Omvårdnad: En kärlekshandling som inte alltid erkänns

· 19 mars, 2017

Omvårdnad är inte bara en av de största kärlekshandlingarna, utan även den handling som medför den största nivån av rättvisa. Även om det finns obotliga sjukdomar så bör ingen person anses vara i ett stadium där denne inte bör tas om hand. Därför är detta en av samhällets viktigaste handlingar, men även den handling som är minst erkänd.

Omvårdnad innebär att man ger bästa möjliga livskvalitet till en äldre eller sjuk person. De första vårdarna kan uppleva en överbelastning, en känsla av ensamhet och en isolering från den omgivande miljön. Men all kärlek som investeras bör aldrig leda till emotionell utmattning eller känslor av ensamhet.

Vi har fortfarande en lång väg att gå när det gäller att erkänna vårdgivare. Vi måste även komma ihåg att denna sektor inte bara omfattar att ta hand om äldre personer och personer med demens, utan även de som lider av skador på ryggraden, mentalsjukdomar och många andra sjukdomar.

Duva

Omvårdnad och kvinnornas roll

Att ta hand om en person som är sjuk, gammal eller har ett handikapp har traditionellt varit kvinnornas jobb. Omvårdnad har alltid varit ”en kvinnas uppgift” och fram tills nyligen fick inga av dessa kvinnor assistans, redskap eller råd för hur de ska ta hand om sig själva.

Dessa traditionella roller håller dock på att förändras och även om den ”första vårdgivaren” oftast är en kvinna så har hon nu större resurser, såsom dagcenter och råd från experter.

Men det är fortfarande väldigt vanligt att se följande hälsoproblem hos vårdgivare:

  • Ökad tendens att lida av depression, ångest och stress
  • En känsla av frustration av att inte göra allt som patienten behöver
  • Känslor av ensamhet
  • Frekvent utmattning
  • Muskelsmärtor
  • Frekvent huvudvärk
  • Gastrit
  • Upplevelsen att deras egen hälsa är väldigt dålig
  • Får lätt infektioner
  • Hypertoni
  • Diabetes
Personer

En handling av kärlek och rättvisa: strategier för att utföra omvårdnad på ett hälsosamt sätt

Då vi redan vet att mycket av behandlingen sker i en familjemiljö så måste vi ställa oss själva en enkel fråga… Vem kommer att ta hand om vårdgivaren?

Det är viktigt att förstå att personer som ser efter patienter kan nå situationer som skadar deras egen fysiska och psykologiska hälsa. Men tack vare den kärlek som uppstår mellan vårdgivarna och vårdtagarna, kommer de förra antagligen inte att ta en paus och dela med sig av ansvaret. Allt detta brukar kallas ”vårdgivarsyndromet”.

Vi kommer att erbjuda några strategier som kan vara till hjälp.

Rullstol

Det är inte alla som föds med ett kall för att vara en ”vårdgivare”. I de flesta fall är det själva livet som sätter en person i denna situation.

  • Det första steget är terapi och lämplig information om den sjukdom som påverkar vår familjemedlem samt vilken typ av vård som behövs och hur man tillämpar den.
  • Den andra grundstenen är att undvika social isolering. Det är bra att delegera uppgifter och ansvar till andra familjemedlemmar och anställda.
  • Vi måste stärka patientens autonomi så mycket som möjligt. Vanor som att gå på toaletten och att äta bör förstärkas. Detta påverkar också personens självkänsla.
  • Vi vet alla att vårdgivare ofta måste bära familjens börda. De bör få träning i hur man utför dessa sysslor.
  • Lämplig näring och avslappning. Att äta en varierad och balanserad kost är nödvändigt. Det är även viktigt att man inte undviker hobbys, passioner och små pauser där man går på en promenad under minst en halvtimme varje dag.
  • Kommunikationsförmågor. Sist men inte minst bör vi främja ett positivt emotionellt utlopp.
Hund

Vårdgivare utför stora sysslor i vårt samhälle som inte alltid erkänns av institutionerna. Men det är något som vi uppskattar som familjer. Omvårdnad är att älska och uppskatta den andra personen som en del av oss själva.