Fördelar och risker med chockterapi

Fördelar och risker med chockterapi

Senaste uppdateringen: 03 juli, 2020

Etiketten “chockterapi” omfattar terapier som inbördes skiljer sig från varandra. Vad de alla har gemensamt, som namnet antyder, är att de har en betydande inverkan på patienten. Vi pratar om stimulans som kan skapa förändringar i en persons hjärna.

Så vitt vi vet var antikens greker de första som experimenterade med chockterapi. Vi vet att de utförde något liknande på människor som befann sig i ett mycket upprört tillstånd. Det finns referenser till att denna typ av ångest behandlades genom kvävning. Detta är det första exemplet vi ser på behandling baserat på den tvivelaktiga idén om att en stark känslomässig upplevelse kan radera en tidigare, problematisk, sådan.

Rädsla skärper sinnena medan ångest förlamar dem.

-Kurk Goldstein-

Chockterapi som term kommer från psykiatriområdet. Först inrättade psykiatriker insulinchocksterapi och cardiazolchocksterapi. Som det verkade så kunde en överdos av dessa ämnen förbättra symtomen hos mentalvårdspatienter. Senare introducerades elektrokonvulsionsbehandling (ECT). Denna typ av behandling förblir mycket kontroversiell, men psykiatriker använder den alltjämt även idag.

Med tiden har experter lagt till olika tekniker i kategorin chockterapi. De sträcker sig från att gå på en bädd av hett kol till att offentliggöra individuella misslyckanden. I alla fall är principen densamma; det vill säga att utsätta patienten för en intensiv emotionell upplevelse med målet att provocera fram beteendeförändringar.

En kort historisk överblick av chockterapi

Det är inte lätt att utvärdera relevansen och effektiviteten hos chockterapi. Det är tydligt att om man tar en person till gränsen och utsätter henne för en traumatisk händelse kommer det att göra att hon förändras på något sätt. Frågan är, löser förändringen faktiskt problemet som den försöker korrigera? Om svaret är ja, kommer ändringen att bestå?

Kvinna i psykos

Det finns många kontroversiella aspekter av chockterapi. Terapeuter började använda den för att formellt behandla psykisk sjukdom på 1500-talet. Uppgifterna för att stödja dess effektivitet är dock inte tillförlitliga. Det beror på att de som praktiserade den inte organiserade informationen eller behandlade den på ett vetenskapligt sätt.

Senare gjorde Ugo Cerletti, en italiensk neurolog, en intressant observation. Han upptäckte att om man använde elektricitet på grisar innan de gick till slakt, blev de lugnare. Det gav honom idén att prova något liknande på människor.

Fördelar och risker

Elektrokonvulsiv chockterapi finns fortfarande och orsakar fortfarande kontroverser. I många fall orsakar chockterapi hjärnskador. Men med den skadan kan vissa tillstånd av psykotisk oro försvinna. I de flesta fall – om inte i alla – är priset dock alltför högt.

Det finns dokumenterade fall av chockterapi som orsakat permanent skada eller hjärtstillestånd. Med andra ord kan det leda till döden. Det finns också fall med personer som hamnat i ett vegetativt tillstånd efter dessa förfaranden.

Psykiatriker fortsätter att använda ECT. De använder det främst vid fall av allvarlig depression. Det finns ett stort antal människor i världen som påstår sig ha gynnats av dessa förfaranden. Det är möjligt att de har rätt. Det händer även att patienten ser behandlingen som ett svårt straff. Följaktligen avstår de från vissa beteenden som läkaren inte vill att de ska visa. I samtliga fall förblir behandlingen djupt kontroversiell.

En patient genomgår ECT, en form av chockterapi

Chockterapi och psykologi

Det finns dock några former av chockterapi som är mer godartade. Psykologer använder dem främst för att behandla fobier. Metoden innebär att direkt utsätta patienterna för sin egen rädsla. Psykologer pressar dem att göra detta, men de följer dem också under upplevelsen.

När psykologer använder denna typ av terapi rapporterar deras patienter att de upplever verklig ångest. Innan deras terapeut utsätter dem för deras rädsla är de skräckslagna. Men när de konfronterar sin rädsla utan att fly från den, händer det motsatta. De känner sig tryggare i sig själva, mer självsäkra. I allmänhet behöver exponeringen med chockterapi endast ske en gång. En gång räcker för att fobin ska försvinna. Men ibland använder psykologer även progressiv exponering. Allt beror på situationen.

En kvinna gråter framför en psykolog

Som med allt mänskligt finns det inget slutgiltigt ord i ämnet. Inom psykologin anser vi ingenting som en absolut sanning. Varje person är unik. Det som fungerar för en person kan vara katastrofalt för en annan. Mentalvårdspersonal måste göra grundliga utvärderingar av varje patient de behandlar. Först då kan de ordinera chockterapi eller någon annan behandlingsform.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.



Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.