När kärlek på distans är ett val

Det finns många sätt att se på kärlek, många sätt att älska och känna sig älskad, men vissa av dem bedöms negativt av personer som inte förstår dem. Ett sådant icke traditionsenligt sätt att uppleva kärlek är att välja kärlek på distans. Vi talar inte om par som av sina omständigheter tvingas att vara fysiskt separerade, oavsett om det är på grund av arbete eller familjemässiga anledningar. Istället talar vi om personer som frivilligt väljer att inte leva under samma tak.

Långdistansförhållanden involverar att vara ett par utan att leva som ett. Det är som en permanent förlovning där man avfärdar intimiteten av att leva tillsammans. De utför alla aktiviteter precis som andra par, men väljer helt enkelt att inte leva med varandra.

Denna förståelse av kärlek ses med bestörtning och motvillighet av resten av samhället, speciellt personer som vill leva tillsammans, men inte kan. De förstår inte hur det kan finnas ett förhållande som uttryckligen avfärdar den delade intimiteten som kommer med att leva under samma tak. De spekulerar att det ligger en rädsla för hängivelse bakom beslutet.

Kärlek har tusentals former. Den anpassar sig till varje par som ett andra skinn. Därför har kärleken tusentals betydelser och sätt att förstås, men endast ett fåtal, de vi upplevt, finns tillgängliga för oss.

Kärlek på distans eller enfaldig kärlek

Enligt Sternbergs triangulära kärleksteori måste det finns tre beståndsdelar för att komplett, mogen kärlek ska kunna existera:

• Intimitet: vilket involverar närhet, att skapa band och att sammankoppla med varandra i kärnan av förhållandet. Intimitet involverar även att fördjupa sin kunskap om varandra och bygga tillit.
• Passion: detta beskrivs som den intensiva önskan att vara med den andra personen.
• Hängivelse: detta har att göra med att vara trogen de löften ni gått med på som ett par, både uttryckligt och implicit. Detta involverar att förbli lojala mot varandra, både i goda och dåliga tider.

Kärlek på distans saknar intimitet och betydelse, och enligt Sternberg är det mer som enfaldig kärlek. I en enfaldig kärlek är passion det som får förhållandet att fungera och som håller ihop paret. Inget annat förenar personerna bortom glädjen att vara med varandra. Därför lovar de att spendera så mycket tid som möjligt med varandra, men utan att egentligen lära känna varandra eftersom intimiteten inte finns där.

Enfaldig kärlek upprätthålls av passion och hängivelse, men har inte utvecklat den intimitet som ger upphov till tillit. Intimitet är något som byggs gradvis i ett förhållande och utvecklas senare än andra beståndsdelar i relationen, såsom passion, som tenderar att finnas där från första stund.

Distanskärlek eller rädsla för lidande?

Vi tenderar att likställa kärlek på distans med rädsla för ett brustet hjärta. Som Fernando Alberca säger, kan rädslan för hängivelse ses i personer som förblir i smekmånadsfasen och inte är kapabla att gå vidare till nästa steg, som är kärlek. Detta sker eftersom man för att ta detta steg måste vara sårbar.

Att öppna upp och visa vårt sanna jag för den andra personen involverar att vara sårbar. Det är därför folk som är rädda för att såras undviker intimitet som kan tvinga dem att bli sårbara.

Att vara i ett långdistansförhållande är även att inte leva tillsammans, så om man bryter upp kommer smärtan inte vara lika intensiv eftersom man etablerat färre band med varandra. Detta eftersom hemmet inte är ett delat utrymme i detta fall, utan en säker fristad man kan gå till själv. Detta hindrar dock även dem från att älska den andra personen på alla nivåer, med hela sin kropp och själ. Rädslan för att lida, för att drabbas av ett brustet hjärta, hindrar dem från att uppleva många sidor av kärlek som de förtjänar att uppleva. Så sluta vara rädd, ta en risk och älska inte på avstånd, utan med hela ditt hjärta.