När du har mycket att säga men det är bäst att vara tyst
Utöver kärlek har inget ämne skrivits om så mycket som ord, för ord och tystnad söker alltid en balans. Ett kinesiskt ordspråk lyder “öppna inte munnen om du inte är säker på att vad du tänker säga kommer förbättra tystnaden”. Med andra ord finns det ofta tillfällen när det är bäst att vara tyst, även om man har mycket att säga.
Det har hänt oss alla. Vi känner just i vilket ögonblick vi bör avsluta en konversation, men fortsätter ändå och får allt att sluta dåligt. Vi vill säga så många saker men tänker inte på konsekvenserna. Och att det är bättre att bara vara tyst. Om vi verkligen insåg att vi avslöjar de djupaste delarna av vår personlighet och uttalar bedömningar om oss själva när vi talar och dömer andra, skulle vi förmodligen inte låta vår tunga agera utan godkännande från hjärnan.
“Det krävs två år för att lära sig att prata och en livstid att lära sig att vara tyst.”
Att säga för mycket när det är bäst att vara tyst
Bland vänner, familj och personer vi älskar är vi ofta inte särskilt försiktiga med hur vi talar. Vi låter dem fritt veta vad vi tycker. Och även om det kan låta rått att säga det så kan vi använda oss av följande talesätt i dessa situationer: “där det finns tillit, finns det avsky”.
Orden vi yttrar till personerna som står oss närmast är ibland vassare än alla knivar. De skapar murar som är väldigt svåra att riva och sårar personerna vi verkligen älskar och respekterar. Även om vi ibland känner en önskan att tala är det viktigt att väga orden. Vi måste fråga oss själva vad vi verkligen vill säga till den andra personen. Om orden vi vill säga kommer medföra negativitet kanske det är bäst att vara tyst. Vi bör alltid utvärdera konsekvenserna av våra åsikter och alltid använda artighet och vänlighet.
“Såren från tungan är djupare och mer oläkliga än de från svärdet.”
-Arabiskt talesätt-
Konsten att tala med vishet och respekt och att veta när det är bäst att vara tyst
Det handlar inte alltid om att vara tysta och gömma vad vi tänker. Vi får inte glömma att det som vi inte uttalar verbalt inte upphör att existera. Uppmuntrande ord, sådana som kommer från en annan persons hjärta, är sådana som verkligen är viktiga. Tala endast om det som är nödvändigt och lyssna ordentligt. Tala inte bara för talandets skull när det är bäst att vara tyst. Att prata för mycket utan att tänka på eller kontrollera vad vi säger kan leda till att vi yttrar rent nonsens. Eller till och med ord som kan såra den andra personen.
Vikten av ärlighet
Forskare vid Harvard University utförde en studie av hjärnaktiviteten under en serie tester som observerade ärligheten hos en grupp personer. De upptäckte att ärlighet beror mer på frånvaron av frestelser än ett aktivt motstånd till dem. I neurala termer betyder resultaten att hjärnaktiviteten hos personer som är ärliga inte varierar när de ställs inför frestelser (tjäna pengar genom att fuska), samtidigt som hjärnaktiviteten hos oärliga människor förändras av frestelser, även om de inte ger vika för dem.
Studien publicerades i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences av Joshua Greene – psykologiprofessor vid Harvard Universitys fakultet för konst och vetenskap. Greene förklarar att resultaten säger att ärlighet inte beror på en ansträngning, utan snarare att man är predisponerad för ärlighet på ett spontant sätt. Enligt forskaren behöver detta inte vara sant i alla situationer, men det var det i situationen som undersöktes.
Anledningen till att vi ljuger eller säger sanningen
Å andra sidan har forskare från Universidad Autónoma de Madrid och University of Quebec utfört ett experiment för att få reda på anledningarna till varför personer antingen ljuger eller berättar sanningen i en given situation.
Fram tills dess trodde man att vi alltid sade sanningen om det passade oss rent materiellt och att vi skulle ljuga om det inte gjorde det. Men med denna forskning har det blivit klart att folk säger sanningen även om det innefattar materiella kostnader. Frågan är varför.
På grund av denna oklarhet jobbar man nu med olika scenarier. Å ena sidan anser man att folk är uppriktiga eftersom de har assimilerat detta beteende och drabbas av dåliga känslor om de gör motsatsen, såsom skuld eller skam. Detta resulterar i en motvilja att ljuga. Denna motvilja har att göra med att man inte vill skapa oenighet mellan bilden en person har av sig själv och hur han eller hon verkligen beter sig.
Andra motivationer för att agera ärligt har att göra med altruism och konformitet till vad andra personer väntar sig att vi ska säga. Alltså en önskan att inte störa den andra personens förväntningar.