Psykomotorisk utveckling - intervention

Rätt utbildning i psykomotoriska förmågor är viktigt för att utveckla de symboliska funktionerna i ett barns tänkande och beteende.

Skriven och verifierad av psykologen Cristina Roda Rivera.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Begreppet psykomotorisk utveckling, så som det appliceras av vårt samhälle, är ofta suddigt. Många anser att det bara handlar om att se till att barnet får röra på sig ordentligt. Men konceptet går mycket längre än så.

Psykomotoriska färdigheter är, så att säga, fönstret till världen för ett barn då det gäller dess symboliska funktioner, både beteendemässigt och kognitivt.

Bra psykomotoriska färdigheter är vanligtvis en förutsättning till korrekt språkförvärv samt språkets användning för att kommunicera i interaktion med andra. Därför integrerar termen psykomotorik de kognitiva, emotionella, symboliska och sensormotoriska interaktionerna hos ett barn under hela dess kognitiva, motoriska och emotionella utveckling.

Interventioner som syftar till att förbättra psykomotoriska färdigheter – av vilka du kan se några nedan – arbetar med vissa aspekter av följande element:

• Motorik; balans och koordination.
• Kognition; uppfattningsförmåga, representation och kreativitet.
• Empati; gränssättning, tålamod, känslor och trygghet.

Hur man kan stimulera psykomotorisk utveckling

För utbildning av små barn är psykomotorisk aktivitet eller kroppsupplevelsen i relation till vuxna och kamrater, föremål och rymd, avgörande för barnets utveckling.

Alla aktiviteter som är inriktade på att utveckla psykomotoriska färdigheter bör därför vara roliga, varierade, motiverande, behagliga och lekfulla.

Dagens artikel behandlar några grundläggande idéer för korrekt psykomotorisk stimulering:

1. Plats, material och de vuxnas roll

Materialen måste vara varierande och lämpliga för barnets ålder. Detta eftersom att både läraren och utrymmet som används i klasserna måste vara en del av barnets aktivitet. De lämpligaste valen för att skapa ett psykomotoriskt stimulerande utrymme är följande:

• Plats; Träningen måste ske i en säker miljö. Men samtidigt måste den vara stimulerande nog för dem att utveckla färdigheterna som eftertraktas.
• Material; Ju mer variation som finns i klassrummets material, desto bättre psykomotorisk utveckling för barnen.
• De vuxnas roll; Läraren måste ha förmågan att observera samt kommunicera både verbalt och icke-verbalt. Dessutom är attityden och engagemanget viktiga.

2. Välstrukturerade sessioner

För att barnen ska få ut mesta möjliga av de psykomotoriska sessionerna måste det finnas en väl utformad struktur. Därför bör läraren planera i detalj vilken typ av aktiviteter de vill genomföra under lektionen.

Men det är också bra att låta barn improvisera sina aktiviteter ibland. Detta utrymme för frihet får inte bryta från den grundläggande normen; läraren ska vara i ledning hela tiden.

3. Lekar är viktiga

Till skillnad från vad vissa tror, är lekar och tävlingar bland de mest användbara aktiviteterna som barn kan ägna sig åt. De hjälper dem på många, många sätt. Till exempel att utforska miljön runt dem samt lära dem att följa regler. Även för att experimentera, skapa och interagera med sina kamrater.

Det finns olika typer av lekar och var och en spelar sin unika roll under de psykomotoriska sessionerna. Men alla kan hjälpa dem att nå ett eller annat mål. Därför bör de vara bland huvudverktygen för alla som vill främja dessa färdigheter hos barn.

Psykomotorisk utveckling under barnets första tre år

Under sina första levnadsår utvecklar ett barn psykomotoriska färdigheter så att det, bland annat, blir autonomt och kan skapa relationer med andra.

I det här avsnittet kan du läsa hur dessa färdigheter utvecklas under de första tre levnadsåren. Det kan göra det lättare för dig att avgöra om ett barns utveckling är normal.

0 till 9 månader

• Barnet kan lyfta huvudet när det ligger på mage.
• Det kan fixera blicken på, och följa rörelserna hos, ett objekt eller en person.
• Det ler och reagerar på stimulans.
• Dessutom kan det visuellt känna igen sin förälder eller vårdnadsgivare.
• Det svarar positivt på sociala interaktioner genom att avge något slags ljud.
• Det kan vända från magpositionen till sidan och ryggen.
• Dessutom kan det le och röra på benen när det känner igen någon.
• Det vet precis vem dess vårdgivare är.
• Barnet kan sitta utan stöd.
• Det kan stå med stöd.
• Det ler åt sin reflektion i spegel och försöker att interagera med den.
• Det blir upprört och gråter när dess huvudsakliga vårdgivare lämnar synfältet.
• Barnet känner sig obekvämt med främlingar.

