Är medvetandet en produkt av hjärnan?
Lujan Comas, en licensierad läkare som specialiserat sig i anestesiologi och återupplivning, menar att medvetandet inte är en produkt av hjärnan. Däremot menar han att medvetandet använder sig av hjärnan. På liknande sätt menar Stuart Hameroff, psykolog vid University of Arizona, och Roger Penrose, matematisk fysiker vid University of Oxford, att kroppens mikrotubuli, dvs. ihåliga rör i cellskelettet, tjänar som kanaler för att överföra kvantinformation som är ansvarig för medvetande.
Vid nära döden-upplevelser upphör hjärtat och hjärnan att fungera. Människor som återupplivas efter att ha varit kliniskt döda kan faktiskt berätta att de haft förnimmelsen av att ha befunnit sig utanför den egna kroppen. De ser sig själva och allt som händer runt omkring dem i detta ögonblick. De kan se hela sitt liv i glimtar och förstår meningen med sin tillvaro. Vidare känner de en ovillkorlig frid och kärlek som är svår att beskriva.
Våra biologiska förhållanden kan innebära att medvetandet inte existerar i hjärnan, som de flesta människor tänker sig. Det är en slags energi och vi vet att energi inte kan skapas eller förstöras. Istället omvandlas den och bevaras. När vi dör återgår innehållet i dessa mikrotubuli till kvantmedvetandet. Om vi blir återupplivade kan vi återfå denna information.
“Den nuvarande materialistiska synen på förhållandet mellan medvetande och hjärna som de flesta läkare, filosofer och psykologer ansluter sig till verkar vara alltför begränsad för att erbjuda en fullgod förståelse för detta fenomen. Det finns goda skäl att anta att vårt medvetande, med självets kontinuerliga erfarenhet, inte alltid sammanfaller med hjärnans sätt att fungera.”
-Pim van Lommel-
Är medvetandet en produkt av hjärnan: teorier om nära döden-upplevelser
Enligt konventionell medicinsk teori är nära döden-upplevelser bara hallucinationer. En förklaring är att syrebrist i hjärnan utlöser den här sortens upplevelser. En annan är att de orsakas av för höga nivåer av kolsyraanhydras eller epilepsi i tinningloben.
Människor som varit med om nära döden-upplevelser beskriver dem ofta på liknande sätt; om inte annat så har deras berättelser en del gemensamma element. Barn kan berätta att de sett en ängel, ateister pratar om en “energi” och troende säger att de skådat gud. Detta verkar vara olika beteckningar för samma företeelse.
Nära döden-upplevelser liksom upplevelser i livets slutskede tycks stödja idén att det finns medvetande bortom kroppen. Dock rör det sig inte om en föreställning som vi kan jämföra med någon religionsåskådning eller gudstro. Dessa upplevelser är föremål för vetenskaplig forskning runt om i världen.
De flesta som har haft en nära döden-upplevelse ändrar efter denna sina värderingar på ett eller annat vis. De är inte längre rädda för döden och gör radikala förändringar i sitt sätt att leva. Ibland byter de yrke för att kunna arbeta inom ett område som ger mening åt deras liv och hjälper andra i någon form.
“Döden är inget annat än ett annorlunda sätt att vara, med ett starkare och bredare medvetande, som finns överallt på en gång eftersom det inte längre är bundet till någon kropp.”
-Pim van Lommel-
Finns det ett slags överordnat medvetande som förbinder oss alla?
Van Gulick (2004) hävdade att det inte finns någon aspekt av sinnet som är mer bekant eller förvirrande än upplevelsen av personligt och globalt medvetande. Aktuella teorier om sinnet utforskar problemet med medvetande.
Även om det finns gott om kontroverser och oenighet angående föreställningarna kring medvetande, så råder det också ett samförstånd om att vi behöver förstå det och dess roll i naturen. Vi måste förstå medvetandet och hur det hör samman med beteende.
En studie publicerad i tidskriften Neuroscience of Consciousness föreslår att medvetandet utformar algoritmer inom hjärnans elektromagnetiska fält, som hänför sig till rummet istället för till tiden. Sett utifrån detta perspektiv framstår medvetandet inte som något helt subjektivt.
Avslutningsvis kan vi konstatera att medvetandet inte är en produkt av hjärnan. Men finns det någon form av medvetande som ständigt inhämtar lärdomar och som är förbundet med allt? Möjligen. Allt i denna värld består av elementarpartiklar och på en elementarpartikelnivå skulle allt kunna vara förbundet. Utan tvekan skulle vi leva helt annorlunda om vi förstod döden på ett annat vis.
“Utan kropp och utan tid var jag inte störd av mitt ego eller av funktionen eller dysfunktionen i min hjärna och i mitt minne. Och under min rena förnimmelse inom källan hade jag inte heller någon åsikt. Jag hade inte ens något ‘jag’. En åsikt är knuten till egot, och egot till kroppen. Utan något av detta fanns bara objektivt medvetande.”
-Pim van Lommel-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Gennaro, RJ (Ed.). (2004). Teorías de la conciencia de orden superior: una antología (Vol. 56). Editorial John Benjamins.
Lázaro Pérez, C. (2019). La conciencia en el umbral del tránsito: experiencias cercanas a la muerte. Proyecto de investigación:.
McFadden, J. (2020). Integración de información en el campo EM del cerebro: la teoría de la conciencia del campo cemi. Neurociencia de la conciencia , 2020 (1), niaa016.
Stuart, H. (1998). ¿Computación cuántica en microtúbulos cerebrales? El modelo de conciencia de Penrose-Hameroff ‘Orch OR’. Transacciones filosóficas de la Royal Society de Londres. Serie A: Ciencias matemáticas, físicas y de la ingeniería , 356 (1743), 1869-1896.