Din hud blir aldrig dement: den minns smekningar och ärr

· 16 juli, 2018

Det finns en generell, falsk övertygelse om att en dement person blir helt bortkopplad från omvärlden och försvinner in i en egen, inre värld. Men det är inte helt sant. Och genom att tro att personer med Alzheimers inte är vilka de brukade, förlorar de sin identitet i samhällets ögon, och deras känslor förlorar nästan automatiskt sitt värde.

Om du sätter dig i samma skor som en dement person kommer du inse att det är normalt för denne att känna sig rädd inför alla andras varaktighet och inte veta hur denne ska uttrycka vad den känner eller behöver.

Dessa individer kanske inte förstår vad folk säger till dem, de kanske inte känner igen personerna i omgivningen och de kanske inte vet vad som väntas av dem.

Vi sätter oss sällan i samma skor som personer med Alzheimers. Men om du gör det kommer du inse hur skrämmande och jobbigt det dagliga livet kan vara för dem. Och sedan kommer du verkligen förstå ångesten och andra emotionella reaktioner som du sett som överdrivna ur ditt ”friska” perspektiv.

”Person med DEMENS eller PERSON med demens.”

-Thomas Marris Kitwood-

Ansikte av blommor

Valideringsmetoden: personcentrerad terapi

Under det senaste decenniet har vi återgått till personcentrerade modeller för vård och kommunikation. Dessa terapeutiska, relaterande modeller säger att det är viktigt för personer med Alzheimers att få validering och stimulerande omgivningar.

Alltså att försöka ha empati för personer med demens, bibehålla deras identitet och bilda en förstående attityd mot det ”ändrade beteende” som gör vårdnadsgivare och personer omkring dem så obekväma.

Forskarna som propagerar för denna vårdmodell betonar behovet av att bibehålla folks värdighet. Det är därför man måste använda empati för att lägga sig i linje med de inre verkligheterna hos personer med demens.

Målet är att kunna ge dem säkerhet och styrka. På så sätt kommer de känna sig validerade och kunna uttrycka sina tankar. Endast när någon kan börja uttrycka sig själv igen kommer denne få tillbaka sin värdighet.

Varför? För att validering av dem innebär att man erkänner deras känslor. Det är att säga till dem att deras känslor har rätt. Om du stöter bort dessa känslor så stöter du bort personen samtidigt som du förgör dennes identitet. Och genom att göra det skapar du ett stort emotionellt hål.

Ung och äldre person

Grundläggande principer för valideringsmodellen

Låt oss ta en titt på några grundläggande principer för denna metod:

  • Att acceptera personerna utan att döma dem (Carl Rogers).
  • Behandla dem som unika personer (Abraham Maslow).
  • Alla känslor de uttrycker som sedan erkänns och valideras av någon kommer förlora lite av sin styrka. När vi avfärdar eller stöter bort dessa känslor blir de starkare. ”En försummad katt kommer bli till en tiger” (Carl Jung).
  • Alla människor är värdefulla, oavsett hur desorienterade de är (Naomi Feil).
  • När deras korttidsminne sviktar kan vi balansera dem genom att hämta kortsiktiga minnen. När deras syn försvinner använder de sitt sinnes öga för att se. Och när deras hörsel försvinner lyssnar de på ljuden från det förflutna (Wiler Penfield).

 En dement person måste återkoppla med världen

Filmen Coco från Disney-Pixar har ett väldigt bra, emotionellt exempel på hur man kan återkoppla med personer som har demens, hur man kan vända sig till deras hud, till deras djupaste känslor.

Detta sker i en scen med sången Remember Me i (kom ihåg mig), som ger en fantastiskt öm nyans till den emotionella kopplingen.

Det faktum att någon förlorar sin förmåga att verbalt uttrycka saker betyder inte att de inte har behovet. Det är därför det är så viktigt att vara uppmärksam på dessa personers behov. Vi måste sammankoppla med deras humör och dyka ned i just dessa känslor.

Som Concetta M. Tomaino (2000) sade: ”Det är alltid överraskande att se någon som är helt avstängd och avlägsen från världen på grund av en sjukdom som Alzheimers, komma tillbaka till livet när någon spelar en bekant melodi. Deras svar kan gå från en liten förändring i hållningen till uppspelta rörelser. Det kan till och med gå från ljud till faktiska verbala svar.”

Och det finns nästan alltid ett svar, en interaktion. Ofta verkar dessa svar yrande. Men de kan säga mycket om en dement person som annars håller dessa små uttryck för sig själv. Det är även en bra påminnelse om att man fortfarande kan väcka personliga berättelser till liv i deras sinnen.