9 till 12 månader

• I detta skede kan barnet sätta sig upp samt stå med stöd.
• Det kan krypa.
• Dessutom kan det leta efter och hitta dolda föremål.
• Det kan lägga föremål i en behållare och även ta bort dem.
• Det kan ta sina första steg medan någon håller dem.
• Dessutom kan det agera empatiskt med andra människor.
• Det känner igen sitt namn.

Psykomotorisk utveckling – varningstecken vid 12 månader

• Det kan inte stå stilla utan stöd.
• Det kan inte hålla föremål med båda händerna.
• Dessutom ler det inte åt bekanta människor.
• Det är inte intresserat av sin omgivning.
• Det avger inga ljud för att få uppmärksamhet.
• Barnet gråter inte för att protestera angående frånvaron av sin vårdgivare eller andra närstående människor.

12 till 24 månader

• I detta skede kan barnet stå upp och ta några steg utan stöd.
• Det kan rulla en boll som en vuxen gör.
• Det börjar använda en sked och griper fast den.
• Dessutom börjar det äta fast föda utan komplikationer.
• Det kan hantera konstruktionsleksaker.
• Dessutom känner det igen kroppsdelar.
• Det kan känna igen främmande människor som tillhör deras dagliga miljö.
• Det kan känna igen vardagsföremål som sin sked, handduk och sina leksaker.
• Dessutom kan det lekfullt härma rörelserna hos en annan person.
• Det accepterar frånvaron av föräldrarna även om det kan protestera när de går ifrån.
• Det kan upprepa de saker det tycker är roliga för personer som fångar dess uppmärksamhet.
• Dessutom kan det utforska och visa nyfikenhet kring bekanta föremål.
• Det kan dricka från en mugg som hålls med båda händerna.
• Barnet kan böja sig för att plocka upp föremål.
• Det kan känna igen omgivningarna i sin hemmiljö, i en park, på dagis etc.
• Det kan leka med andra barn under korta perioder.
• Dessutom kan det dela saker med andra barn när de ber om dem.
• Det kan känna igen vissa säsongsspecifika saker som kläder, skor etc.

Psykomotorisk utveckling – varningstecken vid två års ålder

• Barnet kan inte gå.
• Det kan inte peka på kroppens huvudsakliga delar.
• Det närmar sig aldrig andra barn och visar inget intresse för att leka med dem.
• Dessutom känner det inte igen sina olika vardagsutrymmen som kök, badrum, sovrum etc.
• Det försöker inte efterlikna vuxnas handlingar.
• Barnet svarar inte på sitt namn.

24 till 30 månader

• Nu kan ett barn hoppa med båda fötterna.
• Det kan kasta en boll med händerna samt sparka den.
• Det kan ta av sig skorna och knäppa upp byxorna.
• Dessutom kan det använda en sked och en gaffel och dricka från en mugg utan att spilla.
• Det kan gå på pottan under övervakning.
• Det kan enkelt förflytta sig igenom sina vanliga utrymmen hemma och på dagis.
• Dessutom kan det identifiera vissa förändringar i naturen som motsvarar de olika säsongerna.
• Det kan känna igen bekanta människor på fotografier och leka med andra barn.
• Det kan skilja mellan människor, djur och växter i bilder.
• Barnet kan säga hej till bekanta barn och vuxna när det blir tillfrågat.

Psykomotorisk utveckling från 24 till 36 månader

• I detta sista skede av psykomotorisk utveckling kan ett barn utföra manuella aktiviteter med manipulation såsom skruvning, montering eller trä på saker.
• Det kan springa och hoppa med lite kontroll.
• Det kan be om att få gå på pottan när det behövs.
• Dessutom börjar det föredra vissa av sina lekkamrater.
• Det kan visa tillgivenhet för småbarn och husdjur.
• Barnet känner till sociala regler och vanor i de grupper det tillhör.

Varningstecken hos ett treårigt barn

• Det kissar i byxorna.
• Det kan inte svara på enkla instruktioner.
• Dessutom kan det inte identifiera bilder.
• Det håller sig isolerat och är inte nyfiket på saker.
• Dessutom talar det inte i fullständiga meningar.
• Det kan inte härma enkla rörelser.

Observera att alla dessa varningstecken bara är ledtrådar som du bör vara uppmärksam på. Detta gör att du kan, om du anser det nödvändigt, rådfråga en specialist som kan hjälpa ditt barn att förbättra vissa förmågor.

Oroa dig emellertid inte alltför mycket om ditt barn ännu inte har nått de utvecklingsmilstolpar som anges för dess ålder. Med snabbt ingripande kan de flesta av deras kognitiva utvecklingsförseningar åtgärdas.