Filmen Trainspotting och effekten av missbruk

Skriven och verifierad av filmkritikern Leah Padalino.

Senaste uppdateringen: 07 oktober, 2022

Filmen Trainspotting är en skotsk film från 1996 regisserad av Danny Boyle: en milstolpe inom europeiskt filmskapande som nyligen fick en uppföljare, T2: Trainspotting. Sanningen är att det är svårt att glömma dess ikoniska karaktärer, deras speciella reflektioner över livet och den skumma världen som de rörde sig inom. Trainspotting är inte en film för alla och den försöker inte heller vara det. Filmen är djupt dramatisk, men också komisk i dess svartaste bemärkelse.

Trainspotting är något helt annat från det mesta i filmväg. Det är porträttet av ett samhälle som blev beroende av droger, särskilt med betoning på heroin. Och den tar oss dit med hjälp av några på sitt sätt filosofiska sinnen från det tjugonde århundradet som valde att leva i samhällets utkanter och vars enda tanke handlade om att bli hög. Allt detta låter kanske lite obehagligt, men när vi ser filmen kommer vi att upptäcka ett helt nytt och fascinerande universum. Vi kommer att upptäcka synpunkter som sällan tidigare har behandlats på ett så djupt sätt på filmduken.

Ett konstverk från 1900-talet

Filmen Trainspotting är aggressiv, direkt och sarkastisk. Karaktärerna är riktigt bra skrivna och scenerna är väldigt varierade. Filmen presenterar bland annat gatorna i Edinburgh, det värsta badrummet i Skottland, en dålig sil med den legendariska Lou Reed-låten Perfect Day i bakgrunden, en bestörtande scen med en baby och mycket mer.

Det är utan tvekan en oförglömlig film som behandlar ämnet på ett väldigt öppet sätt, om än med metaforer under stor del av tiden. Den lyfts även av ett av de bästa filmljudspåren från sin tid och är ett verkligt konstverk från det tjugonde århundradet.

Filosofin i filmen Trainspotting

Filmen fokuserar huvudsakligen på fyra karaktärer, var och en med mycket olika motivationer och perspektiv på livet:

• Renton: huvudperson, en ung heroinmissbrukare som en dag bestämmer sig för att sluta använda heroin.
• Spud: Rentons vän, är förmodligen den mest ”skeva” karaktären i filmen och demonstrerar mer än någon annan ett blandmissbruk helt utan försök till självkontroll. Han karakteriseras som den typiska dumma ”pundaren”. Men samtidigt är Spud inte alls illvillig, och är den enda som verkligen kan kallas en vän.
• Sick Boy: är en annan av Rentons vänner, även om hans lojalitet är mycket tveksam. Efter att ha fått veta att Renton funderar på att ge upp droger bestämmer han sig för att göra samma sak bara för att irritera sin vän med hur enkelt det är. Han är en filmfanatiker och verkar inte ha någon form av moral i sig alls.
• Begbie: är den äldsta i gruppen, men kan också ses som den mest störda. Han använder inga typer av olagliga droger, men uppvisar ett mycket våldsamt beteende, något som kan vara ett beroende i sig. Han bor med de övriga för att han är på flykt undan polisen. De andra är livrädda för honom och han agerar som en slags ledare.

Ett vanligt liv

Den typ av liv de flesta av oss har visas här för oss som ett slags slaveri. Ett liv där vi arbetar bara för att ha råd att betala räkningarna, ha en stor TV, skaffa en partner, ha vänner och ett jobb. Allt verkar vara baserat på val, men de är bara begränsade val som passar in i de etablerade, accepterade sociala mönstren. Vad händer då med dem som inte vill välja dessa saker? De väljer att leva helt utanför systemet.

Filmen Trainspotting och konsekvenserna av missbruk

För Renton är det alls inte lätt att välja ett liv och följa den sociala modellen; faktiskt är det tråkigt och tomt. Det är på grund av detta han valde att bli beroende, och på detta sätt blev hans enda oro i livet att kunna fixa tillräckligt med pengar för att få sin drog. Trainspotting för oss närmare en annan livssyn. Den tar oss nära en missbrukares synvinkel. Renton själv förklarar att hans val är mycket enkelt. Det är uteslutande för nöje och ingenting annat. Han vet naturligtvis att konsekvenserna av hans beroende bara kommer att bli dåliga, och han vet vilken risk han tar för att komma in i den världen. Han vet allt detta och väljer fortfarande att omsluta sig med denna värld.

