Äkthet: Jag är jag. Du är du.

4 april, 2016 i Psykologi 0 Delat
Tvillingar

Gestaltbönen skrevs av Fritz Perls – en framstående neuropsykiatrisk psykoanalytiker som tillsammans med sin fru Lore Posner arbetade för att ge enkla förklaringar till hur vi skapar vår värld. Tillsammans hjälpte de oss förstå att vi i vår strävan att behaga andra blir våra egna bödlar, och att värdering av vår egen verklighet är det första steget mot att förstå oss själva och röra oss framåt.

Jag gör min grej.
Du gör din grej.
Jag är inte i denna värld för att leva upp till dina förväntningar.
Du är inte i denna värld för att leva upp till mina.
Du är du.
Jag är jag.

Om vi råkar hitta varandra
är det vackert.
Om inte kan det inte hjälpas.

Jag saknar kärlek till mig själv
när jag, i försök att behaga dig, bedrar mig själv.

Jag saknar kärlek till dig
när jag försöker få dig att vara som jag vill
istället för att acceptera dig som du verkligen är.

Du är du och jag är jag.

Sanningen är att lögnerna som sårar oss mest är inte de vi direkt får höra, utan de vi upplever. Det finns stunder i våra liv när vi kan begå misstaget att bo i en falsk verklighet som vi i slutänden börjar tro på.

Att leva i en bur som vi skapar själva är att tro på en uppsättning värderingar och följa andra, att låtsas vara starka när vi inte är det, att känna rädsla men inte låtsas om det, att visa intresse vi inte har såväl som otaliga andra saker.

Vi skapar faktiskt alla denna falska verklighet någon gång under våra liv. Det är extremt vanligt; vi gör det för att få respekt, pengar, makt eller prestige. Detta antyder inte bara att vi lurar andra, utan även att vi avfärdar oss själva och inte tror på vad vi tänker och känner som unika individer.

Vi reflekterar vår förminskade äkthet vid många tidpunkter i våra liv. Sättet vi misslyckas på är faktiskt så enkelt som att förneka att vi åt den sista biten choklad som var i skafferiet eller att vi inte var den första att se en reva i gardinen.

Varför är självbedrägeri så vanligt?

Detta är väldigt starkt relaterat till hur våra föräldrar och samhället har utbildat oss sedan vi var små. Direkt från födseln har vi lärts att undertrycka våra känslor för att undvika att uttrycka vad som är verklighet och vad vi egentligen känner.

Vi har skapat ett yttre som inte ens liknar den inre upplevelse vi oftast upplever. Detta händer ofta när våra ideal inte är de vi kämpar för och när våra idéer, vår rädsla och våra mål inte stämmer överens med verkligheten vi uttrycker.

Allt detta har negativa konsekvenser på vår livsutveckling och uppmuntrar i slutänden oss att sätta på oss en mask som vi har tillverkat sedan våra barndomsår. Generellt har våra föräldrar och lärare bjudit in oss att avfärda känslor som vrede, rädsla och smärta, vilket har fått oss att gömma dem.

Det är därför vi tror att vi kan bli likgiltiga inför dessa känslor, när det i verkligheten är omöjligt. Rädsla, smärta eller vrede är alltid där och utgör en stor del av vår livsupplevelse. Vi tenderar dock att agera starkt och emotionellt undertrycka frustrationen och yttrandet av smärta.

Ytterligare en av de motsägelser vi absorberar som svampar från ung ålder är huruvida det är bra att ljuga. Äldre personer tenderar att säga åt oss att inte göra det, men när vi blir mer medvetna om sakerna som händer omkring oss noterar vi att vi måste acceptera och ibland delta i det också. På så sätt blir vi förvirrade.

Att hålla självförtroendet högt och visa våra sanna jag kommer inte behaga alla, men det ger oss autentiska, rena, öppna, uppriktiga och självständiga relationer.

Att acceptera och vara oss själva förebygger rädsla för vad vi vill ha och vilka vi är. Vi måste göra det, även om vi väcker avund hos de som inte vågat förena sina inre och yttre sanningar.

Att vara autentiska och bibehålla ett hälsosamt självförtroende hjälper oss att skapa avstånd till den falska sidan, och uppmuntrar oss att alltid vara oss själva och att inte glömma att älska oss själva på det sätt som vi förtjänar.

MER FÖR DIG