Hans tankar är än idag föremål för kontrovers.
Fostrets psyke
En av anledningarna till kontroversen om födelsetraumat har att göra med hjärnans utveckling. Somliga anser att en bebis hjärna inte är tillräckligt utvecklad för att kunna registrera sina erfarenheter som trauma, åtminstone inte i strikt bemärkelse. Ja, bebisen lider under förlossningen, men många tror att detta lidande inte har någon avgörande betydelse för dess framtida mentala hälsa.
En del studier pekar dock på förekomsten av synnerligen komplexa mentala fenomen hos fostret. Nilsson, Rottman och Lukesch genomförde en särskilt intressant studie. De studerade utvecklingen hos foster vars mödrar inte hade önskat att bli gravida. De observerade att bebisar till den här typen av mödrar uppvisade följande beteenden:
- Apati: Bebisar vill sova hela tiden och är inte speciellt aktiva.
- Hyperaktivitet: Motsatsen till apati. Dessa bebisar blir lätt upprörda och gråter mycket.
- Onormala matvanor.
- Överdrivna kräkningar.
Forskarna kom till slutsatsen att moderlivet inte är ett neutralt paradis. Fostret kan uppfatta fysiologiska förändringar hos modern och allt detta har återverkningar på bebisens framtida uppträdande.
Födelsetraumat
Otto Rank menade att ångest bottnar i födelsetraumat. Notera att ordet “ångest” kommer från den latinska ordstammen “angere”, som betyder att kvävas eller strypa. Människans första kamp går ut på att ta sig genom den trånga förlossningskanalen, som klämmer och kväver bebisen som är på väg ut.
Det finns forskare som tror att när födelsetraumat är gravt, så kan personen i fråga komma att få känsloupplevelser som påminner om födseln. Oförklarlig hjärtklappning, huvudvärk som upplevs som extremt tryck på skallen, känslan av att drunkna eller kvävas etc. Dessa är alla fysiska symtom på panikattack.
Otto Rank fastställde också att emotionella aspekter spelar en stor roll i födelsetraumat: barnets separation från mamman. Följaktligen är födelsetraumat inte begränsat till fysiska upplevelser, utan omfattar även förlusten av ett idealiskt tillstånd. Enligt Rank får denna erfarenhet allvarliga följder och gör oss särskilt sårbara för alla sorters förluster.
Kontroversen kring födelsetraumat
Födelsetraumat gav upphov till en av de största splittringarna i psykoanalysens historia. Otto Rank var en av Freuds anhängare. Hans teori stred emellertid mot grundsatsen i Freuds oidipuskomplex. Denna teoretiska oenighet förstörde deras förhållande för all framtid.
Otto Ranks teori om födelsetraumat är inte allmänt känd. Trots detta finns det ett stort antal psykoanalytiker, psykologer och läkare som accepterar hans idéer. Faktum är att en del av de som instämmer med hans rön menar att när man genomgår terapi är det som att bli pånyttfödd. Det är en möjlighet att övervinna livets första trauma.
Freuds teori har klart starkare stöd än Ranks ideér om födelsetraumat. Men idag vet vi mer om fostrets utveckling och barnets första levnadsmånader. Vi vet t.ex. att bebisens erfarenheter under denna tid lämnar bestående intryck, även om deras nervsystem är underutvecklat. Dessa erfarenheter har betydelse för den mänskliga erfarenheten. De påverkar vem vi är och vad vi gör med våra liv.