Inlåsningssyndrom: att var fångad i sin egen kropp

Inlåsningssyndrom: att var fångad i sin egen kropp
Carolina López De Luis

Skriven och verifierad av psykologen Carolina López De Luis.

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Inlåsningssyndrom (även känt som pseudokoma) är ett ovanligt tillstånd orsakat av en stroke. Konsekvenserna av en stroke i denna del av hjärnan är extremt allvarliga.

Resultatet blir att man inte kan röra någon kroppsdel förutom ögonen och ögonlocken. Man tappar nästan all rörlighet, men man är ändå fullt medveten. Det är som att hjärnan “kopplas bort” från ens kropp och tappar sin förmåga att ge kroppen order. Men din hjärna fortsätter att ta emot olika signaler, som smärta, temperatur och hunger.

Det blir nästan omöjligt att kommunicera eftersom du inte kan röra munnen. Den enda delen av kroppen som du kan röra är ögonlocken.

Vi bör poängtera att det finns fall där människor har lyckats kommunicera med sina ögonlock. De har en bräda med alla alfabetets bokstäver, och väljer ut de ord och meningar som de vill skapa. Det är en långsam metod, men den har hjälpt dessa personer att äntligen kunna kommunicera.

Symptom, orsaker och prognos

De generella symptomen på detta tillstånd är kvadriplegi, oförmåga att uttrycka ord och att man fortfarande är vid medvetande. Då varken hjärnbarken eller thalamus påverkas kommer inte de kognitiva funktionerna att påverkas.

Patienten upplever och hanterar information med helt normala kognitiva processer. Personen kan uppfatta alla externa stimulin, men kan inte svara på dem fysiskt.

Hur inlåsningssyndrom påverkar människan.

Den främsta orsaken är artärtrombos. Det förekommer oftast varningstecken veckor och även månader innan, som yrsel och illamående. Det uppstår vanligtvis på grund av en skallskada.

Beroende på hur mycket patientens motoriska funktioner har blivit begränsade så finns det tre typer av kliniska klassifikationer:

  • Klassisk: detta involverar kvadriplegi, oförmåga att uttrycka ord. Man kan dock röra ögonen och ögonlocken.
  • Ofullständig: detta påminner om den klassiska typen, men man kan röra lite mer än bara ögonen.
  • Total: ingen typ av rörelse.

Beroende på hur den utvecklas så kan den vara antingen temporär eller permanent. I de fall där anslutningarna inte längre är hopkopplade så kommer man inte kunna återhämta sig. Hjärnans anslutningar kommer då inte längre kunna nå resten av kroppen. Kroppen kommer då inte längre kunna svara på stimuli, även om den fortfarande tar emot dem.

Sätt att upptäcka inlåsningssyndrom

Det är ofta svårt att upptäcka inlåsningssyndrom och skilja det från andra tillstånd, såsom koma. Problemet är att det inte är lätt att reda ut om patientens mentala förmågor är intakta, eftersom patienten helt enkelt inte kan kommunicera.

Läkaren kan använda sig av neurologiska test för att diagnostisera detta syndrom. Med hjälp av MRI kan man se vilken typ av stroke som har uppstått, och detta kommer hjälpa med diagnosen.

Både PET och EEG kan ge läkarna information om patientens hjärnaktivitet. En PET-scanning låter oss se om metabolismen är normal. Och om så är fallet så innebär detta att patientens alla hjärnfunktioner fortfarande fungerar och att vederbörande är vid medvetande, med andra ord inlåsningssyndrom.

Ett EEG-test låter oss övervaka patientens hjärnvågor. Detta involverar att man sätter elektroder på patientens huvud. Detta är ett verktyg som hjälper oss att utröna vilken typ av hjärnvågor som förekommer i patientens hjärna. Om en person lider av inlåsningssyndrom så kommer vi se en reaktiv alfarytm.

Dykarklockan och fjärilen

Jean-Dominique Bauby var en fransk journalist som drabbades av hjärnemboli vid 43 års ålder. Efter att ha legat i koma i 20 dagar vaknade Bauby upp med inlåsningssyndrom. Han kunde bara röra sitt vänstra öga och röra sitt huvud något. Hans fysiska tillstånd förvärrades och han tappade nära 27 kg på bara några veckor.

Fjäril och röda blommor.

Han levde med sjukdomen i runt ett år. Under denna tid var han “fången i sin egen kropp”, men han lärde sig att kommunicera genom att använda ett alfabetbräde och att blinka. Tack vare olika språkterapeuter lyckades han och hans familj skriva en självbiografi som kallades “Dykarklockan och fjärilen”, som blev en bästsäljare.

“Kan kosmos ge mig råd om hur jag kan öppna min dykarklocka? En tunnelbana utan slutstation? En valuta som är tillräckligt stark för att köpa tillbaka min frihet? Vi måste fortsätta leta.”

-Jean-Dominique Bauby-

Det finns också en film som är baserad på hans bok med samma namn. Om du ser den så kommer du märka vilken utmaning detta var för Jean-Dominique. Han hade massor av tankar i sitt huvud som hans kropp inte kunde uttrycka. Han använde sin fantasi och “färdades” till andra platser i sitt sinne så att han skulle kunna fly från den hårda verkligheten.


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.