Selektivt minne – varför minns vi bara vissa saker?

Skriven och verifierad av psykologen Fátima Servián Franco.

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Psykologen William James sade en gång: “Om vi mindes allt skulle vi vara lika sjuka som om vi inte mindes något.” Rent allmänt opererar minnet enligt ett selektivt mönster. En del information minns vi inte lika väl, varför man talar om selektivt minne. Det betyder att somliga minnen är mycket tydliga och finns lagrade djupt inom oss, medan andra minnen är mer diffusa och lätt glöms bort.

Av detta framgår att selektivt minne inte är en särskild typ av minne, utan att hela minnesprocessen är selektiv. Därför är det ingen slump att vi ibland kommer ihåg en viss händelse i det förflutna medan vi glömmer andra. Låt oss ta en närmare titt på det fascinerande ämnet selektivt minne.

Vår identitet baserar sig på minnet

Minnet fungerar i stort sett likadant för alla. Inte bara när det gäller allmänna ting, utan även ifråga om personliga uppfattningar och självbiografiska minnen som formar vår identitet. Vi är våra minnen.

Men vår identitet är inte en tolkning av allt som vi har upplevt. Det är inte så att alla händelser i vårt liv på ett och samma sätt direkt arkiveras i vår hjärna. Om så vore fallet skulle våra minnen kunna producera en exakt återgivning av våra erfarenheter. Detta är omöjligt, för vi minns bara sådant som på något vis haft betydelse för oss. Därför omfattar vår identitet en mängd minnen som vårt selektiva minne väljer åt oss.

Selektivt minne: varför minns vi vissa händelser men inte andra?

När vi funderar över våra minnen inser vi att det finns stunder som vi kommer ihåg i minsta detalj. Men så finns det andra som inte verkar lika tydliga. Och så finns det sådana som tycks vara helt utraderade ur minnet. Hur kommer det sig då att vi minns somliga händelser, men inte andra?

Den främsta förklaringen är att våra sinnen måste fånga upp informationen till fullo för att vi ska kunna lagra och ta fram den. Detta kan bara ske om vår koncentrations- och uppfattningsförmåga är på topp, annars “tappar vi bort” information om det som har hänt. Repetition är också viktigt för att vi ska befästa våra minnen.

En annan sannolik anledning är ett fenomen som kallas kognitiv dissonans, och som vi alla faller offer för då och då. Detta inträffar när vi samtidigt försöker tillgodogöra oss två motstridande åsikter, attityder eller övertygelser. Det ger en mycket obehaglig känsla som kan kopplas till vårt selektiva minne. För att frigöra oss från denna inneboende konflikt och den obehagskänsla som uppstår, tenderar vi att förkasta en av de båda åsikterna, attityderna eller övertygelserna.

Varför vi minns det som är positivt

Vi känner ofta skuld för att ha agerat på ett sätt som strider mot våra principer och känslor, t.ex. om vi säger upp oss från ett jobb. I sådana fall kan vi använda oss av vårt selektiva minne för att vända på situationen tills vi lyckats övertyga oss själva om att vi verkligen fattat rätt beslut. Det kan emellertid vara så att vi innerst inne ångrar vårt beslut. Men genom att förvränga våra tankar kan vi med tiden få ett helt annat minne av beslutet ifråga.

Så när vi minns vissa händelser och glömmer andra, kan detta ses som vår hjärnas tendens att förtränga det som är oväsentligt och spara det som är viktigt. Vårt minne skyddar oss genom att fokusera på det som är positivt och försöka glömma negativa händelser som leder till smärta.

Det är tydligt att selektivt minne har till uppgift att gallra bland våra minnen. Varje minne stoppas i rätt fack. En del minnen hamnar i det fördolda eftersom de är oviktiga eller inte har något att tillföra oss. Andra minnen, som vi kan tänkas behöva, får en mer framträdande plats.

Dock är kan det vara svårt att glömma vissa plågsamma minnen, och det är oklart varför det är så. Men studier har visat att det går att träna bort obehagliga minnen. Om vi lyckas förtränga dem under tillräckligt lång tid kan de försvinna ur minnet för gott.

Vad har vi för nytta av selektivt minne?

Det går inte att trolla bort all smärta. Men som tidigare nämnts är det vetenskapligt bevisat att olustiga minnen kan försvinna med träning.

Psykologen Gerd Thomas Waldhauser vid Lunds Universitet i Sverige utförde en undersökning i vilken det fastslogs att vårt selektiva minne kan hjälpa oss att glömma obehagliga upplevelser. Forskningen visar att ju längre vi försöker förtränga ett minne, desto svårare är det att plocka fram det.

Det innebär exempelvis att det skulle vara praktiskt taget omöjligt för oss, om vi under flera årtionden hade förträngt den smärta vi upplevde när en släkting dog, att minnas de ord som yttrades vid släktingens begravning. Detta är en strategi som kan vara till stor nytta för dem som lider av depression eller posttraumatisk stress.

Ibland är det nödvändigt att komma över smärtsamma upplevelser i det förflutna. Det är enda chansen att på ett sunt sätt gå vidare i livet. Att förtränga minnen som gör oss illa är den viktigaste funktionen för selektivt minne.

Möjligheten att medvetet tränga undan minnen som tynger oss och som kan leda till psykologisk ohälsa är något som man inom psykologin har börjat ta vara på, och inte bara genom hypnos. Minnet är alltid selektivt för det anknyter till våra känslor. Men är det vi eller vårt minne som avgör vad vi minns?