Anterograd amnesi: oförmågan att lära sig ny information

Skriven och verifierad av psykologen Francisco Pérez.

Senaste uppdateringen: 25 mars, 2023

Att komma ihåg ett telefonnummer i huvudet, känna igen bekanta, komma ihåg vart du åkte på semester… Alla dessa funktioner är en del av en grundläggande men väldigt viktig psykologisk process: minnet. Men när du inte kan minnas händelser från det förflutna eller lära dig ny information, kan ditt minne vara skadat. Du kanske lider av anterograd amnesi.

Idag spelar minnet en stor roll tack vare hur mycket tid det sparar oss när det fungerar bra. Personer med “bra minne” kan lösa problem snabbare om de redan löst liknande problem tidigare. De har trots allt redan övat på processen de behöver för att finna lösningen.

Samma sak kan sägas om förmågor såsom att simma, skriva snabbt och att cykla. När du lärt dig att göra det så glömmer du det aldrig, även om du inte gör det på ett tag. Dina färdigheter kanske blir lite ringrostiga om du inte övar, men du kommer snart komma tillbaka till din gamla nivå.

Ur denna synvinkel verkar det mänskliga minnet vara ansvarigt för en rad olika funktioner. Men det fungerar inte alltid som vi skulle vilja. Vissa minnesfel, såsom att glömma var du lade nycklarna, verkar inte alltför allvarliga. Andra gånger kan det dock vara oroväckande, såsom när du inte kommer ihåg vem du precis talade med.

Vad kan minnet göra?

Minnet låter oss lära, organisera och konsolidera information samt tidigare händelser. Det är nära kopplat till uppmärksamhet – en annan grundläggande psykologisk process. Processen har tre faser: kodning, lagring och återkallelse. Amnesi stör denna process.

Vi kan som sagt se på minnet som en tredelad psykologisk process där vi kodar information, lagrar den i hjärnan och sedan återkallar den när vi behöver den. Den viktigaste delen är att informationen vi lärt oss kan återkallas även om den inte finns rakt framför oss. Ibland minns vi saker snabbt och exakt, medan det andra gånger är svårare.

Studier om minnet inom fälten kognitiv psykologi och kognitiv neurovetenskap indikerar att hjärnan har flera minnessystem. Dessa har i sin tur sina egna karaktärsdrag, funktioner och processer.

En oförmåga att komma åt minnen eller lära sig nya saker

Amnesi diagnostiseras när personen uppvisar allvarliga minnesproblem. Dessa kan inkludera en oförmåga att lagra ny information eller återkalla tidigare sparad information.

Organisk amnesi är resultatet av fysisk hjärnskada, som i sin tur orsakas av sjukdom, skada eller till och med substansmissbruk. Å andra sidan är dissociativ amnesi något som orsakas av psykologiska faktorer, såsom undertryckande eller andra försvarsmekanismer.

Vidare har det funnits fall med spontan amnesi, såsom transitorisk global amnesi. Detta är en plötslig förlust av minnet utan påtaglig anledning. Det sker oftare hos äldre män och tenderar att vara i mindre än 20 timmar.

Amnesi kan även klassificeras i enlighet med typen av minnen som personen inte kan återkalla eller bilda. Anterograd amnesi är oförmågan att bilda nya minnen. Retrograd amnesi är oförmågan att återkalla tidigare minnen som personen brukade ha åtkomst till.

Personer med anterograd amnesi kan komma ihåg saker som skedde i deras ungdom. Men de kan inte lära sig eller komma ihåg saker efter skadan som orsakade amnesin.

Korsakoffs syndrom

Av alla organiska typer av amnesi är Korsakoffs syndrom den vanligaste. Det orsakas av brist på tiamin i hjärnan, generellt på grund av kronisk alkoholism. Det är uppkallat efter Sergei Korsakoff – dess upptäckare.

Korsakoffs syndrom karaktäriseras av ett tillstånd av mental förvirring och spatiotemporal desorientering. När det är kroniskt blir det förvirrade tillståndet utdraget.

