Descartes och drömmar
Den franske filosofen René Descartes är känd för sina bidrag till filosofi, matematik och vetenskap. I sina filosofiska reflektioner funderade han över drömmar. I den här artikeln kommer vi att undersöka hans idéer om ämnet. Vi kommer också att inkludera hans berömda kartesiska tvivel och hur det var relaterat till fenomenet drömmar, såväl som hans existentialistiska karaktär.
Upplevelsen av att drömma har länge varit föremål för filosofisk diskussion. Det är för att det öppnar upp den extremt viktiga frågan om vad som hindrar oss från att tro att det vi kallar verklighet inte är en dröm. Du kanske tycker att just denna idé är otänkbar, men det har länge varit ett intressant koncept för filosofin. Låt oss se vad den har att säga om ämnet.
Descartes teori om drömmen
Descartes drömhypotes dök upp först i mitten av 1600-talet i hans verk Metafysiska meditationer. Den här boken publicerades första gången 1641. Den undersökte frågor som existens, sanning, kunskap och verklighet. Descartes ville hitta fakta som gjorde att han kunde bygga exakt och ofelbar vetenskaplig kunskap. Detta berodde på att hans tids vetenskap var full av misstag.
Descartes hävdade att när vi drömmer representerar vi både verkliga och irrationella saker för oss själva. Det betyder att vi inte kan skilja sömn från vakenhet. Så om vetenskapen tar sin mening från världen omkring oss och detta ifrågasätts, vad har vi då kvar?
Descartes undrade över drömmarnas innehåll eftersom de, hur osannolika de än är, har sitt ursprung i verkligheten. Därför måste de ha en likhet med verkliga saker.
De saker vi ser i drömmar är som målade bilder, som vi bara kunde ha föreställt oss från verkliga sakers likhet.
Detta hjälpte dock inte filosofen att fastställa skillnaden mellan sömn och vakenhet. Det är här hans berömda hyperboliska eller kartesiska tvivel kommer in. Från det ögonblicket började han tvivla på allt i världen, till exempel matematiska sanningar.
Han försökte hitta åtminstone en tydlig och uppenbar sanning. Han fann den i tanken. Hans berömda talesätt “Jag tänker, därför finns jag” bygger på tanken att hans förmåga att tänka innebar att han existerade och att det inte fanns någon chans att det kunde betvivlas.
Drömmar och existens
Även om drömhypotesen används som en resurs för att etablera hyperboliskt tvivel och därigenom hitta säker kunskap, kan den ha en annan tolkning. Denna andra betydelse betraktar drömmen som ett sätt att belysa existentiella eller vitala problem.
Problemet med tillvaron väcker omöjligheten att veta om vi lever i en dröm eller inte. Om det är så skulle vår verklighet och världen omkring oss vara en evig dröm. Om vi vaknade upp ur den skulle vi upphöra att existera och förlora allt vi tror att vi vet. Det är en jobbig tanke.
“Nej, du existerar bara som en fiktiv varelse; du är inte, stackars Augustus, mer än en produkt av min fantasi och de av mina läsare som läser berättelsen som jag har skrivit om dina påhittade äventyr och missöden…”
-Miguel de Unamuno-
Med Descartes drömhypotes börjar inte bara den vetenskapliga kunskapen vackla, utan också själva existensen. På grundval av detta skulle ingenting finnas kvar om vi vaknade.
Descartes och drömmens moraliska problem
Descartes djupa filosofiska reflektioner över drömmar och kunskap tillät honom att nå den mest säkra sanning som han någonsin kunde komma fram till: “Jag tänker, därför finns jag”.
Det fanns också en moralisk komponent i Descartes arbete. Faktum är att hans reflektioner försökte dominera såväl människans liv som naturen. Detta innebar att hitta en korrekt och säker sanning. Han föreslog att förnuftet hade impulsen eller önskan att nå det. Därför skulle vår moral bero på graden av säkerhet som vi har om saker och ting. I själva verket, ju mer sann kunskap vi har om världen, desto större kontroll och ledning kan vi utöva över våra liv.
Descartes menade att om vi behärskar vårt liv genom sann kunskap, kan vi också bemästra naturen. Vi använder sann kunskap för att föra fram vetenskaplig kunskap och vetenskapen tar världens föremål som omger oss för att expandera visdomen. Följaktligen ger detta oss en bättre kunskap om världen och större ledning och kontroll över den.
“Ordet ‘filosofi’ betyder studiet av visdom och med ‘visdom’ menas inte bara försiktighet i våra vardagliga angelägenheter utan också fullkomlig kunskap om allt som mänskligheten är kapabel att veta, både för livets uppförande och för att bevara hälsa och upptäckten av alla möjliga färdigheter.”
-Descartes-
Drömmen som kritisk attityd
Som vi har utforskat i den här artikeln spelade drömmen en avgörande roll i Descartes filosofi som ett verktyg för att utforska verklighetens och sanningens natur. Genom att reflektera över våra drömmar och verklighetens natur under sömnen föreslog Descartes att vi ifrågasätter sanningen som våra sinnen ger i den vakna världen.
Därför blev drömmen för Descartes ett verktyg för att främja en kritisk inställning till våra övertygelser och uppfattningar. Genom sina studier av drömmen kunde han söka mer solid och säker kunskap baserad på förnuft och tydliga bevis.
I slutändan illustrerade drömmens roll i Descartes filosofi vikten av kritisk reflektion. Den belyste också rollen av metodiskt tvivel. Sannerligen tjänade hans filosofi till att hitta sann kunskap och bättre förstå naturen hos världen omkring oss.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Defez A. (2006). Unamuno, Descartes y la hipótesis del sueño. Revista de Filosofía, 31(1), 7-20. https://revistas.ucm.es/index.php/RESF/article/view/RESF0606120007A
- Thayer M., W. (2017). Descartes: La vigilancia del sueño. Revista De Filosofía, 23, 99–108 Pág. Recuperado a partir de https://revistafilosofia.uchile.cl/index.php/RDF/article/view/46288