Skönheten i allt: att hantera en bortgång

· 7 september, 2018

Skönheten i allt var en film som kom ut 2016 och som regisserades av David Frankel. Det var en film som många hade väntat på och skådespelarna var helt fantastiska: Edward Norton, Kate Winslet, Helen Mirrel, Will Smith och Keira Knightley. Trots allt detta så fick ändå filmen dåliga recensioner.

Kritikerna ansåg att filmen var alltför melodramatisk eftersom den inkluderade alltför många överdrivna emotionella konversationer. Men detta är bara en aspekt av filmen.

Skönheten i allt har ett intressant tema men faller offer för en typ av påtvingad sentimentalism. Handlingen är inte riktigt trolig och den är alltför Hollywood-aktig. Filmen känns mer som en popcornrulle som man ser på med hela familjen.

Idén med filmen är dock intressant och den är inspirerad av Dickens En julsaga. Den handlar om en framgångsrik man som blir djupt deprimerad efter att hans 6-åriga dotter dör.

Hans medarbetare och vänner försöker hjälpa honom genom att anställa tre skådespelare som dyker upp i hans liv. Deras roll är att spela tre abstrakta koncept: kärlek, död och tid. Det blir en sorts personifiering av dessa koncept.

Om man sätter åt sidan den överdrivna nostalgin, den förutsägbara handlingen och hur onaturlig filmen är, så är Skönheten i allt i grund och botten en fabel om en väldigt tragisk situation.

I den här artikeln har vi därför valt att inte fokusera oss på den kritiska sidan. Vi kommer istället att titta närmare på filmens budskap och de psykologiska lärdomar som man kan dra från den.

Bortgång i Skönheten i allt

Filmen börjar med ett motiverande tal av Will Smiths karaktär Howard Inlet. Under talet pratar han om hur det finns tre saker som binder samman alla människor: kärlek, tid och död. Vid ett tillfälle under talet säger han att ”Vi längtar efter kärleken, vi önskar att vi hade mer tid och vi är rädda för döden”.

Filmen för oss därefter direkt till nuet där Howard har förlorat sin sexåriga dotter, och i med detta även sin arbetslust, sina vänner och livet. Han pratar inte längre, han visar inte intresse för något överhuvudtaget och han är alltid på väg att börja gråta.

Men hans dotters död får honom inte bara att sjunka in i en depression som gör att han inte kan leva sitt liv. Han skiljer sig också från sin fru; något som är väldigt vanligt i denna typ av situation. En person i relationen kan kanske hantera situationen ”bättre” än den andra, som kanske aldrig kommer över den.

Will Smith i Collateral Beauty.

Sorgeprocessen

Sorgeprocessen är extremt svår för alla som går igenom en sådan situation, speciellt om det handlar om ett barn som har gått bort. För vissa personer blir situationen lättare över tid. De går igenom olika etapper tills de till slut accepterar situationen.

Men det finns andra personer som fastnar för alltid och inte kan fortsätta leva sina liv. I Howards fall ser vi hur han går igenom en extrem depression där han varken kan prata eller interagera med andra personer.

Hans vänner och medarbetare blir oroliga över hans emotionella tillstånd. Det är svårt att se på hur någon som förut varit så full av liv helt plötsligt sjunker in i en sådan livlös depression. De bestämmer sig därför för att hjälpa honom.

De gör såklart även detta p.g.a. hans prestation på jobbet, som har en direkt inverkan även på dem själva. De hyr därför en privatdetektiv som får reda på att Howard skriver brev till Kärleken, Döden och Tiden; de tre koncept som han pratade så positivt om i början av filmen.

De bestämmer sig därför för att anställa tre skådespelare för att personifiera dessa tre koncept och samtidigt hjälpa honom att se vilken situation han har hamnat i.

Julen spelar också en viktig roll i filmen, eftersom folk ofta tenderar att bete sig emotionellt under denna period. Det är en tid för reflektion, nostalgi och för att komma ihåg personer som inte längre är med oss.

Tre personer från filmen.

Meningen med döden

Howards vänner går också igenom sina egna personliga problem. De får se på när han äventyrar deras jobb. Whit har precis skiljt sig och hans dotter hatar honom. Han har också förlorat något viktigt i sitt liv.

Claire lever för sitt jobb. Hon har aldrig skaffat sig en egen familj och hon oroar sig över att bli äldre, att det är för sent. Simon får reda på att han har en dödlig sjukdom, men han har precis blivit pappa och vill inte berätta för familjen vad som pågår.

Skådespelarna som spelar kärleken, döden och tiden knyter djupa band med de andra personerna i filmen. Döden pratar med Simon och hjälper honom att acceptera sitt öde. Kärleken pratar med White som försöker lappa ihop saker med sin dotter igen.

De tre historierna vävs in i Howards huvudhandling för att få honom att acceptera verkligheten. Han börjar gå i gruppterapi med andra som befinner sig i en liknande situation.

Helen med Howard i Collateral Beauty.

Vi kommer alla stöta på döden förr eller senare. Det spelar ingen roll vem du är i livet eller hur mycket pengar du har. Det finns en målning som demonstrerar detta koncept och den kallas Finis gloriae mundi av Juan de Valdés Leal.

Denna spanska målare visar upp en hög med kroppar som håller på att förmultna. Man ser även att biskopen har en väldigt lyxig kista, medan de andra har lite enklare varianter. Överst på målningen ser man en gudomlig hand som håller i en våg.

Budskapet i Skönheten i allt

Skönheten i allt visar oss en framgångsrik man som måste hantera sin egen dotters död. Vi får därför se direkt i början av filmen att döden är något universellt.

Huvudfiguren i Skönheten i allt kan inte förstå hur hans dotter har kunnat dö innan hon knappt ens fått leva. Filmen visar oss även att tiden bara är en perception, oavsett hur vi mäter den, samt att vi har friheten att använda den hur vi vill.

Sedan har vi kärleken som är energin inom allt runt omkring oss, till och med sorgen. Detta är budskapet som filmen vill förmedla.

”Ett barns död är den största anledningen till att tvivla på Guds existens.”

Fyodor Dostoevsky