Dessa är mina ärr, de har gjort mig starkare: kintsukuroi

· 8 mars, 2018

Kintsukuroi är en metod för att läka emotionella sår. Den är inspirerad av de antik japansk konst – som också heter kintsukuroi – som används för att reparera keramik. Nyckeln bakom denna metod består inte av att täcka över ärr, utan snarare att förgylla dem med guld och silver.

Men för att ärren ska uppstå så måste såren först läkas. Detta är något som vi ofta inte låter hända p.g.a. vårt beteende. Vi viker oss för saker som till en början lindrar vår smärta men som i det långa loppet förhindrar att våra sår läks. Vi vill läka såren andra orsakat alltför snabbt, utan att låta ärren uppstå.

Så idag kommer vi att prata om ärrbildningen som påbörjas genom att man erkänner lidandet

Undervärdera inte mitt lidande

Sluta säg till mig att det inte är någon stor grej. Säg inte till mig att det finns folk som har det mycket värre än mig. Vad vet du om mina känslor?

Du har ingen empati, du bagatelliserar min smärta och undervärderar mitt värde och min mognad. Detta är samma mognad som kommer skydda mig från att falla i fällan av tröst och självbedrägeri.

Kvinna med långt hår

Jag är en modig person. Jag kommer inte lura mig själv. Jag vågar titta på mina sår, rena dem och läka dem. Jag vågar utsmycka mina ärr eftersom de är ett tecken på att jag lever. De visar mig att jag har levt ett intensivt liv och att jag är beredd att bemöta alla typer av rädslor för att fortsätta leva ett fulländat liv. Jag försäkrar dig att jag inte kommer ge upp.

Det finns stolthet i mina ärr, delvis på grund av det faktum att jag har accepterat att den tid som det har tagit för dem att uppstå är en möjlighet för mig att lära mig.

Mina barn kommer inte upprepa min smärta, mina vänner kommer inte känna sig ensamma och dömda. De personer jag älskar kommer hitta ett föredöme inom mig. Ett föredöme som visar att man inte behöver vara rädd för livet, och att man kan överkomma smärtan ifall man vet hur.

Trots det faktum att vi tenderar att inte prata om det så är smärtan en del av livet. Både fysisk och emotionell smärta. Vi har alla lidit utan och ifall någon förnekar detta så är det självbedrägeri.

Har inte du också lidit?

Titta mig i ögonen. Titta på mina ärr. Jag har blivit bruten av kärleken. Jag har känt samma smärta som min dotter kände. Jag har gråtit över att ha förlorat något och svurit över detta meningslösa lidande mer än en gång.

Jag tittar folk i ögonen med empati och omtanke, för jag bryr mig om vad som händer personerna som står mig närmast, som du…

Jag har kunnat plocka upp delarna av min brutna själ. Jag har plockat upp varje bit och hållit ilskan och bitterheten borta. Efter att jag har nått botten har jag plockat upp dem och satt ihop dem igen, en uppgift som har hjälpt mig att förstå vad som har hänt och hur jag har tolkat det.

Lev intensivt, utan att vara rädd för att gå sönder. Men du bör inte oroa dig. Ditt sinne har precis som din kropp en anpassningsmekanism som kallas reparationsimpulsen. Denna mekanism har som uppgift att läka vår smärta och utsmycka våra ärr.

När dina värsta sår är de som du har orsakat själv…

Jag har analyserat vad som har hänt mig för att bli av med filter, falska tolkningar och svek. Jag vill inte längre förbli förankrad vid smärtan, och för att kunna bli fri från den har jag fått öppna upp det sår igen som har gjort mig så illa.

Jag trodde att det redan var rent, men jag hade fel. Jag fick rengöra det och det var då jag började förstå vad som hade hänt. Jag insåg till slut att jag var min värsta kritiker, att jag var tvungen att förstå vad som hade hänt från ett perspektiv av kärlek och omtanke.

Jag såg över vad mina sår betydde för mig och såg över slutsatserna som jag drog i min sorg. Samma sorg som tryckte ner min själ.