Ofta uppstår Korsakoffs syndrom efter en akut episod av Wernickes sjukdom, eller Wernickes encefalopati. När båda inträffar tillsammans kallar man det för Wernicke-Korsakoffs syndrom.

De huvudsakliga symptomen på Wernicke-Korsakoffs syndrom inkluderar:

• Ataxi (brist på koordination)
• Oftalmoplegi (paralys av ögonmusklerna)
• Polyneuropati (smärta och svaghet i samma områden på kroppen på båda sidor)

Personer med Wernicke-Korsakoffs syndrom drabbas även av:

• Desorientering i tid, plats och person.
• Oförmågan att känna igen familjemedlemmar.
• Apati.
• Uppmärksamhetssvårigheter.
• Oförmågan att föra en sammanhängande konversation.

Retrograd amnesi: att glömma det förflutna

En allvarlig hjärnskada, vare sig det rör sig om ett fall, en olycka eller en elektrisk chock, kan producera retrograd amnesi. Retrograd amnesi definieras som oförmågan att komma ihåg tidigare händelser. I många fall försvinner amnesin, varpå personen gradvis får tillbaka sitt minne. I bästa fall kommer det tillbaka helt och hållet.

Retrograd amnesi “raderar” generellt minnen några minuter innan olyckan. Om smällen är tillräckligt kraftig kan den påverka minnen från månader och till och med år tillbaka.

Anterograd amnesi: att leva utan framtid

Vissa skador producerar en global, permanent minnesbrist utan andra försämringar av de intellektuella förmågorna. I dessa fall har personen inga problem med språk, uppfattning eller uppmärksamhet. Vidare behåller personen förmågor han eller hon hade innan skadan.

Personer med anterograd amnesi har oerhört svårt att bevara ny information, men de kan föra en konversation. Deras arbetsminne fungerar normalt, men några minuter senare kan de inte komma ihåg vad som hänt.

Därför kan personer med anterograd amnesi inte lära sig nya saker (eller så har de extremt svårt för det). Ibland kan de inte komma ihåg information om det förflutna. Det är nästan som att ständigt leva i nuet. Det förflutna existerar knappt och de kan inte göra planer inför framtiden, eftersom dessa kommer glömmas bort.

Associerade områden av hjärnan

En av de huvudsakliga utmaningarna för dagens neurovetenskap är att ta reda på vilka områden av hjärnan som spelar en roll i anterograd amnesi. Generellt tror man att hjärnskadan som orsakar detta tillstånd är i hippocampus och den mediala temporala loben.

Dessa hjärnområden agerar som en kanal, där händelser och fakta lagras tillfälligt tills de kan sparas mer permanent i frontalloben. Tänk på hippocampus som ett lagringsutrymme för korttidsminnet.

Om den inte kan lagra information korrekt så kommer det vara omöjligt för informationen att nå frontalloben. Det innebär att hjärnan inte kan bilda långsiktiga minnen. I fall med partiell amnesi kan minnena fortfarande bildas, men har väldigt få detaljer.

Men även om hippocampus kan verka som det viktigaste området i koppling till anterograd amnesi, har nyligen utförda studier visat att andra hjärnstrukturer också kan spela en roll. Mer specifikt verkar det som att skada på den basala framhjärnan också kan störa minnesbildningsprocessen.

Detta område har hand om att producera acetylkolin – en väldigt viktig substans för minnesfunktionen, eftersom den initierar och modulerar de involverade processerna. Den vanligaste typen av hjärnskada på den basala framhjärnan är aneurysm, vilket ofta kopplas till anterograd amnesi.

Avslutningsvis har kopplingen mellan amnesi och Korsakoffs syndrom pekat ut ett tredje område som kan spela en roll i utvecklingen av anterograd amnesi.

Mellanhjärnan är ett område som drabbas av skada på grund av Karsakoffs syndrom. På senare tid har forskarna börjat studera detta hjärnområdes inblandning i amnesi.

Tecken på anterograd amnesi

Det tydligaste tecknet på anterograd amnesi är låg prestationsförmåga på traditionella minnes- och igenkänningstest. Några minuter efter att någon har visat dem en lista på 15-20 ord, kan personer med anterograd amnesi endast komma ihåg ett fåtal.

