Vad innebär egentligen fri association?

25 juni, 2020

Fri association är ett psykoanalysverktyg som togs fram av psykoanalysens fader Sigmund Freud. Det handlar om att låta en patient uttrycka allt som kommer till deras sinne under en session. Poängen är att försöka undanröja filter och skuldkänslor från vad de tycker och delar med terapeuten.

Fri association har en teoretisk grund, ett specifikt tillvägagångssätt och specifika mål. Det är en grundläggande del av psykoanalysen, men människor använder den också som en teknik för vissa projektiva tester, som Rorschachtest och Thematic apperception test (TAT).

Historien om fri association

Sigmund Freud utvecklade konceptet under en period av 6 år, mellan 1892 och 1898. Bit för bit tog han hypnosmetoden och den kathartiska metoden som han tidigare använt och ersatte dem med fri assiciation. Hans mål: att undvika suggestion.

Freud började leka med idén om fri association efter att ha behandlat sin patient, fru Emmy Von N., 1982. Hon bad uttryckligen Freud att sluta avbryta hennes tankebanor. Hon ville att han skulle låta henne prata fritt.

Sigmund Freud arbetar med metoden för fri association

1904, i The Psychoanalytic Method, talade han sedan om varför han bestämt sig för att släppa taget om hypnosen som metod. Efter sitt arbete med Breuer insåg Freud att hypnos endast hade partiella, tillfälliga resultat.

Metoden med fri associering kan dock övervinna en patients motstånd. Därmed skulle det vara mycket lättare att få tillgång till saker från deras omedvetna sinne (minnen, svagheter, symboler). Effekterna av fri association var också permanenta. Dessutom behövde patienterna inte genomgå hypnos för att den här tekniken skulle fungera.*

Dessa är orsakerna till att han ersatte den hypnotiska och den kathartiska metoden med fri association. Sedan gjorde han det till den grundläggande principen för hur man kan komma åt och gräva sig in i det undermedvetna sinnet.

Den teoretiska grunden för fri association

När vi pratar väljer vi de specifika orden vi vill använda för att ge samstämmighet i meddelandet vi försöker skicka. Vi använder alla denna ordvalsprocess, vissa människor snabbare än andra. Men det finns alltid misstag: tungan slinter, man glömmer ett ord, upprepar sig själv osv. Vi ignorerar vanligtvis dessa misstag utanför en terapeutisk miljö. Men inuti en sådan är de extremt viktiga.

Det omedvetna är strukturerat som ett språk.

-Jaques Lacan-

Psykoanalytiker ser dessa ”misstag” som en manifestation av ens undermedvetna. Det är nästan som att det du pratar om har brutit igenom dina defensiva hinder. Samma sak händer med fri association.

Här befriar terapeuter patienterna från sin egen självkontroll och hjälper dem att glömma sitt behov av att göra sina idéer logiska. Det är den perfekta miljön för att de ska kunna låta sig föras bort och deras undermedvetna blir starkare och öppna sig. De släpper taget, och det är här du kan komma åt deras undermedvetna sinne.

Intellektets röst är mjuk, men den vilar inte förrän den har blivit hörd.

-Sigmund Freud-

Freud ansåg att en grundläggande del av läkandet var att exponera människors motstånd och sedan analysera det. Han ansåg också att det enda sättet att göra detta var genom fri association.

Det finns i grunden tre grundläggande tekniker för klinisk analys: fri associering, drömtolkning och freudiansk felsägning. Fri association är dock den viktigaste. Freud såg detta som den teknik som verkligen skilde psykoanalytisk terapi från alla andra typer av terapi.

Ett mänskligt sinne i kosmos

Hur exakt går fri association till?

Fri association sker ibland bara på egen hand. Andra gånger händer det genom en dröm, fantasi eller någon annan typ av tankar. Men för verklig fri association måste patienten lita på sin psykoanalytiker.

Patientenen måste förstå att en diskussion med dennes analytiker inte är som en normal konversation. Det är inte detsamma som att prata med en vän eller bekant i deras dagliga liv. Det sker absolut ingen dömande under sessionen. Ingenting är rätt eller fel. I princip går allt att tala om.

Den viktiga delen är när patienten låter sina tankar bära dem bort. Då kan de öppet uttrycka dem till sin analytiker. Det de gör här är att låta undermedvetna symboler dyka upp för att analyseras, tolkas och genomarbetas. När de har öppnat sitt undermedvetna sinne kan de medvetet arbeta igenom det. Hela poängen med detta är att hindra något från att vara en källa till obehag eller konflikt.

Ej uttryckta känslor kommer aldrig att dö. De är levande begravda och kommer att bryta sig ut senare i ett fulare tillstånd.

-Sigmund Freud-

Hur man kan uppmuntra korrekt association

Naturligtvis kommer fri association att ske mycket lättare om patienten känner sig bekväm. Komfort har både med analytiker och med analysutrymme att göra. Det bör finnas så lite stimulering som möjligt i den analytiska miljön.

Tidigare användes en soffa. Patienten skulle ligga och analytikern skulle befinna sig utanför patientens synfält, så att de inte skulle känna sig övervakade, bedömda eller utvärderade. Tanken var att hjälpa dem att fokusera sig helt på sina associationer.

Analytikern skulle göra ett enkelt uttalande till patienten, ”prata om vad som helst” eller ”säg allt som dyker upp i sinnet, vilken bild eller vilket minne tänker du på.” Därifrån skulle patienten vara helt fri att uttrycka vad som än dök upp i deras huvud. De behövde inte oroa sig för att vara sammanhängande eller behaga sin analytiker.

Fotnot

*En analytiker kan komma åt en patients undermedvetande genom hypnos: detta var inte ett problem. Dock var det så att patienterna för det mesta lämnade det hypnotiska tillståndet och inte kom ihåg vad de hade sagt. Detta innebar att motstånd alltid kom tillbaka i fokus. Det slutade med att analytikerns ord stod mot patientens, och det bromsade ner läkandet.

Under fri association är patienten däremot helt medveten. Detta innebär att de måste ta ansvar för vad de säger under den tid som analytikern arbetar med dem.