Apori: motsägelsefullhetens visdom

Få frågor skapar lika mycket eftertänksamhet och motsägelsefullhet som aporior. De inbjuder oss till att fundera över livets paradoxer. Lär dig mer om dessa med oss!
Apori: motsägelsefullhetens visdom

Senaste uppdateringen: 13 juli, 2021

Termen apori kommer från grekiskan. Vi kan definiera den som en slags osäkerhet eller perplexitet som uppstår då vi står inför två motsägande men godtagbara argument. Exempel på detta är William Shakespeares klassiska ”att vara eller inte vara” eller ”Vad kom först, hönan eller ägget?” Dessa olösliga frågor hänvisar till filosofiska dilemman som inte för oss någonstans. Genom att förstå syftet med apori, förstår vi också motsägelsefullhetens visdom.

Men förr i tiden, och under Platons och Sokrates tid, var denna sorts resonemang ett utmärkt sätt att starta debatter och djupa dialektiska övningar. Nyckeln sitter i att skapa ett tvivel eller att ställa en retorisk fråga. På så vis får man en övergång mellan världens tvetydighet, livets motsägelsefullheter, och det intrikata resonerandet som både har och inte har en mening på en och samma gång.

Därtill, om det är något vi bör inse så är det att verkligheten som omger oss är full av förbryllande aporier. Som exempelvis följande: Vi lever ju alla i ett otroligt individualistiskt globaliserat samhälle, där alla människor är fria. Men på samma gång är vi fängslade under en oändlig rad med villkor eller oändliga mekanismer som formar och standardiserar oss.

Apori är motsägelsefullhetens vidsom; den bjuder in oss till värdefull eftertänksamhet som i slutändan inte har någon mening.

Vad är aporier och vilket syfte har de?

När vi talar om ämnet aporier kan vi inte låta bli att citera den grekiska filosofen Zenos sofismer. En av dessa är känd som ”paradoxen mellan Akilles och sköldpaddan”. Essensen i denna paradox handlar om ett argument: denna sorts rörelse existerar inte. Den stoiska gurun framställde rörlighet som ett sammanfogande av vilande stadier (som en summa av stillbilder).

För honom kunde därför sköldpaddan vara lika snabb som eller till och med snabbare än Akilles med sina kvicka fötter, eftersom rörelse, liksom tid, blott är en illusion. Han menade att enligt denna premiss, så om någon skjuter en pil, är denna inte i rörelse vid någon tidpunkt. I stället så är dess rörelse ett resultat av den infinita summan av dess vilande punkter. Hur kommenterar man denna sorts resonemang? Tja, om vi använder oss av de klassiska mekanismerna och Newtons lagar som grund, kan man helt vederlägga påståendet.

Om man emellertid i stället integrerar detta i Zenos personliga perspektiv av en sammanfogning av efterföljande vilande stadier, kan vi lättare förstå paradoxen. Och genom att vi förstår dessa exempel kan vi också förstå att vi alla är väl bekanta med tillståndet apori.

Känner du igen detta? Termen hänvisar till den osäkerhet du ibland kan uppleva när du står inför två motsägande begrepp; vilka som kan vara både relevanta och godtagbara många gånger. Det utgör en knut av perplexitet som, även om den inte är lätt att lösa direkt, gör att du börjar fundera. Och häri börjar motsägelsefullhetens visdom att blotta sig.

Genom att förstå syftet med apori, förstår vi motsägelsefullhetens visdom.

Att dekonstruera för att upptäcka: motsägelsefullhetens visdom i vardagen

Aporetisk är ett intressant adjektiv som du borde använda dig av oftare. Faktum är att det skulle kunna vara en bra idé att anta denna egenskap, som en övning av resonemang och reflektion. Med dessa verktyg skulle du kunna dekonstruera många verkligheter och kunna upptäcka att det finns än fler åsikter och perspektiv.

Inom ämnet apori innebär dekonstruera två saker. För det första, att du tillåter dig själv att upptäcka motsägelserna bakom allting som omger dig. För det andra, att acceptera att det, dagligen, finns idéer som i sig själva är motsägelsefulla men som ändå går att acceptera. Därtill finns möjligheten att lära sig från alla olika tillvägagångssätt, även om problemet i sig inte går att lösa. För i grunden är det huvudsakliga målet inget annat än att väcka upp perplexiteten med syftet att reflektera och att acceptera att motsatser är en del av livet.

Olika typer av apori

Många använder gärna termen apori som en synonym för svårighet. I detta fall står begreppet för en återvändsgränd, en utmaning utan någon uppenbar rationell lösning. Men inom den grekiska filosofin är apori mer som en gåta, som en övning som uppmuntrar till dialog, utbyte av idéer, teorier och metoder för lärande.

Så du borde inte se aporier som en sorts sanslös gordisk knut. Tvärtom, denna typ av osäkerhet främjar analys och resonemangDärför är det viktigt att känna till de två olika typologierna bakom begreppet.

Argumentapori: en del av ett tvivel

I denna typ av apori är startpunkten alltid en fråga som ställs ut i tomma luften, en fråga som får lyssnarna att fundera samtidigt som de vet att det inte finns något tydligt svar. Målet är endast att frambringa idéer och argument.

Faktum är att många aporier ofta börjar i en fråga. “Vad kom först, hönan eller ägget?” “Kan vi alltid tro på det vi ser med våra egna ögon, eller är det våra personliga tolkningar och fördomar som skapar det vi ser?” “Har färgen orange fått sitt namn efter frukten eller är det tvärtom?”

Tonalapori: en del av en åsikt

I denna typologi möter vi en mer aggressiv form av apori, eller åtminstone en mer svarssökande. Här söker man inte dialog, utan försöker bevisa sanningen. Här begränsas frågan till ett påstående, som exempelvis “hönan kom före ägget”. Påståendet skapar en motsägelse, men har en bestämd ton och syftar till att övertyga om en förutfattad mening.

Under alla omständigheter är de mest passande aporierna de som börjar i en fråga. Det är det enda sättet att uppmuntra dialog och reflektion.

Detta är också ett obestridligt faktum bakom de klassiska metaforerna som Platon och Aristoteles använde med sina studenter genom retoriska frågor. I dagens värld är det populärt med spridningen av multipla aporier. Politiken, samhället och reklamvärlden är bland dem som ständigt förvirrar sin publik med sina multipla paradoxer.

Det är sant att vi från vår position inte egentligen kan lösa någonting. Motsägelsen kan ibland fortsätta för evigt: du kan få en förståelse för alla åsiktsvinklar men ändå fastna i perplexiteten. Att inse, anta och reflektera över dessa antagonistiska universa kan berika det du redan känner till som motsägelsefullhetens visdom.

Detta kanske intresserar dig
Myten om Platons grotta: Verklighetens dualitet
Utforska Sinnet
Läs det Utforska Sinnet
Myten om Platons grotta: Verklighetens dualitet

Myten om Platons grotta låter oss förstå det sätt som denna filosof såg världen på. En relation mellan fysiska ting och idéernas värld.



  • Aguirre Santos, Javier. (2007) La aporía en Aristóteles. Libros b y k 1-2 de La Metafísica,. Camino al ser. Dykinson, 2007. 355 págs.
  • Kofman, Sarah (1983). “Beyond Aporia?”. In Benjamin, Andrew (ed.). Post-Structuralist Classics. London: Routledge. pp. 7–44.
  • Vasilis Politis (2006). “Aporia and Searching in the Early Plato” in L. Judson and V. Karasmanis eds. Remembering Socrates. Oxford University Press.