5 myter om hjärnan som du trodde var sanna
Då en idé har fastnat i vårt samhälle så är det väldigt svårt att “avinstallera” den från vår hjärna om vi alltid har trott på den. Hjärnan är ett organ som har många felaktiga idéer associerade med den. De sociala nätverken är fulla av “myter om hjärnan”, och vi delar ofta dessa “antagna faktum” då vi träffar vänner och familj för att visa upp vår uppenbara visdom.
Filosofen Elena Pasquinelli har ägnat en hel bok åt att prata om dessa myter om hjärnan*. Vetenskapen har blivit väldigt populär, och i dessa dagar har vi information att tillgång om precis allt. Elena anser att kombinationen av vetenskap och samhälle fortfarande lämnar mycket att önska. Ibland förekommer det misstankar och totalt misstroende bland folk och andra gånger tror man helt på vad som har sagt. Oavsett fallen så verkar den mänskliga hjärnan vara i centrum när det gäller många kontroverser.
Låt oss nu titta på dessa 5 myter.
Myter om hjärnan:
Vi använder bara 10% av vår hjärna
Det stämmer att människor ibland uppträder som om de inte hade någon hjärna alls, men detta är en av de mest varaktiga myterna om hjärnan. Ingen vet var denna myt har kommit ifrån.
Nuvarande teknik för att ta neurobilder har visat att vi använder hela hjärnan. Varje del av den aktiveras på något sätt av många av de vanliga uppgifter som vi utför. Det stämmer att vi använder vår hjärna på olika sätt och att vissa kognitiva förmågor är mer utvecklade hos vissa än hos andra. Detta har dock inget att göra med hur mycket din hjärna används vid ett givet tillfälle. Denna myt är totalt nonsens.
Myter om hjärnan: vi har en vänsterhjärna och en högerhjärna
Detta är en av de mest välkända myterna, som ofta illustreras av konstiga diagram. Faktum är att denna myt har trängt in i samhället självt och en stor del av den vetenskapliga världen också. Det kan vara den myt som det har skrivits mest om, trots att den inte är sann. Vi kan snart se att det är nonsens då vi ser hur hela hjärnan aktiveras vid uppgifter som sägs uppstå på den ena eller andra sidan.
Det stämmer att vissa funktioner är mer beroende av en hemisfär av hjärnan än den andra, men sambandet mellan det två “delarna” av hjärnan är så mångsidigt och kraftigt att de inte kan fungera av sig själva. Användningen av den ena eller andra hemisfären avgör inte inlärningsstilar eller personlighet, för vi använder aldrig bara en.
Kvinnors hjärnor skiljer sig från mäns
Hjärnorna hos män och kvinnor har anatomiska skillnader. Detta kan dock uppstå med andra organ och egenskaper, som exempelvis höjd. En nyligen utgiven studie har visat att män verkar har fler anslutningar i vissa delar av en hemisfär medan kvinnor har fler anslutningar mellan båda hemisfärerna.
Dessa resultat använder statistiska metoder där tolkningen av resultaten tenderar att vara partiska. Det viktigaste verkar vara att skriva en iögonfallande rubrik. Det är så myter om hjärnan enkelt kan spridas. Skillnaderna i denna studie slår inte fast att män och kvinnor har olika hjärnor. Det visar dock att män och kvinnor har olika typer av anslutningar. Dessa anslutningar kommer också bero på de aktiviteter som varje person utför, och det mer än kön.
Myter om hjärnan: tack vare den neuronala plasticiteten är allt möjligt
Vår hjärna är dynamisk och väldigt känslig för de aktiviteter som vi ägnar mest tid åt. En studie som utfördes bland taxichaufförer i London visade att deras hjärnor förändrades och ökade i storlek när det gällde de områden som styr spatial orientering.
Denna plasticitet har också vissa begränsningar. Vi kan komma nära dessa begränsningar om vi tränar mer inom vårt område, oavsett om man är taxichaufför i en storstad eller arbetar med något annat yrke. Plasticiteten kan få vissa delar av våra hjärna att förbättras medan andra hålls tillbaka.
Detta kommer bero på vår aktivitet, men även omständigheterna, stimuli och personens generella fysiska och kognitiva tillstånd. Det slutar med att varje persons hjärna har sin egen arkitektur, som formas i enlighet med vem personen är och vad han eller hon gör. Denna arkitektur ger oss dock även begränsningar som vi måste leva med.
Vi kan förbättra vår hjärnkapacitet med “hjärnträning”
Här har vi dock en fin balansgång. Varje minnesträning, snabba beräkningar eller aktivitet som förbättrar vår uppmärksamhet har en direkt positiv effekt. Men är denna förbättring verkligen ett resultat av träning eller helt enkelt en placebo-effekt som är associerad med den aktivitet som man precis har utfört?
Denna fråga blir ännu viktigare då vi har i åtanke att effekten vanligtvis inte varar väldigt längre efter att man har slutfört aktiviteten. Frågan som vi har framför oss är nu: förbättras våra färdigheter eller är det våra strategier som förbättras?
Om man exempelvis spelar schack ett tag så är det ganska normalt att man förbättrar sin strategi med tiden. Man blir mer erfaren och kommer lära sig vilka strategier som är bra och vilka som inte är det. Gör dock faktumet att vårt minne har mer information om schack att vi har förbättrar denna psykologiska process? Med det sagt så verkar det som att hjärnans åldrande kan saktas ner med hjälp av kognitiv träning.
Bevisade resultat inom demens
Det finns också bevisade resultat hos personer med degenerativa sjukdomar, som demens. Det verkar också vara fallet att träning är väldigt fördelaktigt om man vill återfå en grundläggande nivå igen efter en period av aktivitet, oavsett ämne. Om man går bortom dessa logiska slutsatser så kan man någotsånär ifrågasätta resultaten.
I den här artikeln har vi tagit upp några av de vanligaste myter om hjärnan. Det finns dock många andra som vi inte har tagit upp, och andra som vi ännu inte har upptäckt att de är myter eftersom vetenskapen ännu inte har hittat ett sätt att definiera dem. Studien av hjärnan är i vilket fall som helst ett intressant ämne eftersom det är den mest fantastiska och perfekta teknologin som vi någonsin har känt till.
*Om du kan franska så kan du läsa om detta i “Mon cerveau, ces héros, mythes et ráéalité”, publicerad av Le Pommier.