Terapi för limbiska systemet kan läka trauma
Stephen Porges menar att det limbiska systemet är “den store dirigenten för känslornas orkester”. Och han har rätt. Detta centrum utgör faktiskt en extraordinär “motorväg” där känslor som rädsla, sorg och ilska ibland kan kollidera som ett resultat av trauma. Detta innebär att de “emotionella olyckor” som tenderar att inträffa efter trauma har potential att förstöra det mänskliga sinnet.
Trauma kan definieras som “ansamling av anmärkningsvärt negativa händelser som, upprepade över tid, får offret att uppfatta sig själv som försvarslös och utveckla tankar, känslor och beteenden som gör att han eller hon kan överleva, men som genererar extraordinär smärta”.
Men enligt vissa organisationer, såsom American Psychiatric Association, måste det finnas en “livshotande händelse” för att diagnostisera posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Med det sagt visar den kliniska verkligheten att mindre extraordinära händelser, men mer upprepade över tiden, kan producera PTSD hos människor. Till exempel att bli utsatt för sexuella övergrepp i barndomen.
“Det limbiska systemet är platsen där hjärnans kemi blandas med emotionella upplevelser, platsen där spåren av våra viktigaste upplevelser skapas och bevaras.”
-Bessel Van der Kolk-
Det limbiska systemet och dess koppling till trauma
En av de grundläggande faktorerna för att läka trauman är att återställa balansen mellan två specifika områden i hjärnan. Dessa är de områden som är specialiserade på “det rationella” (dorsolaterala prefrontala cortex) och de som är specialiserade på “det emotionella” (i princip amygdala).
Målet med sådan restaurering är att personer med PTSD ska uppnå “uppfattningen att de har kontroll över sina liv” (Van der Kolk, 2020). Detta faktum är särskilt relevant eftersom en av effekterna som trauma utövar på hjärnan är hyperaktivering av områden som är specialiserade på känslor; det limbiska systemet.
Som ett resultat av denna hyperaktivering reagerar patienter på ett oorganiserat sätt. Till exempel kan stimuli som ljus, lukt, beröring eller en kommentar vara riktigt intensiva för dem. De framkallar ett tillstånd av “hyperuppmärksamhet”, liknande det vi upplever när vi känner överhängande fara.
Detta beror på att de under den traumatiska händelsen kodade sådana stimuli som farliga, även om faran för närvarande kan vara obefintlig.
Van der Kolk menar att övervinnande av trauma innebär “att få tillgång till den emotionella hjärnan”. Med andra ord att genomgå terapi för limbiska systemet.
Vi vet att de neurala kretsar som ansluter till dorsolaterala prefrontala cortex och amygdala är få. Men de ansluter till en tredje struktur, mediala prefrontala cortex. Detta område är kärnan i vad vi känner som “självkännedom”. Syftet med interventionen vid PTSD är att återställa balansen mellan dessa områden så att patienten kan självreglera sig.
“Det limbiska systemet är hjärnans emotionella centrum, platsen där känslor och impulser föds.”
-Joseph Ledoux-
Interventioner för att läka det limbiska systemet
Det finns en mängd interventioner för att läka trauman. De tillgängliga bevisen visar att de bästa interventionerna kretsar kring traumafokuserad kognitiv terapi. Detta kan innefatta inslag av exponering, kognitiv bearbetningsterapi och EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing). Dessa interventioner når de högsta evidensnivåerna (1++ eller 1+) och de högsta rekommendationsgraderna (A) (Fonseca et al., 2020).
“Oläkta trauman är som tidsinställda bomber som väntar på att utlösas.”
-Bessel Van der Kolk-
Målet är att minska överdriven aktivering
Även om farmakologi kan hjälpa oss att uppnå detta mål är det välkänt att medicinering i sig inte botar trauma på långa vägar. Å andra sidan är det känt att 80 av 100 fibrer i vagusnerven överför information från olika delar av kroppen till hjärnans perceptiva och verkställande centra.
Detta visar att människan, efter att ha drabbats av ett trauma, kan “träna sin kropp” för att minska hyperaktivering i hjärnan.
För detta ändamål har både yoga- och neurofeedbackbaserade interventioner visat sig vara fördelaktiga (Van der Kolk, 2020).
