Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer är automatiska psykologiska processer. De skyddar dig från ångest och interna och externa stimuli som stressar dig.
Försvarsmekanismer är ett mellanting mellan det individuella svaret på emotionella konflikter och interna samt externa stressfaktorer.
Neuroser och psykoser uppstår ibland samtidigt, men de mekanismer som driver dem skiljer sig åt. Skillnaden ligger i relationen mellan verkligheten och det sätt som de konstruerar verkligheten på.
Med neurosen så blir fantasin ett svar på fixeringar. Med psykosen så har vi å andra sidan ett komplett substitut som försöker och lyckas med att återta det som tidigare blivit nekat.
“Outtalade känslor dör aldrig. De begravs levande och kommer fram senare på värre sätt.”
-Sigmund Freud-
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer
Repression
Detta händer då ditt sinne förhindrar tankar som genererar ångest från att uppstå i ditt medvetandet. Detta är den mest grundläggande försvarsmekanismen och är den som alltid kommer först.
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer: rubbning
En rubbning uppstår då ditt byter ut din riktiga, ångestproducerande och outhärdliga önskan mot en annan som är acceptabel och som inte orsakar ångest. Denna försvarsmekanism kan förklara plötsliga fobier.
Om du exempelvis känner dig smutsig och alltför generad för att berätta det så kan du istället uttrycka obehag och rädsla mot exempelvis kackerlackor.
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer baserade på identifikation
Identifiering
Denna psykologiska process innebär att man har tendensen att öka känslan av det personliga värdet genom att anta karaktärsdragen hos någon som man beundrar.
Projektiv identifiering
Melanie Klein beskriver denna försvarsmekanism som en fantasi där personen (helt eller delvis) går in i ett annat objekt för att kontrollera, skada eller äga det.
Identifiering med angriparen
Anna Freud och Ferenczi skrev om denna mekanism. Här antar personen vissa egenskaper från den person som ger upphov till ångesten, och går därför från att vara ett offer till att bli som förövaren själv.
Projicering
Den mekanism som individen använder för att projicera sina egna icke-accepterade ångestskapande karaktärsdrag på en annan person eller ett annat föremål.
Denna försvarsmekanism förekommer vid psykos, neuros och perversion.
Introjektion
Ferenczi beskriver denna mekanism, som är då en individ antar en annan persons karaktärsdrag eller uppfattningar utan att bry sig om vem personen verkligen är eller vad vederbörande faktiskt tror.
Till exempel så kan en person med depression anta någon annans attityder och preferenser.
Den “hälsosamma” versionen av detta hade varit identifikation. Identifikation implicerar att man antar aspekter av andra personer som man tycker om.
Introjektion är å andra sida som att svälja utan att tugga, vilket orsakar en inre konflikt.
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer som baseras på impulsomvandling
Reaktionsformande
Den mekanism som en individ använder för att trycka ner “icke-acceptabla” tankar och sedan uttrycker dem med hjälp av deras motpoler. Denna försvarsmekanism förklarar manier, som döljer undertryckt depression.
Utbyte
Den mekanism som man använder för att trycka ner en perversitet för att istället byta ut den mot något mer acceptabelt. Man kan då njuta av det förbjudna i smyg.
Det kan exempelvis röra sig om en person som inte tänder på sin partner men som inte kan acceptera det och som då trycker ned känslan och uttrycker den i form av en allergisk reaktion.
Sublimering
Denna mekanism försöker byta ut ett icke-accepterat objekt eller aktivitet mot en som har högre socialt eller etiskt värde.
Rationalisering
Det rationella berättigandet av tankar eller beteenden som orsakar ångest. Detta skiljer sig från intellektualisering eftersom det inte är ett systematiskt undvikande av effekterna.
Individen tillskriver istället fler motivationer som är mer troliga än sanna, vilket ger dem ett rationellt eller idealiskt berättigande.
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer: intellektualisering
Individen försöker ge en logisk grund till sina konflikter och känslor för att därmed kunna kontrollera dem. Detta kombinerar den emotionella isoleringen av en smärtsam händelse med en rationell förklaring.
Försvarsmekanismer som trycker ner impulser
Isolering
Den mekanism som individen använder för att isolera vissa uppsättningar av tankar eller känslor från andra. Personen är då fortfarande medveten om tankarna och känslorna men saknar en associativ anslutning.
Exempelvis så kan ett barn känna sig ängsligt eftersom det har blivit utsatt för övergrepp, men kan inte se relationen mellan ångesten och dessa övergrepp.
Kompromissformande
Den medvetna formen av en undertryckt idé eller önskan som har blivit modifierad eller förklädd. Den kan manifestera sig själv på tre sätt: drömmar, symptom och vissa former av konstnärliga uttryck.
Försöka göra det ogjort
Enligt Freud så är detta då individen aktivt försöker göra ogjort det som redan har gjorts. Personen försöker få det att verka som om en tanke eller en situation aldrig har förekommit.
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer: impulsomvandling
Detta innebär att man omvandlar impulsen till det motsatta. Exempelvis om din partner lämnar dig så kommer den kärlek du känner att omvandlas till hat.
Du känner nu hat mot samma objekt som du innan älskade. Impulsen har omvandlats, men objektet är detsamma.
Psykotiska försvarsmekanismer
Förnekelse
Enligt Freud så innebär förnekelse att man tar bort en irriterande representation genom att förneka verkligheten hos den uppfattning som är relaterad till denna representation.
Delning
Detta är en psykotisk försvarsmekanism mot ångest som är relaterad till upplösning och döden. En del av jaget stannar i kontakt med den verklighet som inte upplevs som störande.
Den andra delen tappar dock greppet om verkligheten och stöter bort alla aspekter som är alltför störande. Om nödvändigt så kan individen även rekonstruera en ny, lugnare och mer önskvärd verklighet.
Imago-delning
Detta är den begränsade tillståndsmekanism som kämpar mot stress och undviker jobbiga representationer.
En individ som exempelvis projicerar den dåliga delen av sin verklighet mot något yttre, men som inte tappar kontakt med sig själv. Detta innebär inte att personen tappar kontakt med verkligheten.
Neurotiska och psykotiska försvarsmekanismer: bortstötning
Detta innebär ett bortstötande av den ursprungliga meningen då barnet skiljer sig själv från modern, vilket gör att barnet inte blir fast inuti ett redan existerande lingvistiskt universum och gör personen mottaglig för psykos.
Försvarsmekanismerna är uppdelade i olika grupper som är relaterade till varandra med nivåer av defensiva funktioner.
När det gäller neurosen så skyddar dessa försvarsmekanismer mot en verklighet som inte kan tolereras. Personen fortsätter dock att vara i kontakt med verkligheten.
När det å andra sidan kommer till psykos så är verkligheten så jobbig att individen inte kan tolerera den överhuvudtaget.
Försvarsmekanismen ingriper då och gör att individen bara har kontakt med den önskade eller påhittade verkligheten. Personen klipper banden med verkligheten för att finna emotionell stabilitet.
Som ett resultat av detta så kan denna “emotionella stabilitet” ge upphov till villfarelser.