Vidare glömmer de flesta ord i början eller mitten av listan, men kan komma ihåg de sista på en nästan normal nivå. Samma sak sker med konversationer, filmer och TV-serier. Vardagliga aktiviteter blir svåra: de glömmer var de lagt saker, vad de har gjort och vilka de träffat.

Därför kan det orsaka problem om de lever med andra människor, eftersom det är svårt för dem att föra en konversation eller komma ihåg vad de pratat om tidigare. De ger intrycket att de inte riktigt befinner sig i nuet.

De talar om personer och händelser från det förflutna som om de höll på att ske nu. De kan inte göra planer inför framtiden eftersom de inte vet vad de ska göra imorgon. Kanske är det därför de saknar värmen och intimiteten som människor normalt sett uppvisar när de talar om minnen från det förflutna eller hopp för framtiden.

Samtidigt kan deras minnesproblem uppenbarligen skapa stora problem i deras dagliga liv. Hemma kan de behöva konstant omvårdnad eller uppsikt. De kan trots allt inte komma ihåg saker som att ta sin medicin, och har svårt för saker som involverar flera steg.

Men de kan lära sig att göra andra saker, såsom att ta korta promenader, från hemmet till butiken till exempel. Det verkar som att de har kvar mycket av sin kunskap, precis som personer med retrograd amnesi.

Kan de lära sig nya saker?

Gabrieli, Cohen och Corkin (1983) försökte besvara denna fråga med sin patient H.M. De bad honom att definiera ord och fraser som människor börjat använda när han redan led av amnesi. Hans framgångar var inte stora, även om han visste vad rock and roll var. De försökte även lära honom betydelsen av okända ord. Trots mycket träning kunde han bara matcha ord med deras definitioner.

Det har funnits andra fall. En 10-årig pojke med allvarlig anterograd amnesi på grund av anoxi (brist på syre) kunde inte förbättra sin läsförståelse efter incidenten. Han presterade även ganska dåligt på olika semantiska minnestest. Men han kunde lära sig att spela datorspel precis lika enkelt som sina jämnåriga (Wood, Ebert och Kinsbourne 1982).

Hur kan vi förklara bevarandet av vissa funktioner?

Vissa teorier lägger fram idén om flera minnessystem. Det som ansvarar för normal funktion på vissa tester kan förbli fungerande med amnesi, medan andra drabbas av skada. Det är därför prestationerna vid olika tester skiljer sig jämfört med allmänheten.

Uppdelningen av episodiskt minne och semantiskt minne (Tulving 1972) har lett vissa forskare till att föreslå att det semantiska minnet fungerar normalt vid amnesi, vilket skulle förklara varför vissa lingvistiska funktioner förblir intakta. Skada på det episodiska minnet förklarar varför återkallelse och igenkänning misslyckas.

Personer med amnesi verkar ha oförändrade lingvistiska funktioner, och de presterar bra på tester som involverar tidigare kunskap. Det innebär att vi får alla koncept och regler som behövs för att slutföra dessa tester framgångsrikt väldigt tidigt i livet.

Slutsatser om anterograd amnesi

Om vi bortser från teorier om hur människor utvecklar amnesi, är den huvudsakliga punkten att komma ihåg att anterograd amnesi är en selektiv minnesbrist som uppstår som en konsekvens av hjärnskada. Det största problemet dessa personer har är extrema svårigheter med att lagra ny information. De kan inte komma ihåg nya saker och har stora svårigheter med inlärning.

Men anterograd amnesi påverkar inte alla minnen eller tidigare information. All information som lagrades innan skadan inträffade finns kvar, och personen kommer ihåg den utan problem. Men det är även viktigt att komma ihåg att egenskaperna hos anterograd amnesi skiljer sig från fall till fall.

Referenser

Belloch, A., Sandín, B. and Ramos, F. (Eds.) (1995). Manual de Psicopatología (2 vols.). Madrid: McGraw Hill.

Freedman, A.M., Kaplan, H.I. and Sadock, B.J. (Eds.) (1983). Tratado de Psiquiatría. (2 vols.). Barcelona: Salvat. (Orig.: 1980).