Vidare är träning i andningsteknik ett nyckelelement i behandlingen av posttraumatisk stress. För när patienter använder dessa metoder normaliseras parametrar som deras hjärtfrekvens. Genom att normalisera sin puls genom en andningsövning (frivilligt och medvetet) “modulerar” de faktiskt sitt eget parasympatiska nervsystem, som är ansvarigt för aktivering.
“Det finns inget som heter en enda traumatisk händelse. Trauma är alltid resultatet av en serie smärtsamma och hjärtskärande upplevelser som ackumuleras över tiden.”
-Judith Lewis Herman-
Öka självmedvetenheten
Som ett resultat av trauma kan människor utveckla en fobi för känslor. Faktum är att känslorna de upplever kan vara så motbjudande (med anmärkningsvärda symtom på kroppsnivå som takykardi eller en känsla av tomhet) att patienter försöker undvika dem. Som en konsekvens av detta undvikande intensifieras deras känslor och “fängslar” dem på ett våldsamt och grymt sätt.
Därför är det i detta sammanhang viktigt att främja tekniker för att öka deras medvetenhet om sina känslor. Som ett resultat av detta bedrivs mycket forskning i denna fråga. Fördelar har observerats i mindfulnessbaserade behandlingsprotokoll (som MBCT och MBSR). Bland de gynnsamma effekterna är det värt att lyfta fram uppmärksamhetens bidrag till “utrotningen av rädsla” (Wagner et al., 2023).
Som du kan se är utbudet av interventioner för att läka det limbiska systemet och återställa dess balans med den “rationella hjärnan” brett. I den här artikeln har vi gått igenom några av dem i korthet. Vi har även tillhandahållit en bibliografi över prestigefyllda källor. Men att läka trauman är långt ifrån enkelt. Med det sagt försöker många forskare och mentalvårdspersonal dagligen hjälpa sina patienter. De förstår att de här människorna står inför en verklig utmaning när de gör det.
“Traumatiserade människor är ofta rädda för att känna. Fienden är dock inte i första hand upphovsmännen till händelserna (som förhoppningsvis inte längre kommer att finnas kvar för att skada dem igen), utan deras egna fysiska förnimmelser.”
-Bessel Van der Kolk-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- American Psychiatric Association. (2014). DSM-5. Guía de consulta de los criterios diagnósticos del DSM-5: DSM-5®. Spanish Edition of the Desk Reference to the Diagnostic Criteria From DSM-5® (1.a ed.). Editorial Médica Panamericana.
- Belloch, A. (2023). Manual de psicopatología, vol II.
- Carrobles, J. A. S. (2014). Manual de psicopatología y trastornos psicológicos (2a). Ediciones Pirámide.
- CIE-11. (s. f.). https://icd.who.int/es
- Der Kolk, V. B. (2020). El cuerpo lleva la cuenta: Cerebro, mente y cuerpo en la superación del trauma (Spanish Edition) (3.a ed.). Editorial Eleftheria S.L.
- Gesteira, C., García-Vera, M. P., & Sanz, J. (2018). Porque el Tiempo no lo Cura Todo: Eficacia de la Terapia Cognitivo-conductual Centrada en el Trauma para el Estrés postraumático a muy Largo Plazo en Víctimas de Terrorismo. Clínica y Salud, 29(1), 9-13.
- Pulido Caro, Á. P., & Barrera Aguilera, D. C. (2014). Medición de la eficacia del protocolo dunna de yoga en sujetos con trastorno de estrés postraumático (TEPT).
- Vitriol, V., Gomberoff, M., & Basualto, M. E. (2006). Relación entre trastorno por estrés postraumático de inicio tardío, abuso sexual infantil y revictimización sexual: Caso Clínico. Revista médica de Chile, 134(10), 1302-1305.
- Wagner, C., & Cáceres-Melillo, R. (2023). Mindfulness-Based Cognitive Therapy (MBCT) and Mindfulness-Based Stress Reduction (MBSR) in the treatment of Post-Traumatic Stress Disorder (PTSD): A literature review. Salud Mental, 46(1), 35-42.
- Zegarra-Valdivia, J. A., & Chino-Vilca, B. N. (2019). Neurobiología del trastorno de estrés postraumático. Revista mexicana de neurociencia, 20(1), 21-28.