Allt detta är en slags samtida hedonism, ett liv utanför allt som är accepterat. Ett liv där lycka och livets syfte sammanfattas med ett ord: nöje. Och sökandet efter det absoluta nöjet är genom att ta droger.

Ett annat perspektiv på livet

Trots denna strävan efter rent nöje förklarar Renton att alla missbrukare, eller nästan alla, någon gång har fattat beslutet att komma bort från drogerna, återvända till den verkliga världen och starta ett ”normalt” liv igen. Det finns en badrumsscen i filmen som är avgörande för att förstå detta beslut. Det är ett slags porträtt av Rentons liv. Det är en extremt obehaglig scen, men mycket komplex samtidigt. Badrummet är egentligen en återspegling av hans liv och hans förhållande till heroin.

Trainspotting ger oss ett annat perspektiv på livet och förklarar bakgrunden till detta val. För dessa karaktärer är den verkliga världen synonymt med slaveri och olycka. Vad de gör därefter, är att besluta att fly från den verkligheten och fördjupa sig i ett nytt mentalt tillstånd. de flyr till ett annat sätt att leva som kommer som en direkt reaktion på samhällssystemet.

Filmen Trainspotting och beroende

Trainspotting introducerar oss till verkligheten i en drogmissbrukares liv. Till en undre värld som vi kanske aldrig har sett förut, men som verkligen existerar. Filmen är inte en hyllning till droger, utan snarare porträttet av en generation och de konsekvenser som missbruk har haft på den. Heroin var en sorts epidemi i slutet av det tjugonde århundradet. Det gjorde att många ungdomar fastnade i ett beroende, det styrde och förstörde otaliga liv, inte enbart direkt, utan också för att det ledde till spridning av sjukdomar som HIV. Allt detta, tillsammans med karaktärens filosofiska reflektioner, är vd vi får se i filmen Trainspotting.

Trainspotting är Rentons resa. En missbrukares resa. Från extasen och den initiala euforin, till elände och sedan ett neddykande i djupet av förtvivlan. Mitt i sin berättelse kommer Renton i kontakt med Diane, en ung tonåring som han inleder en relation med. Den här flickan, trots att hon är så ung, börjar agera som ett slags samvete för Renton. Hon blir den som förser hans liv med ett nyttigt perspektiv på verkligheten. Hon får honom att se att världen förändras, att musiken han lyssnar på inte längre är modern och att det finns andra möjligheter utanför drogerna.

Drogernas föränderliga värld

Vår värld utvecklar sig snabbt. Allt runt oss är i förändring. Men i den värld som Renton och hans vänner lever i verkar det som att tiden har stått still. De lever omedvetna om allt omkring dem och de saker som pågår. Alla dessa förändringar sker också i narkotikavärlden. I slutet av det tjugonde århundradet var den främsta drogen i Skottland heroin, senare började andra droger som kokain vinna allt större popularitet. Diane har redan varnat Renton om detta, och vi ser detta mycket väl i uppföljaren, T2: Trainspotting.

Trainspotting tar oss också närmare svårigheterna med avgiftning. Renton har noggrant förberett allt för att hantera abstinenssymtomen så bra han bara kan. Han låser in sig med en hel arsenal av ”avtändningsprodukter”, bland annat valium, porrtidningar och burksoppa. Renton berättar att han har fått tag i valium tack vare sin mor som ”på sitt eget socialt acceptabla sätt” också är en narkoman. På detta sätt skickar han kritik till dem som brukar droger inom lagens ramar. Droger som antidepressiva eller lugnande mediciner.

Slutsats

Trainspotting dyker ner i perspektivet hos de som är beroende av droger på ett mycket djärvt sätt och lämnar ingenting osagt. Från den första kontakten, till rent beroende, avgiftning, och sedan återfall och en nästan poetiskt placerad förorenad dos. Med hjälp av ett mycket obehagligt ämne lyckas Danny Boyle skapa en fascinerande film. Den låter oss förstå en verklighet som förmodligen är helt främmande för de flesta av oss.