Här är några av ateismens nyanser
Ateism är tron att det inte finns någon gud eller gudomlig varelse. Enkelt, eller hur? Innan man börjar undersöka ämnet tänker man kanske att det är enkelt och att klassificeringarna bara är komplicerade för icke-ateister. Men snart inser man att ingenting kan vara längre från sanningen. Idag ska vi prata om ateismens nyanser.
Det finns olika typer av ateism. ”Icke-tron” är inte densamma över hela världen, och alla följer inte heller samma typ av ateism.
Man kan påstå att den här variationen har att göra med ateisternas rädsla för att de ska bli som vissa troende. Även om det kan låta stötande, är det mer ett avvisande av alla former av dogmatisk eller extrem position.
Ändå faller ateismens nyanser ibland in i kategorin religiös fundamentalism. I allmänhet anges idag att ateismens övergripande mål att upprätta ett sekulärt samhälle, där att tro enligt en religion är tillåtet så länge som det hålls privat, utanför det allmännas sfär.
Men det betyder inte automatiskt att tro är något negativt, så länge vi kategoriserar det som bara det: en tro. Ett sekulärt tillstånd är ett tillstånd där denna typ av jämförelse är tillåten, även om det alltid finns möjlighet att det kränker någon. I vissa religiösa samhällen kan en person bli straffad för att ha uttryckt en sådan idé. Relativt få ateistiska samhällen har någonsin existerat, dock har förföljelsen av religiösa varit långt värre i de som ändå har funnits.
Ateismens nyanser: en form av icke-tro
Filosofer som Antony Flew och Michael Martin har utarbetat några av nyanserna hos ateismen. De skiljer mellan positiv ateism (stark) och negativ ateism (svag).
- Positiv ateism är den medvetna bekräftelsen att det inte finns några gudar.
- Negativ ateism är inte en tro på att det inte finns några gudar utan det är snarare en icke-tro.
Således är positiv ateism ett allmänt begrepp som kan användas för att beskriva ateister som accepterar följande uttalande som sant: ”Gud finns inte”. Man kan säga att positiv ateism har tagit sig tid att försöka bevisa att Gud inte finns. Å andra sidan kan en negativ ateist säga: ”Jag tror inte på Gud” eftersom denna kanske inte ens betraktar det som en idé som måste motbevisas.
Agnostisismen å andra sidan handlar om osäkerhet. Agnostiker vet inte om Gud existerar eller inte eftersom de säger att människor inte har kunskap för att bekräfta eller förneka Gudens existens. En del anser att agnosticism är ateism för fegisar. De menar att alla måste tro på något, vare sig det är rationellt eller inte.
Inbördes osäkerhet
Det går inte att argumentera mot det faktum att vi har rationella sätt att skilja mellan det verkliga och det imaginära (som älvor och sjöjungfrur). Vi kan emellertid fortfarande inte med någon typ av positiv bevisning förneka Guds existens i den ”verkliga” världen.
Separationen mellan dessa olika betydelser av ordet kan hjälpa dig att bättre förstå de olika typerna av motiveringar som finns för de olika ateistiska övertygelserna. Ett argument kan fungera för att motivera en typ av ateism men inte fungera för en annan.
Socialt stigma, politiskt tryck och intolerans åt båda håll gör det svårt att uppskatta antalet ateister i världen. Det kan finnas miljarder, men troligen inte! När det rör sig om en verklig uttalad tro att ingenting övernaturligt existerar så rör det sig om ett extremt ovanligt fenomen, sett världen över. I världens folkrikaste nation är uttalad ateism vanlig, men sällan praktiserad. I andra delar av världen råder motsatta förhållanden.
Rättfärdigandet av ateism
En annan av ateismens nyanser är hur olika människor motiverar den. Det finns mycket kontroverser om tillgänglig information, vad den innebär och hur den ska tolkas. Det finns också en metaepistemologisk oro över rollen som argument, resonemang, tro och religiositet har i människors liv.
Idén om ateism kan finna sig argumentera inte bara för sin egen bevisning på att det inte skulle finnas någon gud, utan också mot det bredare behovet av trons nödvändighet.
Historiskt sett har den ateistiska rörelsen en undermålig korrelation mellan tidigt uttalade mål och ideal, och resultat vid ökat samhällsinflytande.
Är det logiskt att debattera om Gud?
Låt oss titta på andra inställningar till ateismens nyanser. En grupp av argument är vad man kan kalla deduktiva ateistiska argument. Dessa är försök att genom logisk deduktion bevisa att Guds förmågor är omöjliga och därmed skulle Han inte kunna existera.
En annan grupp inflytelserika argument faller i kategorin induktiva ateistiska argument. Dessa sannolikhetsargument baserar sig mer på naturvetenskapliga fenomen, såväl som generaliserat lidande, nivån av icke-tro samt biologiska och kosmologiska upptäckter.
Ett annat tillvägagångssätt är avfärdande ateism, som förnekar tanken att Gud är meningsfull eller har någon förutsatt betydelse som kan utvärderas i termer av sanning eller falskhet. Istället är religiösa handlingar mer ett uttryck av känslor eller ett uttryck för andlig passion.
Å andra sidan är induktiva och deduktiva tillvägagångssätt erkännande i den meningen att de accepterar att bekräftelser om Gud är meningsfulla och kan betecknas som om det är sant eller falskt.
Slutsats
Frågan om Gud existerar finns i alla samhällen; den är kopplad till biologi, fysik, metafysik, vetenskapsfilosofi, etik, språkfilosofi, ontologi, teologi (naturligtvis), fysik, kvantmekanik, epistemologi och så vidare: den är allomfattande. Ateismens rimlighet beror på det egna valet att leva i en arrogant eller en ödmjuk position. En värld där det egna sinnet styr och du kan välja din egen sanning, eller en värld av uråldrig vishet där du frivilligt ödmjukar dig själv innan du blir tvingad till det, utan nyans.