Familjeskulptering: ett överraskande terapeutiskt verktyg

Inom terapi är ibland verbal kommunikation inte fruktsamt och det blir nödvändigt att introducera visuella element som kan skapa förändring. Detta är precis den effekt som uppnås med familjeskulptering.
Familjeskulptering: ett överraskande terapeutiskt verktyg
Elena Sanz

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz.

Senaste uppdateringen: 23 april, 2023

När dysfunktionella relationsmönster upprätthålls inom en familj kan förändring vara svårt att uppnå. Det är svårt för varje medlem att ändra sitt speciella perspektiv och få en bredare bild av vad som händer. Familjeskulptering är en teknik som underlättar medvetenhet och främjar förändring.

Hur många gånger har du, inför en familjekonflikt, sett dig själv attackera andra och varit oförmögen att inse ditt eget ansvar? Detta kan hända var och en av oss, men i en psykoterapiprocess är det viktigt att bryta ner den defensiva barriären på något sätt. Skulptering öppnar våra ögon för verkligheten på ett sätt som är både effektivt och överraskande.

Ung man och hans familj i öppen dialog-terapi

Familjeskulptering

För att omsätta denna teknik i praktiken ber terapeuten en av familjemedlemmarna att vara skulptören. De andra måste låta sig bli formade av personen och inta de ståndpunkter som denne anger. När skulpturen vecklas ut intar terapeuten positionen som både betraktare och kommentator. Terapeuten vägleder skulptören med frågor som:

  • Är det denna position du vill att den här personen ska ha?
  • Vart ska dennes blick vara riktad?
  • Hur mycket avstånd ska det vara mellan varje medlem?
  • Ska de röra vid varandra eller hålla hand?

När det kommer till val av skulptör är det vanligt att välja den identifierade patienten eftersom det är denne som vanligtvis har en tydligare syn på familjens dynamik. Men det är också möjligt att be varje medlem i familjen att göra sin egen skulptur och på så sätt visa sin egen synvinkel.

I familjeterapi är den identifierade patienten den person som uppvisar det huvudsakliga symtomet för vilket man efterfrågar hjälp. Till exempel någon som har en orolig eller depressiv sjukdom. Man antar att detta symtom bara är en indikator på en dysfunktion som omfattar hela familjen som ett system. Med andra ord, det beror inte enbart på ett personligt problem hos individen.

Att jobba med familjeskulptering

När skulptören är klar med sitt arbete ombeds personen att välja en position för sig själv och därefter är skulpturen färdig. Nu kan den användas som ett diagnostiskt element.

Terapeuten kommer att bjuda in varje medlem att uttrycka hur denne känner i sin position. De måste alltid fokusera på att beskriva förnimmelserna som härrör från deras kroppshållning, utan att analysera vad de betyder. På så sätt trasslar inte familjen in sig i försvarsargument.

En familjemedlem kan observera att den stela hållning som denne blev avbildad i orsakar denne spänningar och obehag. En annan kanske märker att denne från sin position inte kan se en viss familjemedlem. En annan kan känna sig isolerad genom att vara placerad på ett större avstånd från resten.

Att titta på deras olika perspektiv ger ofta terapeuten en tydligare bild av vad som händer i familjen. Faktum är att terapeuten kommer att kunna inta platsen för varje medlem i skulpturen så att denne kan observera bilden från utsidan.

I slutändan ger familjeskulptering en rumslig metafor för familjerelationer och den känslomässiga positionen för varje person i systemet. Genom denna position kan man observera affiniteter, avslag och attityder som ger terapeuten en översikt över vad som inte fungerar och vad man behöver arbeta med.

Figurer av en familj

Diagnos och behandling

Familjeskulptering är en teknik som man kan använda både som ett diagnostiskt element och som en terapeutisk teknik. Det hjälper med andra ord terapeuten att bli medveten om de dysfunktionella relationer och mönster som måste åtgärdas. Dessutom kan man göra en skulptur som speglar det familjeideal som varje medlem vill uppnå, vilket kommer att hjälpa till att forma deras mål.

Denna teknik används även i parterapi eftersom det är en övning med förmågan att överraska och motivera. Med skulptering kan punkter diskuteras och platser nås som inte skulle kännas igen med enbart verbala diskussioner. Det hjälper klienterna att sätta sig i sin egen hud och andra personers med större medvetenhet. Av denna anledning är det vanligtvis väldigt användbart i den terapeutiska processen.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Población, P., & Lopez Barberá, E. (1991). La escultura en terapia familiar. Revista Vínculos, (3).
  • Cibanal, L., Lineales, P. E., Lineales, P. D., Circulares, P. D., & Circulares, P. R. (2006). Introducción a la terapia familiar y sistémica.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.