Sinnet hos en bebis – hur ser det ut?

4 januari, 2020
Ny forskning har spräckt många av de myter vi har haft om bebisar. I dagens artikel tar vi upp några upptäckter.

Sinnet har beskrivits på många sätt under historiens gång. Nuförtiden känner vi till mer om det tack vare teknologiska framsteg som har möjliggjort ny vetenskaplig forskning. Men undrar du någonsin hur sinnet hos en bebis är?

Är det samma sak som sinnet hos en vuxen eller ett äldre barn? Detta är ett ganska fascinerande ämne som forskarna nyligen har börjat studera.

Olika forskare under historiens gång trodde att bebisar var miniatyrversioner av vuxna och att de inte skiljde sig mycket. Faktum är att om man går igenom historien så kommer man att hitta många ”roliga” idéer.

Descartes trodde exempelvis att bebisar var fångade i nuet medan William James menade att deras värld bara var en stor förvirring.

Över tid och efter många filosofiska, psykologiska och biologiska teorier så fördjupades vår kunskap och reflektion allt mer. I den här artikeln kommer vi därför försöka förstå bättre hur sinnet hos en bebis fungerar.

Vi kommer också att titta på hur det skiljer sig från sinnet hos en vuxen.

Sinnet hos en bebis enligt neurovetenskapen

Neuroner i en bebis hjärna.

Den nuvarande neurovetenskapen har medel som låter oss bekräfta eller utesluta tidigare hypoteser. Vi vet att bebisar kan bearbeta information på kort tid tack vare tekniker som mäter deras hjärnaktivitet.

De har därför förmågan att ta in olika stimulin och ge dem en specifik mening.

På så sätt kan bebisar upptäcka ovanliga stimulin även om de inte fokuserar på något speciellt. Detta är en fantastisk och nödvändig fakultet för inlärning.

Utöver detta så kommer frånvaron av fördomar att leda till en större kreativ potential.

Vi vet att bebisens hjärna har många fler neuroner, eller nervceller, än en vuxen hjärna. En process som uppstår då vi utvecklas och tar bort anslutningar och neuroner som inte är användbara för oss.

Efter att ha analysera anslutningarna i bebisens hjärnbark så har forskarna funnit att dessa har bättre anslutningar än en vuxen hjärna.

Detta är ganska så fascinerande eftersom det kan vara ett av de fenomen som gör att människan kan lära sig så mycket under livets tidiga stadier.

Neurotransmittorer är också viktiga i barnets hjärna, precis som de är i den vuxna hjärnan.

Myter om sinnet hos ett barn

David Chamberlain är en psykolog i Kalifornien och har spenderat lång tid med att studera bebisars sinnen. Faktum är att han i sin bok The Mind of Your Newborn Baby tar upp de mest framstående myterna om bebisens sinne.

Här är några av dem:

  • Bebisar känner. Det kan verka uppenbart att de gör det, men faktum är att man för bara några år sedan trodde att de inte gjorde det. Vissa trodde till och med att de inte behövde bedövning vid diverse ingrepp.
  • Bebisar känner, och de gör detta tack vare det centrala nervsystemet.
  • ”Ett barn har en underutvecklad hjärna”. Tack vare denna forskning vet vi att detta inte heller stämmer. Faktum är att de har fler neuroner än de flesta vuxna.
  • De har inte förmågan att tänka. Bebisar tänker, även om sättet de tänker på skiljer sig jämfört med en vuxen.
  • En nyfödd behöver inte sin mor. Barnet behöver henne eftersom det är beroende av henne emotionellt.

Den perinatala psykologin har visat oss vikten av bebisens relationer för dess framtida utveckling. Behaviorismen fokuserar sig på hur vanan fungerar.

Tack vare dessa och andra tillvägagångssätt så vet vi nu att en bebis har många funktioner som man tidigare inte trodde existerade.

Utvecklingen av en bebis sinne

Bebis som tittar åt sidan.

Bebisar förändras allteftersom de växer. Vi uppskatta vissa förändringar, medan vi inte märker av andra eftersom de är så otydliga eller interna.

Ett barn som är yngre än två år lär sig exempelvis att manipulera föremål genom sina sinnen. Barnet börjar även krypa, har större tillgång till språk och börjar utveckla känslomässiga beroenden.

Sinnet kommer därför inte att vara detsamma som en treårings. Men varför är det så? Ett barns hjärna förändras under tiden som barnet interagerar med sin miljö.

Det utvecklar därför nya anslutningar och gör sig av med dem som inte är effektiva. De gör så i enlighet med det förekommande utvecklingsstadiet.

Det finns dessutom månatliga skillnader på hjärnans nivå. Detta beror oftast på varje barns biologiska faktorer och hur mycket barnet interagerar med sin omgivning. Varje milstolpe arbetar därför mot barnets utveckling.

Ana María Caballero, författare till boken Teachers Learn How Kinds Experience the Arbotetum, tog exempelvis upp att krypandet förbättrar integrationen av corpus callosum – en struktur som förenar de båda hjärnhalvorna.

Sinnet hos en bebis är riktigt fascinerande eftersom det etablerar anslutningar efter varje inlärningserfarenhet. Det finns fortfarande många frågor att besvara och många frågor som ännu inte har formulerats.

  • Caballero, M. (2017). Neuroeducación de profesores y para profesores. Ediciones Pirámide.
  • Chamberlain, D. & Martí, N. (2002). La mente del bebé recién nacido. Ob stare.
  • García, E. (2007). Teoría de la mente y ciencias cognitivas. Nuevas perspectivas científicas y filosóficas sobre el ser humano. Madrid: Universidad Pontificia Comillas de Madrid, 17-54.
  • Lehrer, J. (2009). Inside the baby mind. The Boston Globe. Recuperado de: http://archive.boston.com/bostonglobe/ideas/articles/2009/04/26/inside_the_baby_mind/?page=full