När jag är ensam är jag bara mig själv

6, juli 2017 i Psykologi 223 Delat
Jag är ensam men inte ensam

I en av de mest berömda sonetterna, Para cuando me ves tengo compuesto (För när du ser mig), skrev Miguel Hernández en av sina mest berömda rader: ”När jag är ensam är jag bara mig själv”. En så pass enkel men ändå fascinerande fras kunde inte ha kommit från någon annan författares sinne än en som var ivrig att förmedla den vackra men ack så melankoliska ensamhet som berusade honom.

Enkla men melankoliska saker kan återuppliva även den mest avtrubbade av själar, sådana som redan har tröttnat på allt och alla. I detta citat har jag hittat en av de djupaste sanningarna jag någonsin läst. Jag tror att Miguel Hernández refererade till att må bättre och vara mer som sig själv när han var i sällskap med sin älskare, och sämre när han var ensam.

Vad han än menade så är en av de största njutningarna för en författare att ge läsaren friheten att tolka texten på sättet som tröstar denne mest. Även om detta citat bara är några ord långt, behandlar det ett viktigt ämne: den intima, ojämförbara, genuina njutning som många finner i ensamhet.

Jag är ensam, men jag känner mig inte ensam

Personer som njuter av sin ensamhet tenderar att vara generösa mot personerna i sina liv. De vet att sällskap med någon inte behöver antyda någon form av förpliktelse eller krav. De tenderar att be om färre förklaringar och är även gladare över ditt sällskap. De ber inte om saker de vet att de inte kan kräva, och de föreslår även att andra personer ska reflektera liknande över kraven de ställer på andra.

Det finns ingen ensamhet som inte är vald, det finns endast nödvändig ensamhet när sällskap inte duger. Det finns ingen värre känsla än att känna sig ensam när du är omgiven av människor. Du tvingar dig själv att avslöja saker om dig själv, och sedan är allt som finns kvar en kvarvarande känsla av obehag och olustighet.

Blommor i skor

Det är alltid bättre att vara ensam än att känna sig ensam när man är omgiven av människor. De talar och jag nickar med, och allt är bara obehagligt. Jag är övertygad om att vi påbörjar varje dag med ett nytt batteri och begränsad laddning, och om vi slösar den på personer som inte förtjänar det så kommer vi inte kunna sätta igång när vi verkligen behöver eller vill.

Det är därför jag säger att jag är ensam på många sätt, men jag känner mig inte ensam på något sätt. Jag är omgiven av min egen närvaro och mitt eget sällskap, och det känns inte dåligt för mig.

Jag finner det otroligt när jag träffar en person bland miljoner som delar perspektivet att min ensamhet ibland kanske förvränger mitt synsätt. Jag älskar att omge mig själv med personer som inte får mig att känna mig ensam, för med dem är jag autentisk, i sällskap och berikad.

Jag är bara mig själv när jag är ensam

Ibland vaknar jag på ledset eller dåligt humör, precis som alla andra människor. Vi blir ofta tillsagda att vi bör söka sällskap snarare än att uppleva ilska eller sorg i ensamhet. Jag har ofta följt detta råd, men det visade sig vara olämpligt för mig.

Jag tycker inte att någon ska känna sig skyldig för att vilja vara ensam när denne är ledsen. Det finns för många människor som tar ut sin sorg på andra, i tron att det är bättre att vara med människor och undvika fasan som är ensamhet.

Det är viktigt att inte blanda ihop att njuta av ensamhet fullt ut och att undvika kontakt med andra. Vi är inte paranoida eller reserverade, vi har bara accepterat vad livet alltid upprepar. Vi har uppfattat budskapet. Vi föredrar sällskap som får oss att vara ännu lyckligare, men vi behöver det inte för att vara lyckliga.

Många personer anser att vi är konstiga, krävande eller barnsliga. Men vi fortsätter bara att oskuldsfullt reagera på världens motsägelser, och vi gillar inte att vara de första som gör allt vi tydligen ska göra i detta liv. Vi kommer inte bakifrån, vi observerar så att vi kan göra det bra när vår tur kommer, utan att vara förpliktigade. Utan att vi behöver känna oss fastbundna eller bevakade.

Jag är bara mig själv när jag är ensam, för ingen förstår mig som jag gör, och ingen njuter av sig själv lika mycket som jag gör när jag är ensam. Och när jag är ensam känner jag mig inte som den sämsta versionen av mig själv, men ibland förstår jag mina sorger när jag är ensam. När jag i min ensamhet upptäcker att jag är med någon, tar jag inte ansvar för denne längre. Det är det utsökta nöjet med att vara ensam och att välja att vara ensam var man än är.

MER FÖR DIG