Sorgen vid fosterdöd: faser och protokoll

Det finns mycket desinformation om processen som sorg följer vid fosterdöd. Sjukhusen har dock protokoll för de drabbade föräldrarna, så det finns hjälp. Läs vidare för att lära dig mer!

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Elena García

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Att förlora en närstående är alltid komplicerat. Men vad händer när dödsfallet inträffar under en graviditet? Idag ska vi tala om sorgen vid fosterdöd.

Det är viktigt att belysa detta ämne eftersom det inträffar oftare än vad folk tror. Det finns även mycket desinformation om det.

I USA refererar fosterdöd till “det spontana intrauterina dödsfallet hos ett foster någon gång under graviditeten”. Fosterdöd senare under graviditeten kan ibland även kallas dödfödsel.

Andelen dödsfall hos foster under graviditeter som fortgått minst 20 veckor – 5,96 dödsfall per 1000 förlossningar – är ungefär samma som andelen döda spädbarn – 5,98 dödsfall per 1,000 levande förlossningar.

Denna data publiceras årligen av National Center for Health Statistics.

Definitioner

Världshälsoorganisationen (WHO) skiljer på fosterdöd i den tionde upplagan av International Classification of Diseases (ICD-10) på följande sätt:

• Tidig fosterdöd refererar till dödsfall hos fostret när graviditeten fortgått i mindre än 22 veckor och/eller det väger mindre än 480 gram.
• Mellanliggande fosterdöd inkluderar foster i graviditetsvecka 22-28 och/eller en vikt på 480-1000 gram.
• Sen fosterdöd inkluderar foster i graviditetsveckan 28 och framåt och/eller en vikt på mer än 1 kg.

Sorgen vid fosterdöd kan komma i flera olika omständigheter:

• Abort (antingen ofrivillig eller frivillig)
• Avbrott av graviditeten på grund av hälsoproblem hos fostret eller mamman.
• Selektiv reducering av multipla graviditeter.
• Intrapartal eller intrauterin fosterdöd.
• Förlust av en nyfödd.

Dödsfall under graviditeter har inte alltid fått den vikt de förtjänar. I dagsläget belyser man detta problem tack vare mer information och känslighet mot denna förödande händelse.

I dagsläget finns det protokoll för när detta inträffar, och dessa ämnar att ge föräldrarna stöd för att hantera sorgen vid fosterdöd.

Protokoll för att hantera sorgen vid fosterdöd

Det finns gott om bra information om fosterdöd i denna artikel. De flesta sjukhus har även specifika processer för att hantera situationen.

På senare år har ett team av sjuksköterskor vid Fairview Hospital Birthing Center ändrat sitt program för sörjande vid fosterdöd, för att hjälpa föräldrar som förlorar sitt barn.

Kathy Ballantine från centret ledde processen att utöka programmet under 2014.

Hon och fem andra sjuksköterskor är medlemmar i Birthing Center Families Experiencing Early Loss (F.E.E.L) – en kommitté som underhåller programmet och sprider budskap om vikten av dess tjänster.

Good Samaritan Hospital erbjuder stöd för föräldrar som upplever sorgen vid fosterdöd, och hjälper dem genom de olika stadierna och reaktionerna.

Symptomen på sorg kan vara så överväldigande att det ofta är en tröst att få veta att de är normala när man drabbas av en förlust. Behovet att tala om sina upplevelser om och om igen är också vanligt.

Deras stödgrupper träffas varje månad.

Sorgen kommer som sagt i olika stadier. Så här kan experterna hjälpa:

Efter beskedet

• Etablera en relation till föräldrarna baserat på känslighet.
• Förstå den påverkan som beskedet har på dem.
• Försäkra att föräldrarna inte är ensamma under processen.
• Erbjud tydlig information om de många alternativen som finns tillgängliga. Till exempel att det finns två alternativ när man konstaterat att fostrets hjärta inte längre slår: att vänta på att kroppen driver ut kvarlevorna naturligt, vilket liknar en förlossning, eller att utföra en skrapning, vilket krävs i vissa fall.

Vid förlossningen

Om föräldrarna inte har uttryckt någon oro angående kontakt med fostret kan man fortskrida som vanligt och lika respektfullt som med vilken annan förälder som helst.

Efter förlossningen

• Förklara saker och ting på ett försiktigt och individualiserat sätt medan föräldrarna får “lära känna” barnet.
• Normalisera den professionella kontakten med det avlidna fostret för att visa föräldrarna vägen framåt.
• Erbjud möjligheten att få något att minnas barnet med.
• Respektera och ge ditt fulla stöd till föräldrar som inte vill se eller spendera tid med fostret.

Från och med 21 mars 2012 började man i USA tillåta utfärdandet av Certifikat för dödfödsel vid fall där fosterdöden möter definitionen för detta.

Lagen definierar “dödfödsel” som det oavsiktliga intrauterina dödsfallet av ett foster som inträffar den kliniska uppskattningen av den tjugonde graviditetsveckan.

Faser för sorgen vid fosterdöd

När någon måste konfrontera en närståendes dödsfall, speciellt när det handlar om en bebis, måste man respektera dennes frihet. Det bästa sättet att hjälpa personen är att försöka förstå hur vederbörande känner.

Sorgeprocessen för föräldrar som förlorat en bebis är vanligtvis som följer:

• Chock och avtrubbning. Kommer även med yrsel och funktionella svårigheter, allt ackompanjerat av en längtan efter bebisen.
• Desorientering och oorganisering i den dagliga rutinen. Detta är knutet till känslan av tomhet och hjälplöshet.
• Avslutningsvis börjar de återfå sin förmåga att njuta av livet, men utan att glömma sin förlust.

Det finns resurser och metoder för att stödja föräldrarna i sorgen vid fosterdöd:

• Inom sjukvården.
• Remisser och information och resurser när man skrivs ut från sjukhuset.
• Att erbjuda par och familjemedlemmar information om resurser: webben, organisationer, självhjälpsgrupper, etc.
• Främja känslomässiga uttryck utan att döma på något sätt.
• Tillhandahåll stöd under sjukhusvistelsen. Att lyssna är ett mycket terapeutiskt verktyg. Informera och vägled för att underlätta föräldrarnas beslutstagande.
• Det är även nödvändigt att sjukvårdspersonalen är ordentligt utbildad. De måste alltså besitta rätt färdigheter, verktyg och tekniker för att kunna ge rätt hjälp till de sörjande föräldrarna.

Perinatal sorg utanför sjukvården

• Skapa och utveckla informationskampanjer och social medvetenhet.
• Skapa och dynamisera hjälpgrupper riktade mot mödrar och föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, etc.
• Stöd och kamratskap under sorgeprocessen.
• Orientering för byråkratiska procedurer.
• Sorgrådgivning och terapi: familj, par eller individuellt.

Kort sagt är det nödvändigt att utbilda experter så att de kan ta hand om, vara med och stödja både föräldrarna och den närmaste familjen.

Allt detta utan att glömma att endast de sörjande föräldrarna får sätta takten för sin sorgeprocess.