Sambandet mellan neuroticism och hypokondri
“Jag mår ständigt dåligt.” “Jag kan inte sluta oroa mig.” “När någon säger något negativt till mig så påverkar det mig verkligen.” Dessa fraser kännetecknar människor som får höga poäng på neuroticism eller negativ affektivitet (för praktiska ändamål är de synonyma termer). Neuroticism är en personlighetsvariabel som har förknippats med hypokondri. Vi kikar närmare på sambandet mellan neuroticism och hypokondri.
Faktum är att neuroticism fungerar som en språngbräda eller förstärkare som under vissa omständigheter ökar risken att drabbas av hypokondri. Ibland kan individen redan ha fått diagnosen. I dessa fall uppvisar patienter med höga poäng på neuroticism ett allvarligare och mer komplext sjukdomsförlopp.
Ett förhållningssätt till begreppet hypokondri
Hypokondri är ett tillstånd som “gränsar” till tvångsmässiga kliniska tillstånd, såsom tvångssyndrom (OCD), och de som är relaterade till ångest, såsom generaliserat ångestsyndrom (GAD).
Dessa människor visar stor nervositet, rädsla och oro över möjligheten att de lider av ett visst medicinskt tillstånd. I själva verket är de rädda att detta tillstånd kan orsaka allvarliga skador eller dödsfall (WHO, 2021).
Hypokondri har också relaterats till fördomar eller fel i data som patienter uppfattar och tolkar om sina kroppar. Med andra ord, de missuppfattar information om sin egen hälsa. Följaktligen upplever de extremt höga nivåer av obehag. Detta har en inverkan på viktiga områden i deras liv, såsom arbete, studier och relationer.
American Psychiatric Association (APA, 2015) säger att för att hypokondri ska kunna diagnostiseras måste symtomen pågå i minst sex månader. Dessa symtom kan dock variera under denna tidsperiod och kan visa sig på olika sätt.
“För att ställa en diagnos av hypokondri måste det finnas en frånvaro av organiska förändringar utvärderade av medicinska tester.”
-Rafael Fernandez-
Neuroticism och hypokondri: den perfekta grogrunden
Relationen mellan neuroticism och hypokondri är väletablerad. Faktum är att APA (2015) anser det som ett element som försämrar prognosen för sjukdomen. Det gör att hypokondrin håller i sig längre och det blir svårare att behandla.
Ur ett kognitivt perspektiv spelar negativ affektivitet (NA) en betydande roll i den allvarligaste graden av oro för sjukdom, särskilt i kombination med höga nivåer av samvetsgrannhet.
“Tendensen att göra negativa bedömningar, en central aspekt av negativ affektivitet eller neuroticism, i samband med hypokondri, skulle också inkludera godartade kroppsförnimmelser.”
-Rafael Fernandez-
Williams kognitiva-beteendeintegrativa modell
Denna modell relaterar sårbarhet till utveckling av hypokondri med negativ affektivitet eller neuroticism. Om vi tillämpar denna term på hypokondrisammanhang, kan den definieras som “anlag att fokusera uppmärksamheten specifikt på hotfulla stimuli” (Belloch, 2020).
Detta gör allt som har med själva kroppen att göra lättare för de drabbade att uppfatta. I själva verket får de tillgång till information om sina fysiska symtom snabbare, jämfört med individer utan sjukdomen.
Faktorn kombinerar upplevelser av intensivt obehag i barndomen associerade med sjukdomen. Progressivt kan båda delarna (upplevelser av sjukdom och neuroticism eller negativ affektivitet) utlösa uppkomsten av tillståndet. Följaktligen fokuserar den drabbade sin uppmärksamhet på onormala kroppssignaler.
Som ett resultat av den ökade neuroticismen som drabbade upplever, tenderar de dessutom att reagera pessimistiskt på konsekvenserna av sina symtom. Till exempel: “Det gör ont i halsen, jag är säker på att jag har cancer. Jag kommer att dö”.
Genom att bedöma sina symtom som extremt hotfulla producerar de en tankeloop som successivt förstärker det obehag de känner. Följaktligen uppstår grubblerier. Till exempel: “Det gör ännu mer ont nu. Jag vet att läkaren sa att det bara är halsont, men han/hon hade fel. Jag vet att jag har cancer så jag måste träffa en annan läkare”.
“För den som upplever fruktan prasslar allt.”
-Sofokles-
Kopplingarna mellan neuroticism och hypokondri
De vetenskapliga bevisen som kopplar samman neuroticism eller negativ affektivitet (NA) med hypokondri är tydliga. Här är en kort sammanfattning av resultaten (Fernández, 1998):
- En högre nivå av neuroticism är relaterad till missuppfattningen av kroppsliga symtom.
- En hög nivå av neuroticism gynnar grubblande tankeprocesser av fruktan att man lider av ett medicinskt tillstånd.
- Höga poäng i denna variabel gör att drabbade ofta mår dåligt. Mer specifikt kan de utveckla symtom på depression och ångest. Detta kan förvärra deras missuppfattningar om möjligheten att de har drabbats av en sjukdom.
Som du kan se stödjer aktuella data att det finns en koppling mellan dessa båda faktorer. Faktum är att neuroticism är en perfekt grogrund för hypokondri. Det är en faktor som stärker kopplingen mellan uppfattningen av symtom i de drabbades kroppar, deras bedömning av dem som negativa och tecken på sjukdom, och deras negativa reaktioner på dem. Till exempel obehag, oro och ångest.
“När negativ affektivitet ökar, ökar benägenheten att överdriva eller överreagera på fysiologiska störningar.”
-Rafael Fernandez-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
-
American Psychiatric Association. (2014). DSM-5. Guía de consulta de los criterios diagnósticos del DSM-5: DSM-5®. Spanish Edition of the Desk Reference to the Diagnostic Criteria From DSM-5® (1.a ed.). Editorial Médica Panamericana.
-
Belloch, A. (2023). Manual de psicopatología, vol II.
-
CIE-11. (s. f.). https://icd.who.int/es
-
Roth, J. P. D. (2022). La escrupulosidad: una aproximación clínica. Dios y el hombre, 6(1), 089-089.
-
Martínez, R. F., & Rodríguez, C. F. (1998). Actitudes hipocondríacas, síntomas somáticos y afecto negativo. Psicothema, 10(2), 259-270.
-
Sandín, B., García, R. M. V., Germán, M. A. S., Pineda, D., Olmedo, M., & Chorot, P. (2013). Efecto de la sensibilidad al asco sobre los síntomas hipocondríacos: un estudio prospectivo. Cuadernos de medicina psicosomática y psiquiatria de enlace, (107), 5.