Stressresponssyndrom: Ett kontroversiellt tillstånd
Stressresponssyndrom (SRS) eller anpassningsstörning (AD) är ett slags “ingenmansland”. Det är ett kliniskt tillstånd som kräver stor skicklighet för att det ska kunna diagnostiseras eftersom det finns en extremt fin linje mellan det normala och det patologiska. Människor som ställs inför eller har genomlidit mycket långvariga stressiga perioder löper risk att utveckla denna diagnos.
Men vad är egentligen stressresponssyndrom? Vi ska förklara.
“Det som gör att vi kan överleva som art är inte intelligens eller styrka, utan vår förmåga att anpassa oss.”
-Natalia Gómez del Pozuelo-
Stressresponssyndrom / anpassningsstörning
Detta tillstånd består av utvecklingen av affektiva symtom som ett resultat av upplevd press. Källan till stress måste kunna identifieras. Till exempel ett sentimentalt uppbrott, cancer eller en uppsägning. För att man ska kunna ställa diagnosen måste dessutom dessa symtom uppstå under de tre månaderna efter nämnda stressfaktorer (APA, 2015) och vara i högst sex månader.
Liksom vid alla kliniska tillstånd måste obehaget som detta syndrom ger upphov till vara tillräckligt intensivt för att påverka olika viktiga områden i livet. Till exempel den interpersonella sfären, familjen eller arbetet. Dessutom känner den drabbade ett intensivt obehag (WHO, 2021).
De som lider av stressresponssyndrom upplever känslor av extrem oro. De kan säga saker som “Vad ska jag ta mig till nu när min partner har lämnat mig?” eller “Jag har förlorat mitt jobb, jag är ett misslyckande”. Dessutom har de svårt att “anpassa sig” till källan till stress och följaktligen lider de. Symtomen de utvecklar är dock långt ifrån lika allvarliga som vid andra tillstånd som depression eller generaliserat ångestsyndrom.
“Anpassningsstörning är en maladaptiv reaktion på en eller flera identifierbara psykosociala stressfaktorer.”
-Världshälsoorganisationen-
Kontroversen angående stressresponssyndrom
Är det korrekt att beteckna stress som blir överväldigande i en specifik situation som en psykisk störning? Kom ihåg att denna obehagsreaktion på sin höjd varar ett halvt år. I detta avseende menar Belloch (2020) att linjen som skiljer “det normala” från “det patologiska” är utomordentligt fin.
American Psychiatric Association menar att en diagnos av AD/SRS endast kan ställas om lidande föreligger efter en stressande händelse. Men de flesta förluster och uppbrott får också människor att lida. Därför skulle de (och många andra stressiga situationer) potentiellt utlösa AD/SRS.
“Historiskt sett har enkelheten och slappheten i kriterierna som definierar anpassningsstörningar gett upphov till kontroverser om deras kliniska användbarhet.”
-Amparo Belloch-
Är sjukdomen kliniskt signifikant?
När det gäller social ångest så vet vi hur vi ska hantera det, vad dess orsaker kan vara och vad den optimala behandlingen skulle vara. Detta är dock inte fallet vid AD/SRS. Så är en diagnos verkligen till någon nytta?
Det som verkligen är tvetydigt med AD/SRS är att denna diagnos ställs utifrån stressfaktorn (Belloch, 2020). Stressfaktorn saknar förmågan att orsaka en annan “allvarligare” psykisk störning (det vill säga att den är långt ifrån livshotande, som i fallet med posttraumatiskt stressyndrom). I själva verket är det en “mindre” stressfaktor. Med det sagt leder det fortfarande till utvecklingen av en störning.
Om symtomen dessutom måste “uppträda och försvinna” (Belloch, 2020) under en specifik period (tre respektive sex månader), kan det sägas vara en normal reaktion på effekten av en smärtsam händelse som försvinner inom en relativt kort tid.
Av denna anledning kan AD/SRS mycket väl sakna status som en störning och helt enkelt vara en normal reaktion vid hanteringen av en upprörande händelse som orsakar smärta och lidande.
“Vi kan finna att de är bilder i evolution eller upplösning, eller övergående förhållanden som löser sig spontant.”
-Amparo Belloch-
Den definierande delen av AD/SRS
Vid AD/SRS kan affektiva symtom utvecklas, som de som kännetecknar depression. Dessa är symtom på ångest eller till och med beteendestörningar. Med andra ord, de karakteristiska symtomen på depressiv sjukdom, ångestsyndrom och beteendestörningar. Men långt ifrån diagnostisering av dessa symtom under dessa etiketter, existerar AD/SRS.
Det finns vetenskapliga bevis på frånvaron av skillnader mellan AD/SRS och svår depressiv sjukdom. Det verkar som om symtomens svårighetsgrad och funktionsförsämring är likartade i båda fallen (Belloch, 2020).
Funktionell återhämtning sker snabbare vid AD/SRS än vid svår depressiv sjukdom. Frånvaron av element som definierar AD som ett “rent” kliniskt tillstånd, väldefinierat och avgränsat, utgör grunden för kontroverserna kring användbarheten av denna diagnostiska etikett.
Finns det tillräckliga vetenskapliga bevis?
Det finns många undertyper av AD/SRS. Enligt APA (2015) förekommer det med:
- Känslor av depression
- Symtom på ångest
- Symtom på ångest och depression tillsammans
- Beteendestörningar
- Beteendestörningar och ångest-depressiva symtom
- Icke specificerade symtom
Detta innebär att AD/SRS är det kliniska tillstånd som har flest undertyper (Belloch, 2020). Men de saknar den relevans eller specificitet som krävs för att vara användbara. Av denna anledning föredrar Världshälsoorganisationen att eliminera AD/SRS undertyper.
“Longitudinella studier visar att den vanligaste symtomprofilen är den blandade ångest-depressiva.”
-Amparo Belloch-
Som du kan se är ämnet kontroversiellt. Diagnosen AD/SRS kan vara användbar i vissa fall eftersom den kan ge ledtrådar om huruvida patienten riskerar att utveckla andra mer definierade och allvarliga kliniska tillstånd, såsom depression.
Å andra sidan är det en mix av dåligt definierade symtom som kan leda till felaktiga diagnoser. Faktum är att det till och med kan “patologisera” normala reaktioner, om än missanpassade, på en djupt smärtsam situation, som förlusten av ett jobb eller en partner.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
-
Belloch, A. (2023). Manual De Psicopatologia. Vol. II (2.a ed.). MCGRAW HILL EDDUCATION.
-
CIE-11. (s. f.). https://icd.who.int/es
-
Carrobles, J. A. S. (2014). Manual de psicopatología y trastornos psicológicos (2a). Ediciones Pirámide.
-
First, M. B. (2015). DSM-5. Manual de Diagnóstico Diferencial. Editorial Médica Panamericana.
-
Herrero Gómez, V., & Cano Vindel, A. (2010). Un caso de trastorno adaptativo con ansiedad: evaluación, tratamiento y seguimiento. Anuario de Psicologia Clinica y de la Salud/Annuary of Clinical and Health Psychology, 6, 53-59.
-
Domínguez-Rodríguez, I., Prieto-Cabras, V., & Barraca-Mairal, J. (2017). Un estudio de caso de trastorno adaptativo con ansiedad por situación de sobrecarga laboral. Clínica y Salud, 28(3), 139-146.