Förbättra kreativiteten med hjärnstimulering med tDCS
Det har varit mycket fokus på hjärnan under de senaste decennierna. Akademiker från hela världen och från olika discipliner har investerat mycket tid och pengar på att undersöka den. Men det finns särskilt ett ämne som har väckt stort intresse bland forskare och allmänheten. I grund och botten är de intresserade av att ta reda på hur vi människor kan dra nytta av våra förmågor, hur vi kan rehabiliteras och även hur vi kan förbättras. I detta avseende är hjärnstimulering med tDCS en av de mest innovativa teknikerna för att utföra detta.
Detta är en – inte helt utforskad – teknik där man inducerar elektriska strömmar i hjärnan för att modifiera eller stimulera aktiviteten i vissa områden. Det finns flera typer av stimulering, beroende på graden av invasion och typ av stimulans. Bland de vanligaste har vi:
- Djup hjärnstimulering (DBS). Detta är en ganska invasiv typ, eftersom pulser eller elektroder implanteras direkt i ett specifikt område i patientens kropp eller hjärna. Vårdpersonal använder vanligtvis denna teknik för svåra fall av Parkinsons eller genetiskt grundade skakningar.
- Ytlig hjärnstimulering. Här ingår typer av mindre invasiv hjärnstimulering, vilket är ett genombrott för vetenskapen:
- Transkraniell magnetstimulering (TMS). Man placerar en enhet vid personens hårbotten som genererar magnetfält som inducerar elektriska strömmar. Dessa strömmar passerar genom skallen och stimulerar målområdet.
- Transkraniell elektrisk stimulation (TES). Här placerar man elektroder i personens hårbotten som frisätter lågamplitudströmmar och antingen ökar eller minskar aktiviteten hos neuroner i en specifik del av hjärnan. Vårdpersonal tillämpar denna ström antingen kontinuerligt (tDCS) eller så tillämpar de den växelvis (tACS).
Kraften i hjärnstimulering med tDCS
I allmänhet använder man hjärnstimulering med tDCS eller tACS på människor för att kompensera eller mildra vissa brister eller störningar relaterade till hjärnaktivitet. Med andra ord, de störningar för vilka man använder det involverar vanligtvis onormala aktivitetsmönster, antingen på grund av överskott eller på grund av frånvaro av aktivitet. Man kan säga att hjärnstimulering hjälper till att reglera avfyrningsmönstren för grupper med nervceller i specifika områden.
Till exempel använder man ofta transkraniell magnetstimulering för att behandla humörstörningar (depression, bipolär störning), post-traumatisk stress, neuropatisk smärta och också stamning.
Av liknande anledning kan vårdpersonal också använda transkraniell likströmsstimulering (tDCS) för att rehabilitera processer relaterade till kognitiva, motoriska och sensoriska förmågor hos personer med demens eller som har drabbats av stroke.
Forskare vid University of Sydney har dessutom gjort en nästan science-fiction-liknande upptäckt genom den senaste hjärnstimuleringstekniken. I sin studie presenterade de ett problem för en grupp människor vilket bestod av att sammanlänka en samling prickar placerade tre och tre med hjälp av fyra streck.
Denna övning kan verka enkel. Men den utgör stora svårigheter för de flesta, även efter att de har fått ledtrådar och hjälp med några steg. Forskarna insåg att i princip ingen av deltagarna kunde lösa problemet.
Efter bara 10 minuters applicering av tDCS löste emellertid nästan hälften av dem uppgiften utan svårigheter. De som inte fick hjärnstimulering kunde fortfarande inte lösa problemet.
Därför frågar vi oss själv, är det möjligt för den här tekniken att göra mer än att rehabilitera vissa störningar? Kan den förbättra mänskliga förmågor?
Hjärnstimulering med tDCS kan eventuellt förbättra kreativiteten
Vidare har forskare använt andra transkraniella elektriska stimuleringstekniker, såsom tACS, i syfte att undersöka neuronsvängningar och hjärnfunktioner. Men de har också använt den här tekniken genom att applicera små strömmar till specifika områden, relaterade till motoriska funktioner, arbetsminne och perceptuella områden.
Nyligen gick en forskargrupp vid University of North Carolina vidare med saken. De undersökte effekterna av hjärnstimulering på kreativitet. Denna förmåga består av att producera innovativa idéer, samt att associera gamla koncept med nya. Det har också förknippats med intelligens.
Också en grupp nordamerikanska forskare utförde kreativitetstester på en grupp försökspersoner både före och efter tillämpning av transkraniell växelströmstimulering (tACS). Som ett resultat såg de att genom att öka kraften hos alfavågorna i främre cortex genom transkraniell stimulering ökade kreativiteten också med 7,4 %.
Vad kommer härnäst?
Utan tvekan fortsätter många forskare att undersöka användningen av hjärnstimulering för att förbättra de kognitiva färdigheterna. Det kommer förmodligen en tid då alla kan förbättra sitt minne, förmågan att fatta beslut eller uppmärksamhetsförmågan genom hjärnstimulering. Frågan här är dock… är detta etiskt? Skulle det vara vettigt att tillämpa hjärnstimulering bara för att bli mer kreativ?
Det finns emellertid fortfarande en lång väg att gå för att optimera resultaten som produceras av denna typ av intervention. Å andra sidan, under tiden som framsteg görs med syftet att förbättra vissa patologier, vill nästan alla att vetenskapen fortsätter att gå framåt också på andra områden.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Lustenberger, C., Boyle, M. R., Foulser, A. A., Mellin, J. M. & Fröhlich, F. (2015). Role of Frontal Alpha Oscillations in Creativity. Cortex, 67, 74-82.