Ibland finns jag inte där för alla... för jag behöver mig själv
Ibland finns jag inte där för någon eftersom jag även behöver mig själv. Jag behöver lyssna på mig själv, sätta ihop mina trasiga bitar, släta ut mina grova kanter.
Så om jag inte svarar eller om jag sätter min telefon på ljudlös i några timmar eller dagar, betyder inte det att jag försvunnit från Jordens yta. Jag har bara beslutat att ta en promenad med mig själv – någon jag försummat under lång tid.
Det är lustigt hur det gått så långt att vi lägger oss själva i mappen för “skräppost”, utan att ens märka det. Vi relegerar oss själva till lådan för ofärdiga ämnen, den sista sidan av agendan eller den lilla klisterlappen som alltid går förlorad i röran på vårt skrivbord. Det finns alltid något viktigare.
“Det finns tre extremt svåra saker: stål, diamant och att känna sig själv.”
Vi lever i en otroligt krävande och tävlingsinriktad värld, så mycket vet vi. Det finns så mycket att göra och våra dagar är hektiska och utmattande. Och som om det inte vore nog så har vi nu även konstant, omedelbar kommunikation vid fingertopparna.
Vi lever i sociala medier, vi är alltid nåbara, det verkar alltid finnas meddelanden att svara på, e-post att kolla och foton att gilla – även om jag inte känner för det, även om jag behöver mig själv en stund.
Det är som om vi kan se allt förutom vad som finns rakt framför våra ögon. Våra trötta ögon kan läsa andras behov, men är oförmögna att tyda våra egna… Allt är suddigt, allt är hoptrasslat i vår hjärna och vårt sinne, och något känns fel utan att vi kan sätta fingret på det…
Du har nått din gräns, men det vet du inte än
Personer behöver dig och det vet du. Varje dag har du tio berg att bestiga, och du lyckas, det är sant. Men ingen ger dig medaljer för det. Nästan ingen uppskattar din hängivenhet eller alla saker du offrar för individerna omkring dig.
Sakta men säkert förlorar saker och ting sin mening och personer förlorar sin dragningskraft. Världen har inte längre någon musik, rimmar inte längre, magin försvinner och du sjunker under dina ansvar likt en sten i en bottenlös brunn.
Att finnas där för alla varje timme, varje dag, har ett i hemlighet konstant ökande pris. Denna typ av stress kan få allvarliga konsekvenser, till och med depression.
- Utmattning: en extrem trötthet som ibland inte blir bättre med sömn
- Huvudvärk, migrän
- Ryggsmärta
- Dålig matsmältning
- En känsla av konstant tristess, förlust av nästan allt intresse av livet
- Otålighet och irritabilitet
- Frustration, cynism, apati och konstant dåligt humör…
Hur ironiskt det än må verka så blir vi avdomnade av att leva i en så pass hyperstimulerad och hyperkrävande omgivning. Vi tappar känsligheten för våra egna behov, blir främlingar i vårt eget hjärta och skeppsbrutna på Kirkes ö, där vi helt glömt bort var vårt hem är.
Idag är jag inte här för någon annan, jag behöver mig själv idag
Att högt säga “just nu finns jag inte här för någon annan, jag behöver mig själv” är inte själviskt. Det sårar inte någon, inget försummas, världen fortsätter snurra. Men något fantastiskt KOMMER ske: vi kommer öppna dörren till emotionellt läkande. Vi kommer ge oss tidens och rummets gåva. En tillflyktsort.
Det kommer vara som att krypa in i ett ihåligt träd för att komma i kontakt med våra rötter, där vi återupptäcker oss själva i fosterställning. Vi ger näring till oss själva och låter våra blad, våra vackra grenar, växa sig höga och fria. För att kunna vidröra himlen.
Här kommer några idéer att tänka på. De kan hjälpa dig att komma dit.
“Vi blir bara vad vi är baserat på det totala och djupa avfärdandet av vad andra har gjort oss till.”
-Jean-Paul Sartre-
Hur jag tar kontroll och tar hand om mig när jag behöver mig själv
I en värld där vi känner oss som fångar under våra förpliktelser bör det finnas ett utrymme, en liten, bekväm, speciell plats som bara tillhör oss. Det är som vår livbåt när vi håller på att drunkna.
- När du känner av extern press som hindrar dig från att vara dig själv, ska du stanna upp och visualisera din livbåt: kliv in i den.
- Det är dags att skissa fram en räddningsplan. Benjamin Franklin brukade säga “om vi i våra dagliga liv inte har en överlevnadsplan är vi dömda att segla på drift för alltid”.
- Denna överlevnadsplan bör ha ett mål och prioriteringar (idag är mitt mål att ta mig genom arbetsdagen. Mitt mål är att inte bli stressad och min plan inkluderar två timmar för mig själv. Att komma överens med kollegor och släktingar är sekundärt idag).
Avslutningsvis måste vi vara väldigt tydliga med att det kommer finnas dagar när vår totala och absoluta prioritet bör vara oss själva. Att göra detta tydligt för våra närstående är på intet sätt själviskt.
Att stänga av mobiltelefonen, gå ut på en promenad, andas och finna tillflykt i våra egna tankar är en handling av sann mental hälsa. För vare sig vi tror det eller inte är känslan “jag behöver mig själv”, att skriva mitt eget namn på min lista över prioriteringar, något mycket mer än bara rekommenderat – det är OBLIGATORISKT.