Folk försöker konstant att övertyga oss om att vi måste vara lyckliga. Men ingen pratar om hur vi bör hantera motgångar, hur vi kan läka våra emotionella sår och komma över problemen, både stora och små, i våra vardagliga liv.

Sammankoppla med din inre styrka

Jag insåg att jag var tvungen att sammankoppla med min emotionella styrka, att jag var tvungen att lära mig hur man analyserar folk, tar beslut och hanterar motgångar. Jag lärde mig att upprätta distans, att tänka annorlunda och se saker från ett konstruktivt perspektiv.

Det var då jag förstod att handlingar och mod är det som ger upphov till vår emotionella utveckling.

Jag analyserade sedan min inre dialog och upprättade en förmåga att skilja mellan saker som kan förändras och de saker som inte kan det. Jag accepterade min oförmåga att kämpa mot titaner, men förändrade allt som fanns inom mitt räckhåll.

Jag slutade till slut försöka riva ner väggar och letade istället efter dörrar. Jag kom till slut över min rädsla för havet och lärde mig att simma. Jag slutade svära över floden och spenderade min tid med att bygga broar.

Kvinna med stängda ögon

Jag arbetade, jag tänkte och jag var modig. Jag förstod även att rädslorna kunde sakta ner mig, men inte klå mig.

I slutet av denna stora process fann jag skönheten som reflekterades inom mina ärr. Dessa emotionella ärr säger mycket om mig och min styrka. De pratar om min förmåga att lära mig från lidandet och komma över motgångar.

Mina ärr påminner mig om att jag är ömtålig och stark på samma gång. När jag tittar på dem så ser jag inte smärta. Istället ser jag styrkan och allt jag har överkommit…

När jag tittar på mina ärr känner jag mig starkare, mer säker och kanske ännu lyckligare. Men är detta lyckans hemlighet?

”Jag slutade svära vid sjön och bestämde mig för att spendera min tid med att bygga broar.”

Kvinna som tittar sig i spegeln

Kintsukuroi: Omvandla dina ärr till lärdomar

Jag har bestämt mig för att dela med mig av allt som jag har lärt mig. Du behöver inte bränna dig själv för att förstå att eld kan göra dig illa.

Jag normaliserade det som var normalt. Jag hjälpte andra att inte känna sig konstiga och ensamma och istället acceptera sitt lidande med de omständigheter som de gick igenom vid denna tidpunkt. Detta något som är reserverat speciellt för personer som lever och älskar intensivt.

Nuförtiden visar jag mina ärr utan att vara rädd, utan skuldkänslor eller skam. Vissa av de motgångar jag har gått igenom har varit en produkt av slumpen. I andra fall var det annorlunda.

Utan att vara medveten om det så har jag ibland orsakat mitt eget lidande med de beslut som jag tog eller inte tog. Med de personer jag inte analyserade och de förväntningar jag hade eller de besvikelser som jag upplevde.

Livet är, precis som porslin, ömtåligt och vackert på samma gång. Livet kan ha sönder oss när som helst och få oss att brytas i tusentals bitar. Men vi kan även återbyggas. Och om vi kan lära oss av vad som har hänt så kommer vi vara vackrare och starkare.

Att dela med mig av mina lärdomar, mina ärr, min smärta

Idag byggde jag en ny verklighet. En verklighet där omtanke, empati och kärlek har motverkat stereotyper och lögner.

Jag är en del av denna nya verklighet, en verklighet där jag kan acceptera att jag har lidit och att min själ har gråtit. Men att inte någon av dessa tårar har varit förgäves eftersom alla dessa tårar och ärr har lärt mig något som jag behövde lära mig.

Tack vare kintsukuroi är jag idag en starkare och säkrare individ. Tack vare kintsukuroi är jag inte rädd för mina ärr, min känslighet, min sårbarhet och min lycka.

Vissa personer tror att kintsukuroi bara är en antik japansk teknik som användes för att reparera trasig keramik, men de har fel. Kintsukuroi är mycket mer än en simpel teknik. Det är en konst, konsten att läka emotionella sår.