De överraskande fynden hos människor med en halv hjärna
Hur överraskande det än kan verka har forskning visat att det finns människor som bara har en halv hjärna och klarar av att leva ett normalt liv. Detta visar i princip att vi långt ifrån fullt ut förstår detta komplexa organ som fortsätter att överraska oss. Forskningen ifråga utfördes av ett team från California Institute of Technology (Caltech) i USA.
Det finns olika anledningar till att människor kan ha en halv hjärna. Ibland beror det på olyckor eller fosterskador. Hos andra kan det bero på kirurgiska ingrepp. Det finns faktiskt vissa sjukdomar, såsom epilepsi, som ibland kräver att en del av hjärnan tas bort.
En forskargrupp från California Institute of Technology (Caltech) tog på sig uppgiften att undersöka sex personer med bara en halv hjärna.
Forskarnas mål var att verifiera i vilken utsträckning detta tillstånd begränsade deras förmågor och kapacitet. För att göra detta jämförde de dem därför med sex andra som hade hela hjärnor. Resultaten publicerades i tidskriften Cell Reports.
“Att tro att mänskligt medvetande kommer att förstås genom att se vilka områden i hjärnan som är aktiverade är som att tro att ett ministeriums arbete kommer att förstås genom att se i vilka fönster ljuset tänds.”
-José Ramón Ayllón-
Människor med bara en halv hjärna
Det finns fler människor som bara har en halv hjärna än du förmodligen inser. I studien vi nämnde tidigare var deltagarna individer som hade förlorat en av sina hjärnhalvor under barndomen.
De var alla individer som under sin barndom drabbats av dagliga våldsamma attacker av svår epilepsi.
I den här typen av fall är det vanligt att man väljer operation eftersom problemet härrör från lokaliserade skador på hjärnan. När man tar bort motsvarande hjärnhalva, upphör vanligtvis attackerna.
Naturligtvis orsakar denna typ av operation också oönskade effekter. Vid utförandet förlorar personen rörligheten i sin hand på motsatt sida till den borttagna hjärnhalvan. Med andra ord, om man tar bort den högra hjärnhalvan, går rörligheten förlorad i vänster hand. Synen på det ögat försvinner också och ibland uppstår talstörningar.
Kaliforniska forskningsresultat
Forskarna rekryterade sex personer med bara en halv hjärna för att bedöma deras fulla prestationsförmåga många år efter operationen. De kunde genast verifiera att alla hade sina språkliga förmågor intakta.
De bekräftade också att kontrollen av deras syn, rörelser, resonemang och känslor fungerade perfekt. Resultaten var inte enligt förväntan eftersom de på förhand antog att frånvaron av en av hjärnhalvorna skulle visa sig genom någon typ av begränsning eller brist.
Men till deras förvåning hände inte detta. Faktum är att ett av de mest anmärkningsvärda fynden var att hjärnområdena på samma halva var mer och bättre kopplade till varandra hos dessa sex personer med bara en halv hjärna än hos personer med fullständiga hjärnor.
Detta visade att de också hade större kognitiv kapacitet, mer social kompetens och bättre prestationsförmåga i allmänhet. Men eftersom endast sex personer studerades, kan resultaten inte generaliseras.
Ett framsteg i kunskapen om hjärnan
Vad denna studie visar är att hjärnan är mycket mer än en summa av dess delar eller ett organ som bara fungerar som en maskin.
Faktum är att den här studien sänker den utbredda idén att det finns olika hjärnområden som vart och ett enbart sysslar med specifika funktioner. Tvärtom visar den att hjärnan fungerar på ett flexibelt och heltäckande sätt.
Detta innebär att olika delar av hjärnan har förmågan att utföra flera funktioner. När en av delarna fallerar, eller inte längre finns där, som i det här fallet, modifieras dessutom de andra områdena och hittar ett sätt att kompensera för denna brist.
Man måste komma ihåg att de studerade individerna hade lidit av denna brist sedan de var barn och blev utvärderade som vuxna. Därför hade deras hjärnor under den tiden anpassat sig perfekt till avsaknaden av den ena halvan.
Även om detta är en av de första studierna i detta avseende, har många liknande fall rapporterats. Faktum är att det i ett nyligt fall visar en 24-årig kvinna utan lillhjärna som levt ett helt normalt liv. Detta påminner oss om att hjärnan är ett extraordinärt organ som vi bara har börjat förstå.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Rebolledo, F. A., Avanzada, A. C., & Núm, D. A. (2005). Razones biológicas de la plasticidad cerebral y la restauración neurológica. Plasticidad y restauración neurológica. 4(1-2), 5-6.